Energi

Energi

Huvudbudskap

• Klimatförändringarna påverkar energisektorn när det gäller energiproduktion (både icke-förnybar och förnybar) och leveransvillkor. Riskerna omfattar minskad effektivitet i alla typer av kraftverk samt skador på energiinfrastrukturen till följd av extrema händelser. Att göra energisektorn klimattålig är avgörande för EU:s klimatåtgärder, främst på grund av dess roll när det gäller att begränsa klimatförändringarna som en av de främsta källorna till antropogena växthusgasutsläpp.
• Den europeiska klimatlagen och 55 %-paketet kommer att leda till en betydande utfasning av fossila bränslen i EU:s energisektor. Även om inga särskilda åtgärder ännu har föreslagits i EU:s nya anpassningsstrategi kommer denna klimatpolitik sannolikt att få betydande konsekvenser för sektorns anpassningsalternativ. På grundval av informationen och vägledningen i EU:s anpassningsstrategi och sammanhållningspolitiska dokument avser Europa att särskilt investera i klimattålig infrastruktur, särskilt för att inrätta infrastruktur för förnybar energi.
• Gemensamma forskningscentrumet tillhandahöll modelleringsstudier för att bedöma klimatförändringarnas inverkan på energisektorn, och anpassningsmöjligheter för det europeiska energisystemet samt klimatresiliens i Europas energisystem nu och i framtiden, när de analyserades av EEA, men flera EU-finansierade forsknings- och innovationsprojekt föreslår lösningar för att integrera anpassning i denna viktiga EU-politiksektor.

Effekter och sårbarheter

Klimatförändringarna påverkar energisektorn på flera sätt, från förändringar i säsongsmässiga och årliga värme- och kylbehov till risker och möjligheter när det gäller villkoren för energiproduktion och energiförsörjning. Riskerna omfattar ändringar av kraftverkens verkningsgrad, problem med kylvatten och skador på energiinfrastrukturen till följd av extrema händelser. Dessutom kan energiinfrastrukturen bli mer utsatt för skador på grund av förändrade klimatförhållanden.

Energisektorn är inte bara utsatt för viktiga klimatrelaterade sårbarheter: Den är avgörande för EU:s klimatåtgärder, främst på grund av dess roll när det gäller att begränsa klimatförändringarna som en av de främsta källorna till antropogena växthusgasutsläpp. Med tanke på denna dubbla roll förefaller integrering av anpassning inom denna sektor vara av största betydelse och detta beaktas vederbörligen i EU:s nya anpassningsstrategi.

Politisk ram

Kommissionens strategiska riktlinjer för energisektorn fastställs i ramen för klimat- och energipolitiken fram till 2030 och i energiunionen. I juni 2021 antog Europeiska unionens råd den nya europeiska klimatlagen. Det fastställer målet om ett klimatneutralt EU senast 2050 i lagstiftningen, vilket gör slutmålet till ett rättsligt bindande krav för första gången. EU:s 55 %-paket innehåller politiska förslag som fastställer vägen för EU:s ambition att uppfylla sitt bidrag enligt Parisavtalet. Det är kommissionens förslag till lagstiftningsverktyg för att uppnå de mål som överenskommits i den europeiska klimatlagen. I meddelandet föreslås också lösningar för energisektorn som måste genomföras på ett klimattåligt sätt.

Den 18 maj 2022 lade kommissionen fram RepowerEU, en plan för att minimera Europas beroende av ryska fossila bränslen som också bidrar till att hålla EU på rätt spår mot koldioxidneutralitet. Planen bygger på tre pelare: energihushållning, Diversifiering av energiförsörjningen. och snabb ersättning av fossila bränslen inom alla sektorer genom att påskynda omställningen till ren energi. Enligt planen ska betydande investeringar göras i försörjningstryggheten för gas och elnät och i inrättandet av ett EU-omfattande stomnät för vätgas. Planen har konsekvenser för anpassningen inom EU:s energisektor, eftersom genomförandet av de tre pelarna skulle kunna minska de risker som klimatpåverkan medför både när det gäller energiinfrastruktur utanför EU och när det gäller den totala exponeringen för klimatrisker inom EU:s energisektor.

Den europeiska gröna given 2020 kommer att leda till en betydande utfasning av fossila bränslen i EU:s energisektor. Även om detta sannolikt kommer att få betydande konsekvenser för sektorns anpassningsalternativ innehåller den nya EU-strategin för klimatanpassning inte något särskilt avsnitt om energisektorn, men den innehåller flera relevanta rekommendationer. Inriktningen på torka omfattar till exempel vattenförvaltningsanpassningsåtgärder för driften av vattenkraftverk och värmekraftverk. I anpassningsstrategin rekommenderas att anpassningsstrategin integreras i de övervakningsförfaranden som krävs för styrningen av energiunionen och klimatåtgärder. Kommittén betonar vatteneffektivitetens roll inom ramen för bestämmelserna om energimärkning och energiproduktion.

Energisektorn är indirekt relevant för andra åtgärder i strategin. Det måste beaktas när man hanterar integrationen med andra initiativ inom den europeiska gröna given, särskilt renoveringsvågen, som i stor utsträckning behandlar energianvändningen i den bebyggda miljön, handlingsplanerna för den cirkulära ekonomin och nollförorening och strategin för smart och hållbar mobilitet, på grund av den roll som energi spelar inom tillverkning och transport. På samma sätt gäller det behov av klimatsäkring av nya investeringar som nämns i strategin för all energiinfrastruktur.

Slutligen har de gränsöverskridande effekter av klimatförändringarna som nämns i strategin betydelse för de internationella energimarknadernas funktion och EU:s energiförsörjning. Störningar i hamninfrastrukturen har betydelse för transporten av energibränslen, klimatförändringsrelaterade konflikter har betydelse för energitryggheten och de förändringar i polarområdena som orsakas av klimatförändringarna har betydelse när det gäller nya försörjningsvägar och upptining av permafrost som kan hota utvinningsplatser och rörledningar för fossila bränslen i Arktis.

Konsekvenser för anpassningen till följd av den aviserade översynen av regelverket för energiinfrastruktur, inbegripet TEN-E-förordningen, för att säkerställa överensstämmelse med klimatneutralitetsmålet, kan förväntas.

När det gäller regelverket för kritiska energiinfrastrukturers sårbarhet för stora hot krävdes det i direktivet om europeisk kritisk infrastruktur från 2008 att EU:s medlemsstater skulle skydda infrastruktur ”av avgörande samhällsfunktioner” mot alla faror och hot, men det nämndes inte specifikt de som orsakas av klimatförändringarna. För att ta hänsyn till den ökande konnektiviteten, det ömsesidiga beroendet och den gränsöverskridande driften av kritisk infrastruktur ersatte direktivet om kritiska entiteters motståndskraft (CER-direktivet) i början av 2023 direktivet om medborgarinitiativet. De viktigaste skälen till detta nya direktiv är att det i en komplex och sammanlänkad värld ansågs otillräckligt att endast skydda tillgångar för att förhindra störningar och kaskadeffekter. CER-direktivet skyddar EU:s centrala samhällsfunktioner genom att stärka motståndskraften hos kritiska entiteter som tillhandahåller samhällsviktiga tjänster. Klimatförändringarna nämns uttryckligen som en faktor som ökar frekvensen och omfattningen av extrema väderhändelser och därmed den fysiska risken för kritisk infrastruktur, och medlemsstaterna är skyldiga att vidta lämpliga åtgärder som är nödvändiga för att ”förhindra att incidenter inträffar, med vederbörligt beaktande av katastrofriskreducering och klimatanpassningsåtgärder”. Energiinfrastrukturer för el, fjärrvärme och fjärrkyla, olja, naturgas och vätgas anges uttryckligen bland de mål för förebyggande åtgärder som ska införas enligt detta direktiv.

Förbättra kunskapsbasen

IPCC:s arbetsgrupp II:s rapport om klimatförändringar 2022: Effekter, anpassning och sårbarhet omfattar sårbarheter och anpassningsalternativ för energisektorn inom olika kapitel. Dessutom är energisystemen en av de fyra centrala systemövergångar kring vilka identifieringen av adaptiva svar på representativa nyckelrisker organiseras i rapporten. För att hantera riskerna för viktiga energiinfrastrukturer och energinät rekommenderas i rapporten att energisystemen ska ställas om till mer hållbara konfigurationer, göra dem mer motståndskraftiga och öka energiförsörjningens tillförlitlighet och vattenanvändningens effektivitet inom denna sektor. Att diversifiera energikällorna genom att öka andelen förnybar energi och förbättra styrningen av efterfrågesidan anses också vara användbart. Vattenkraft och termisk produktion kan anpassas gradvis till måttliga (upp till 2 °C) temperaturökningar. På medellång och lång sikt kommer det att behövas ytterligare systemåtgärder (med sidovinster i form av begränsningsåtgärder).

Internationella energiorganet (IEA) har tillhandahållit relevant information om klimatförändringarnas effekter på energisektorn på global nivå. Klimatförändringarnas ökande risker för energisystemen för en global temperaturökning på 1,5 °C och 2 °C har bedömts i IPCC:s särskilda rapport om en global uppvärmning på 1,5 °C. Copernicus klimatförändringstjänst lanserar också en driftstjänst för energisektorn som den kan använda i sina förvaltningsbeslut.

Gemensamma forskningscentrumet (JRC) har genomfört modellstudier för att bedöma klimatförändringarnas inverkan på energisektorn. JRC utfärdade också 2023.”. en rapport omklimatförändringarnas effekter på försvarsrelaterad kritisk energiinfrastruktur,där man undersöker konsekvenserna för det europeiska försvarssystemet av de sårbarheter som klimatförändringarna medför för energitryggheten i allmänhet och för livskraften hos kritisk infrastruktur och försvarsinfrastruktur i synnerhet, en mycket relevant fråga eftersom klimatförändringarna ses som en ”hotmultiplikator” i ett internationellt säkerhetsperspektiv.

Europeiska miljöbyrån offentliggjorde 2019 rapporten Adaptation challenges and opportunities for the European energy system, som analyserar behoven av klimatanpassning och klimatresiliens i Europas energisystem nu och i framtiden.

Copernicus operativa tjänst för klimatförändringstjänster (C3S) Energi syftar till att tillhandahålla viktig information för klimatrelaterade indikatorer som är relevanta för den europeiska energisektorn.

Inom EU:s sjunde ramprogram för forskning och teknisk utveckling (FP7) finansierades flera forskningsprojekt som täcker energisektorns motståndskraft. Dessa omfattar projektet ToPDAd (Tool-supported Policy Development for Regional Adaptation), som bland annat tillhandahåller information om konsekvensbedömningar och sårbarhetsbedömningar samt anpassningsstrategier för energisektorn, och Euporias, som tillhandahåller kunskap om framtida klimatvariationer för att uppnå kostnadseffektiva lösningar för den framtida driften av energinätet.

Anpassning till klimatförändringar var också ett fokus i EU:s finansieringsprogram Horisont 2020 för forskning och innovation, t.ex. motståndskraften hos kritisk infrastruktur som smarta nät, medan det europeiska programmet för skydd av kritisk infrastruktur också omfattar naturkatastrofer, och klimatförändringarna är ännu inte en del av det programmet. Metoder har utvecklats för att överväga hur politiken för befintlig infrastruktur i Europa kan användas på ett sätt som stöder infrastrukturens motståndskraft. Horisont 2020-programmet finansierade projekt för anpassning inom energisektorn, t.ex. RESIN- och EU-CIRCLE-projektet. RESIN-projektet hjälper städer att ta fram robusta anpassningsstrategier för sin mest kritiska infrastruktur. EU-Circle-projektet utvecklar en unionsomfattande ram för att stödja viktig infrastruktur som är förberedd på naturkatastrofer, inbegripet klimatförändringar. En fortsättning på Horisont 2020 är forsknings- och innovationsprogrammet Horisont Europa för perioden 2021–2027, med en total budget på 95,5 miljarder euro.

Andra relevanta EU-finansierade verksamheter är Europeiska institutet för innovation och tekniks (EIT) kunskaps- och innovationsgrupper Innoenergy och KI-gruppen för klimatfrågor.

Stöd till investeringar och finansiering

EU:s finansiering för anpassning stöds av den fleråriga budgetramen 2021–2027, som säkerställer att klimatanpassningsåtgärder har integrerats i alla EU:s stora utgiftsprogram. Exempel på detta är Life-programmet. Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska regionala utvecklingsfonden.

Den europeiska sammanhållningspolitiken, som ger medel till medlemsstaterna för att utveckla nya infrastrukturprojekt, t.ex. elnät, uppmuntrar till bedömning av dessa projekts klimatresiliens. På grundval av informationen och vägledningen i EU:s anpassningsstrategi och sammanhållningspolitiska dokument avser Europa att särskilt investera i ”en grönare och koldioxidsnål övergång till en ekonomi med nettonollutsläpp av koldioxid” (sammanhållningspolitikens prioritet 2),och detta är viktigt för infrastruktur för förnybar energi.

En omfattande översikt finns på sidan om EU:s finansiering av anpassningsåtgärder.