5.1 Utarbetande av en handlingsplan för anpassning

5.1 Utarbetande av en handlingsplan för anpassning

En handlingsplan för anpassning är det centrala, viktigaste, etablerade och beprövade politiska instrumentet för att genomföra anpassningen. Där anges vad som behöver göras för att omvandla prioriterade anpassningsalternativ till åtgärder, med angivande av av vem och när samt hantering av resursbehov och tilldelning. Huvudsyftet med en handlingsplan för anpassning är att vägleda genomförandeprocessen genom att tillhandahålla en detaljerad färdplan för att omsätta anpassningsalternativen i praktiken.

Handlingsplanen utgör det politiska resultatet av de föregående stegen i utformningen av anpassningspolitiken. Den bör därför vara fast baserad på resultaten av steg 1–4 i anpassningscykeln. I den åtföljande handlingsplanen, som bygger på anpassningsstrategin och konkretiserar dess övergripande mål och strategiska inriktning, presenteras portföljen med utvalda anpassningsåtgärder, beskrivs dem i operativa termer och på ett strukturerat sätt samt skisseras en strategisk process och samordningsmekanismer för genomförandet. Jämfört med den strategiska ramen tar en handlingsplan vanligtvis upp en kortare tidshorisont och revideras därför oftare. Med utgångspunkt i den nationella handlingsplanen bör de lokala och regionala styresnivåerna inom ett land utarbeta sina egna policydokument för anpassning och prioritera och genomföra anpassningsåtgärder i enlighet med sina specifika sammanhang. Stödverktyget för stadsanpassning ger vägledning för europeiska städer och andra lokala myndigheter. Det regionala stödverktyget för anpassning (RAST) har utvecklats för att hjälpa lokala och regionala myndigheter med strategier och planer för anpassning till klimatförändringarna.

I enlighet med klimatanpassningens övergripande karaktär kommer handlingsplaner för anpassning att integreras, sektorsövergripande policydokument som lägger fram anpassningsåtgärder inom och inom ett brett spektrum av klimatkänsliga sektorer. För att vägleda och underlätta integreringen av anpassning i relevanta sektorspolitiska områden får sektorsspecifika anpassningsplaner utarbetas som ett komplement till övergripande anpassningsplaner.

Det rekommenderas starkt att berörda parter från relevanta sektorer och nivåer involveras, att alla samhällsgrupper deltar, att avtal eftersträvas och ingås i syfte att genomföra dem, och att handlingsplanen för anpassning diskuteras i ett offentligt samråd. Dessa är viktiga inslag i styrningen av anpassningen och banar väg för ett effektivt genomförande.

För att en handlingsplan för anpassning ska bli effektiv är det viktigt att få politiskt godkännande. Anpassningsstrategier och handlingsplaner kan vara effektiva om de är rättsligt icke-bindande, ”mjuka” strategier, men att förankra dem i lagstiftningen kommer att skapa lagstadgade ansvarsområden och därmed gynna genomförandet av dem.

Utformning av handlingsplanen för anpassning

I handlingsplanen för anpassning presenteras och beskrivs de valda anpassningsalternativen, eventuellt organiserade i sektorsrelaterade verksamhetsområden och övergripande eller allmänna åtgärder, och skisseras vägar för deras genomförande. Även om detaljnivån och strukturen kan variera bör den bland annat innehålla följande information, i möjligaste mån angiven för varje enskild åtgärd:

• Åtgärdsmål
• Åtgärdernas rationalitet och relevans
• Genomförandesteg och genomförandevägar
• Instrument som erbjuder ingångspunkter för integrering och genomförande
• De genomförande aktörernas roller och ansvarsområden, med uttrycklig hänsyn till behovet av samordning och samarbete mellan aktörer på alla nivåer
• Tidslinje för genomförande
• Uppskattning av de resurser som behövs i form av mänskliga, ekonomiska och kunskapsrelaterade resurser
• Tillgängliga alternativ för finansiering och finansiering
• Potentiella konflikter och synergier
• Indikatorer och mekanismer för att övervaka och utvärdera genomförandets framgång
• Bestämmelser om översyn av åtgärder
• Informationsbehov, öppna forskningsfrågor och sätt att täppa till kunskapsluckor
• Potentiella hinder för åtgärder och underlättande faktorer för att övervinna dessa

Redan vid utformningen av handlingsplanen rekommenderas det starkt att man tar hänsyn till behovet av att övervaka och utvärdera framstegen i genomförandet och anpassningsresultaten. Att definiera målen för varje åtgärd på ett tydligt och verifierbart sätt och föreslå möjliga indikatorer stöder den efterföljande mätningen av genomförandets framgång. Varje anpassningsåtgärd kan ha potential för synergier och konflikter med andra åtgärder, sektorsintressen eller andra offentliga politiska mål, och för olika samhällsgrupper, inbegripet begränsning av klimatförändringar och katastrofriskreducering. Om konflikter och kompromisser döljs hotar detta samstämmigheten mellan olika politikområden och kan leda till oavsiktliga ohållbara eller missanpassade resultat. För att främja synergistiska effekter och undvika antagonistiska effekter av anpassningsåtgärder är det därför till hjälp att identifiera och flagga potentiella konflikter och synergier i policydokumentet och på så sätt stödja integreringen. Beroende på handlingsplanens omfattning och ambitionsnivå kan målgrupperna variera och vara så breda som offentliga myndigheter på olika nivåer, infrastruktur-/tjänsteleverantörer, intressegrupper/icke-statliga organisationer, forsknings- och utbildningsorganisationer, privata företag (inklusive försäkrings- och industriföretag), resursförvaltare och markägare, privata hushåll och det civila samhället i stort, inbegripet alla grupper som potentiellt påverkas av planen. I den mån det är tillämpligt kan det vara lämpligt att dela upp dem i genomförandeaktörer som bär huvudansvaret för en åtgärd, samarbetspartner och ytterligare berörda parter.

Planering av anpassningsvägar

En handlingsplan för anpassning kan organiseras i anpassningsvägar, där genomförandesystemet för varje anpassningsalternativ består av en sekvens av åtgärder mot ett på förhand fastställt anpassningsmål. Därigenom utgör varje genomförandesteg en byggsten som är kopplad till tidshorisonter och beaktar osäkerhet under genomförandeprocessen. Anpassningsvägar erbjuder en begreppsmässig ram för flexibel politisk planering som möjliggör en iterativ och dynamisk genomförandeprocess för att hantera osäkerheter, hantera förändringar inom komplexa socioekologiska system och begränsa oönskade och olämpliga konsekvenser. Anpassningsvägar består av en sekvens av möjliga åtgärder som liknar ett beslutsträd. Med tiden kan eventuella ”tipppunkter” (t.ex. klimathändelser, förändringar i yttre ramvillkor) utlösa en översynsmekanism för att kontrollera om handlingslinjen fortfarande uppfyller det angivna målet eller inte. Detta kan leda till ett behov av att gå över till en annan genomförandeväg. I samband med en sund övervakning och utvärdering av genomförandet kan detta tillvägagångssätt bidra till att stödja lärande över tid och öka motståndskraften eller anpassningsförmågan.

Källa: Zandvoort m.fl. (2017): Anpassningsvägar i planeringen för osäkra klimatförändringar: Ansökningar i Portugal, Tjeckien och Nederländerna. Miljövetenskap och miljöpolitik 78 (2017) 18–26.

Lära av goda exempel från transnationell, nationell och subnationell nivå

Anpassningsstrategier och handlingsplaner i andra europeiska länder samt sådana som finns i vissa transnationella (makro)regioner kan tjäna som användbara exempel för länder, eller regeringar, på subnationell territoriell nivå när de utarbetar sina egna dokument för anpassningsplanering. Det är bäst att bedöma och jämföra dokument från flera länder, lära av bästa praxis och tillämpa dem på ett anpassat sätt. Transnationella samarbetsstrukturer och nätverk, såsom europeiska transnationella samarbetsregioner, makroregionala strategier och internationella konventioner, kan i hög grad stödja utbyte av kunskap och ömsesidigt lärande av erfarenheter mellan länder och regioner. Transnationella nätverk kan också bidra till att bättre anpassa anpassningspolitiken på EU-nivå, transnationell nivå och nationell nivå och till att beakta gränsöverskridande anpassningsfrågor i policydokument om anpassning.

Flera fallstudier från Climate-ADAPT, filtrerade efter styrningsnivåer och nyckelåtgärd i resurskatalogen Climate-ADAPT, rapporterar om de senaste styrningsstrategierna för planering och genomförande av anpassning på olika styrningsnivåer.

Ytterligare resurser

• Landsprofiler
• EU:s transnationella regioner
• Kartläggning av styrningen av klimatanpassningen i Alpområdet
• Anpassningspolitik och kunskapsbas i transnationella regioner i Europa
• Motivering, tillvägagångssätt och mervärde för nyckeltyper av åtgärder för anpassning till klimatförändringar
• Gör-det-själv-manualen om att engagera intressenter och medborgare i klimatanpassning: Verktyg, god praxis och erfarenheter
• Använda nyckelåtgärder för att rapportera klimatanpassningsåtgärder i EES-länderna