Energi

Huvudbudskap

• Klimatförändringarna påverkar energisektorn när det gäller energiproduktion (både icke-förnybar och förnybar) och leveransvillkor. Riskerna omfattar minskad verkningsgrad för alla typer av kraftverk samt skador på energiinfrastrukturen till följd av extrema händelser. Att göra energisektorn klimattålig är avgörande för EU:s klimatåtgärder, främst på grund av dess roll i begränsningen som en av de främsta källorna till antropogena växthusgasutsläpp.
• Den europeiska klimatlagen och 55 %-paketet kommer att leda till en betydande utfasning av fossila bränslen i EU:s energisektor. Även om inga särskilda åtgärder ännu har föreslagits i EU:s nya anpassningsstrategi kommer denna klimatpolitik sannolikt att få betydande konsekvenser för sektorns anpassningsalternativ. På grundval av informationen och vägledningen i EU:s anpassningsstrategi och de sammanhållningspolitiska dokumenten avser Europa att särskilt investera i klimattålig infrastruktur, särskilt för att inrätta infrastruktur för förnybar energi.
• Modellstudier för att bedöma klimatförändringarnas inverkan på energisektorn tillhandahölls av det gemensamma forskningscentrumet, och anpassningsmöjligheter för det europeiska energisystemet och klimatresiliens i Europas energisystem nu och i framtiden, där de analyserades av Europeiska miljöbyrån, men flera EU-finansierade forsknings- och innovationsprojekt föreslår lösningar för att integrera anpassning i denna viktiga EU-politiksektor.

Konsekvenser, sårbarheter och risker

Frederic Laugier, EDF

Klimatförändringarna påverkar energisystemet på flera sätt, från förändringar i säsongs- och årsvärme- och årskylbehov till risker och möjligheter för energiproduktion och energidistribution. Riskerna inkluderar minskningar i kraftverkens verkningsgrad, begränsningar av kylvatten och vatten för vattenkraftverk. Klimatförändringarna kan dessutom skada energiinfrastrukturen på grund av extrema händelser, däribland översvämningar i kustområden och inlandet, stormar och skogsbränder.

I den europeiska klimatriskbedömningen identifierades risken för energiavbrott på grund av värme och torka som påverkar tillgången och efterfrågan på el som den mest brådskande att ta itu med, med södra Europa som en hotspot-region. I bedömningen dras också slutsatsen att riskerna för energiförsörjningen kan sprida sig till alla samhällssektorer och samhällsverksamheter, vilket hotar säkerheten, det ekonomiska välbefinnandet och människors hälsa.

Energisektorn är inte bara utsatt för stora klimatrelaterade sårbarheter: Det är avgörande för EU:s klimatåtgärder, främst på grund av dess roll i begränsningen som en av de främsta källorna till antropogena utsläpp av växthusgaser. Med tanke på denna dubbla roll förefaller integreringen av anpassning i denna sektor vara av yttersta vikt, och detta beaktas vederbörligen i EU:s anpassningsstrategi från 2021.

Politisk ram

Europeiska kommissionens strategiska riktlinjer för energisektorn fastställs i ramen för klimat- och energipolitiken fram till 2030 och i energiunionen. I juni 2021 antog Europeiska unionens råd den nya europeiska klimatlagen. Det fastställer i lagstiftningen målet om ett klimatneutralt EU senast 2050 och gör därmed slutmålet till ett rättsligt bindande krav för första gången. 55 %-paketet innehåller politiska förslag som fastställer vägen för EU:s ambition att uppfylla sitt bidrag enligt Parisavtalet. Det är kommissionens förslag till lagstiftningsverktyg för att uppnå de mål som man enats om i den europeiska klimatlagen. Den föreslår också lösningar för energisektorn som måste genomföras på ett klimattåligt sätt.

Den 18 maj 2022 lade kommissionen fram RepowerEU, en plan för att minimera Europas beroende av ryska fossila bränslen som också bidrar till att hålla EU på rätt spår mot koldioxidneutralitet. Planen bygger på tre pelare: Energihushållning. Diversifiering av energiförsörjningen. och snabb ersättning av fossila bränslen inom alla sektorer genom att påskynda omställningen till ren energi. I planen förutses betydande investeringar i försörjningstryggheten för gas och elnät och i inrättandet av ett EU-omfattande stomnät för vätgas. Planen har konsekvenser för anpassningen inom EU:s energisektor, eftersom genomförandet av de tre pelarna skulle kunna minska riskerna med klimatpåverkan både när det gäller energiinfrastruktur utanför EU och när det gäller den totala exponeringen för klimatrisker inom EU:s energisektor.

Den europeiska gröna given 2020 kommer att leda till en betydande utfasning av fossila bränslen i EU:s energisektor. Även om detta sannolikt kommer att få betydande konsekvenser för sektorns anpassningsalternativ innehåller den nya EU-strategin för klimatanpassning inte något särskilt avsnitt om energisektorn, utan innehåller flera relevanta rekommendationer. Fokus på torka omfattar till exempel åtgärder för anpassning av vattenförvaltningen för drift av vattenkraftverk och värmekraftverk. I anpassningsstrategin rekommenderas att anpassningsstrategin integreras i de övervakningsförfaranden som krävs enligt styrningen av energiunionen och klimatåtgärder. och betonar den roll som vatteneffektivitet spelar i förordningarna om energimärkning och energiproduktion.

Energisektorn är indirekt relevant för andra åtgärder i strategin. Den måste beaktas när man hanterar integrationen med andra initiativ inom ramen för den europeiska gröna given, särskilt renoveringsvågen, som i stor utsträckning behandlar energianvändningen i den bebyggda miljön, handlingsplanerna för den cirkulära ekonomin och nollföroreningar samt strategin för smart och hållbar mobilitet, på grund av den roll som energi spelar inom tillverkning och transport. På samma sätt gäller det behov av klimatsäkring av nya investeringar som nämns i strategin för all energiinfrastruktur.

Slutligen är klimatförändringarnas gränsöverskridande effekter, som nämns i strategin, viktiga för de internationella energimarknadernas funktion och EU:s energiförsörjning. Avbrott i hamninfrastrukturen har betydelse för transporten av energibränslen, konflikter som orsakas av klimatförändringar har betydelse för energitryggheten och de förändringar i polarområdena som orsakas av klimatförändringar har betydelse för nya försörjningsvägar och upptining av permafrost som kan hota utvinningsplatser och rörledningar för fossila bränslen i Arktis.

Konsekvenser för anpassningen till följd av den aviserade översynen av regelverket för energiinfrastruktur, inbegripet TEN-E-förordningen för att säkerställa överensstämmelse med klimatneutralitetsmålet, kan förväntas.

När det gäller regleringsramen för kritiska energiinfrastrukturers sårbarhet för större hot krävdes det i direktivet om europeisk kritisk infrastruktur från 2008 att EU:s medlemsstater skulle skydda infrastruktur ”med vitala samhällsfunktioner” mot alla faror och hot, men de nämnde inte specifikt de som orsakas av klimatförändringarna. För att ta hänsyn till ökad konnektivitet, ömsesidigt beroende och gränsöverskridande drift av kritisk infrastruktur ersatte direktivet om kritiska entiteters motståndskraft (CER-direktivet) i början av 2023 direktivet om europeisk kritisk infrastruktur. De huvudsakliga skälen till detta nya direktiv är att skyddet av endast tillgångar i en komplex och sammanlänkad värld ansågs otillräckligt för att förhindra störningar och kaskadeffekter. CER-direktivet skyddar EU:s centrala samhällsfunktioner genom att stärka motståndskraften hos kritiska entiteter som tillhandahåller samhällsviktiga tjänster. Klimatförändringarna nämns uttryckligen som en faktor som ökar frekvensen och omfattningen av extrema väderhändelser och därmed den fysiska risken för kritisk infrastruktur, och medlemsstaterna är skyldiga att vidta lämpliga åtgärder som är nödvändiga för att ”förhindra att incidenter inträffar, med vederbörlig hänsyn till katastrofriskreducering och klimatanpassningsåtgärder”. Energiinfrastruktur för el, fjärrvärme och fjärrkyla, olja, naturgas och vätgas förtecknas uttryckligen bland de mål för förebyggande åtgärder som ska införas enligt detta direktiv.

Förbättra kunskapsbasen

Den europeiska klimatriskbedömningen 2024 innehåller en omfattande bedömning av de stora klimatrisker som Europa står inför i dag och i framtiden. I rapporten identifieras 36 stora klimatrisker som hotar vår energi- och livsmedelstrygghet, ekosystem, infrastruktur, vattenresurser, finansiella system och människors hälsa, även med tanke på risken för energisektorn.

IPCC:s sjätte arbetsgrupps rapport Climate Change 2022: Konsekvenser, anpassning och sårbarhet omfattar sårbarheter och anpassningsalternativ för energisektorn inom olika kapitel. Energisystemen är dessutom en av de fyra centrala systemomställningar kring vilka identifieringen av anpassningsbara svar på representativa centrala risker organiseras i rapporten. För att hantera riskerna för viktiga energiinfrastrukturer och energinät rekommenderas i rapporten en omställning av energisystemen till mer hållbara konfigurationer, vilket gör dem mer motståndskraftiga och ökar tillförlitligheten i energiförsörjningen och effektiviteten i vattenanvändningen inom denna sektor. Diversifiering av energikällor genom att öka andelen förnybar energi och förbättra styrningen av efterfrågesidan anses också vara användbart. Vattenkraft och termisk produktion kan anpassas gradvis till måttliga (upp till 2 °C) temperaturökningar. På medellång och lång sikt kommer det att behövas ytterligare systemiska åtgärder (med sidovinster i form av mildrande åtgärder).

Internationella energiorganet (IEA) har tillhandahållit relevant information om klimatförändringarnas inverkan på energisektorn på global nivå. Ökade risker för klimatförändringar i energisystemen för en global temperaturökning på 1,5 °C och 2 °C har bedömts i IPCC:s särskilda rapport om en global uppvärmning på 1,5 °C. Copernicus klimatförändringstjänst lanserar också en driftstjänst för energisektorn som de kan använda i sina förvaltningsbeslut.

Gemensamma forskningscentrumet (JRC) har genomfört modellstudier för att bedöma klimatförändringarnas inverkan på energisektorn. Gemensamma forskningscentrumet utfärdade också 2023”. en rapport omklimatförändringarnas inverkan på försvarsrelaterad kritisk energiinfrastruktur,där man undersöker konsekvenserna för det europeiska försvarssystemet av de sårbarheter som klimatförändringarna medför för energitryggheten i allmänhet och för livskraften hos kritisk infrastruktur och försvarsinfrastruktur i synnerhet, en mycket relevant fråga eftersom klimatförändringarna ses som en ”hotmultiplikator” i ett internationellt säkerhetsperspektiv.

Europeiska miljöbyrån offentliggjorde 2019 rapporten Adaptation challenges and opportunities for the European energy system, som analyserar behoven av klimatanpassning och klimatresiliens i Europas energisystem nu och i framtiden.

Copernicus klimatförändringstjänsters (C3S) energidriftstjänst syftar till att tillhandahålla viktig information för klimatrelaterade indikatorer som är relevanta för den europeiska energisektorn.

Inom EU:s sjunde ramprogram för forskning och teknisk utveckling finansierades flera forskningsprojekt som omfattar energisektorns motståndskraft. Dessa omfattar projektet ToPDAd (verktygsstödd politisk utveckling för regional anpassning), som bland annat ger information om konsekvensbedömningar och sårbarhetsanalyser samt anpassningsstrategier för energisektorn, och Eupraias, som ger kunskap om framtida klimatvariationer för att uppnå kostnadseffektiva lösningar för den framtida driften av energinätet.

Anpassning till klimatförändringar var också ett fokus för EU:s finansieringsprogram Horisont 2020 för forskning och innovation, t.ex. motståndskraften hos kritisk infrastruktur som smarta nät, medan det europeiska programmet för skydd av kritisk infrastruktur också omfattar naturliga faror, och klimatförändringar är ännu inte en del av det programmet. Metoder har tagits fram för att överväga hur man kan använda politiken för befintlig infrastruktur i Europa på ett sätt som stöder infrastrukturens motståndskraft. Horisont 2020-programmet finansierade projekt för anpassning inom energisektorn, t.ex. RESIN- och EU-CIRCLE-projekten. RESIN-projektet hjälper städer att ta fram robusta anpassningsstrategier för sin mest kritiska infrastruktur. EU-Circle-projektet utvecklar en unionsomfattande ram för att stödja viktig infrastruktur för att vara förberedd på naturkatastrofer, inbegripet klimatförändringar. En fortsättning på Horisont 2020 är forsknings- och innovationsprogrammet Horisont Europa för perioden 2021–2027, med en total budget på 95,5 miljarder euro.

Andra relevanta EU-finansierade verksamheter är kunskaps- och innovationsgrupperna Innoenergy och Climate-KIC från Europeiska institutet för innovation och teknik (EIT).

Stöd till investeringar och finansiering

EU:s finansiering för anpassning stöds av den fleråriga budgetramen 2021–2027, som säkerställer att klimatanpassningsåtgärder har integrerats i alla EU:s större utgiftsprogram. Exempel är Life-programmet. Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska regionala utvecklingsfonden.

Den europeiska sammanhållningspolitiken, som tillhandahåller medel till medlemsstaterna för att utveckla nya infrastrukturprojekt, t.ex. elnät, uppmuntrar bedömningen av dessa projekts klimatresiliens. På grundval av informationen och vägledningen i EU:s anpassningsstrategi och de sammanhållningspolitiska dokumenten avser Europa att särskilt investera i ”en grönare och koldioxidsnål omställning till en ekonomi med nettonollutsläpp av koldioxid” (sammanhållningspolitikens stringens 2)och detta är viktigt för infrastrukturen för förnybar energi.

En omfattande översikt finns på sidan om EU:s finansiering av anpassningsåtgärder.