5.4 Samordning på flera nivåer och stödjande styrningsram

5.4 Samordning på flera nivåer och stödjande styrningsram

Klimatförändringarna påverkar alla nivåer av statlig, administrativ och territoriell organisation, från EU-nivå och nationell nivå till subnationell, regional och lokal nivå/stadsnivå. Alla nivåer måste därför planera och vidta föregripande åtgärder för klimatanpassning inom sina respektive behörighetsområden. Anpassning är därför en typisk uppgift för flernivåstyre. För att anpassningen ska kunna genomföras på ett enhetligt och effektivt sätt på alla förvaltningsnivåer krävs lämpliga mekanismer och arrangemang för samordning och samarbete på flera nivåer. Den nationella nivån har en central roll när det gäller att anpassa sin anpassningspolitik till EU-nivå och transnationell nivå och stödja anpassningsprocesser på lägre nivå, som omfattar alla steg i anpassningscykeln. Vertikal styrning för att främja anpassning på lägre nivå innebär att man tillhandahåller en tydlig strategisk och rättslig ram, finansierings- och finansieringsmekanismer samt en ram som underlättar, möjliggör och stärker, inbegripet tillhandahållande av information och andra icke-monetära former av stöd.

Stöd till anpassningsverksamhet på lägre nivåer med högre nivåer blir allt viktigare i takt med att den nationella anpassningspolitiska processen går in i genomförandefasen. Detta beror på att klimatförändringarnas effekter drabbas mest direkt på mer lokal nivå, och det är främst på regional och lokal nivå som en stor del av de konkreta anpassningsåtgärderna måste vidtas. Samtidigt begränsas myndigheter på lägre nivå ofta kraftigt av begränsade resurser och begränsad kapacitet (budget, personal, sakkunskap, kontakter med relevanta nätverk av aktörer osv.) och behöver därför ”hjälp uppifrån”. Climate-ADAPT erbjuder stödverktyget för stadsanpassning för att vägleda städer och andra lokala myndigheter genom anpassningsprocessen och hjälpa dem att uppfylla kraven i borgmästaravtalet för klimat och energi. Det regionala stödverktyget för anpassning (RAST) har utvecklats för att hjälpa lokala och regionala myndigheter att på ett mycket praktiskt sätt utforma och se över strategier och planer för anpassning till klimatförändringarna.

Högre (nationella eller subnationella) nivåer kan stödja anpassningspolitiken på lägre nivåer genom olika mekanismer och insatser, inbegripet rättsliga krav, politiska insatser, finansiering, kunskapsgenerering och kunskapsöverföring, kapacitetsuppbyggnad och andra icke-monetära stödåtgärder. På så sätt är det möjligt att dra nytta av underlättande faktorer:

Stödjande styrningsram och icke-monetära stödåtgärder:

• Lagstadgade krav uppifrån och ned: Rättsliga skyldigheter för myndigheter på lägre nivåer att upprätta anpassningsplaner kan vara en viktig drivkraft, men finns hittills bara i en minoritet av de europeiska länderna. Vissa nationella anpassningsstrategier kräver att kommunerna utvecklar sina strategier på lokal nivå, och rättsliga skyldigheter kan också härröra från sektorspolitik, även på EU-nivå. Det kan också vara ett alternativ att uttryckligen inkludera anpassning i kommunernas lagstadgade uppgifter. Under alla omständigheter måste top-down-krav gå hand i hand med stöd för att fullgöra denna uppgift, inbegripet tillhandahållande av finansiering.
• Politiska bidrag från högre nivåer: Även om de flesta nationella anpassningsstrategier och handlingsplaner är mjuka strategier utan rättsligt bindande effekter ger de en kunskapsbas, referensram och modell för lägre nivåer. De fyller viktiga funktioner när det gäller att öka medvetenheten, fastställa dagordningar, kommunicera, motivera och bygga upp kapacitet, och de ger legitimitet åt beslutsfattare som vill upprätta anpassningsplaner på sin egen nivå. På liknande sätt har EU:s anpassningsstrategi betonat behovet av anpassningsåtgärder på medlemsstatsnivå.
• Kunskapsgenerering och kunskapsförsörjning: En viktig roll för anpassningsorgan på högre nivå ligger i att skapa en kunskapsbas för anpassning och tillhandahålla användbara kunskapsresurser och informationsprodukter till anpassningsaktörer på lägre nivåer på ett genomförbart sätt. Exempel på detta är klimatscenarier, klimatpåverkan, sårbarhets- och riskbedömningar samt verktyg för beslutsstöd (manualer, vägledning, arbetshjälpmedel osv.). Dessa resurser bör förberedas på anpassade, skräddarsydda och målgruppsorienterade sätt, vara lätta att förstå och iögonfallande, t.ex. genom att använda visualiseringsformat. Att involvera lokala eller regionala målgruppsmedlemmar i den gemensamma utformningen av sådana informationsprodukter gynnar deras användbarhet.
• Kunskapsförmedling: Webbaserade anpassningsportaler, som Climate-ADAPT, transnationella plattformar och nationella anpassningsportaler, ger bred tillgång till anpassningskunskap på centrala, kombinerade, kvalitetssäkrade och användarvänliga sätt. Särskilt för aktörer på regional och lokal nivå skulle liknande centrala informationsnav kunna inrättas på subnationell eller regional myndighetsnivå och tillhandahålla skräddarsydd information till dessa specifika målgrupper och erbjuda ytterligare personlig rådgivning.
• Rådgivningstjänster: Personlig kunskapsförmedling ansikte mot ansikte i interaktiva miljöer är effektivare än att enbart tillhandahålla enkelriktad information uppifrån och ned. Vissa länder erbjuder anpassningsrådgivningstjänster för kommuner, dvs. kvalificerad personal som ger råd om lokal anpassningsverksamhet under besök på plats.
• Utbildningsprogram för regionala och lokala aktörer: Anordnande av kurser och peer-to-peer-inlärningsformat för anpassning med inriktning på lokala (t.ex. kommunala klimatansvariga) och regionala aktörer (t.ex. regionala chefer) och – i enlighet med principen om att utbilda utbildare – personal vid överföringsorgan (t.ex. klimatalliansen, regionala energiorgan) är avgörande för att bygga upp kapacitet.
• Samarbete med överföringsorgan: Om sådana finns tillgängliga bör befintliga överföringsorgan, förmedlande organisationer och informationsförmedlare involveras för att kommunicera anpassning i regioner och kommuner, främja fastställandet av dagordningar, tillhandahålla processstöd samt tillhandahålla information och rådgivning. Sådana organisationer och nätverk, som klimatalliansen eller regionala utvecklingsorgan, är vana vid att arbeta med lokala aktörer på ögonnivå och integrerar i allt högre grad anpassning i sin rådgivningsverksamhet.
• Anordnande av dialogformat: Högre administrativa nivåer spelar en roll när det gäller att anordna regionala evenemang, konferenser, utbytesworkshoppar, nätverksmöten och peer-to-peer-format för lärande om anpassning. Dessa är relativt billiga kapacitetsuppbyggnads- och kommunikationsåtgärder som ändå kan ha en stor hävstångspotential. På samma sätt bör dialogformat på flera nivåer organiseras för att främja utbyte och lärande mellan anpassningsaktörer på olika nivåer och anpassningskompetens.
• Anpassning till befintliga strukturer och processer: Befintliga och väl fungerande strukturer och processer som är inriktade på t.ex. frågor som rör begränsning, hållbar utveckling, katastrofriskreducering eller ekosystemtjänster på lokal/regional nivå erbjuder lämpliga ingångar för anpassning.

Offentlig finansiering och finansiering på högre nivåer:

• Finansiering på EU-nivå för anpassning: Finansiering och finansiering för anpassning i Europa finns tillgänglig genom ett brett spektrum av EU-finansieringsinstrument, varav många också erbjuder ekonomiskt stöd till regioner och verksamhet på lokal nivå. Omfattande översikter över finansieringsmekanismer finns på Climate-Adapt i avsnittet om EU-finansiering, avsnittet om EU:s regionalpolitik, finansieringsguiden för anpassning i städer och på stödverktyget för anpassning i städer och stödverktyget för regional anpassning (RAST). De nationella regeringarna bör spela en roll när det gäller att underlätta lokala och regionala aktörers tillgång till dessa finansieringskällor och tillhandahålla nationell medfinansiering.
• Särskild finansiering för genomförandet: Det är helt klart en tillgång om de nationella anpassningsplanerna innehåller uttryckliga budgetanslag, eller om det annars finns konsekventa finansieringsresurser för att genomföra anpassningsåtgärder på olika nivåer. I de flesta länder har de nationella anpassningssamordnarna dock ingen betydande finansiering att fördela, utan snarare måste genomförandet finansieras genom ”standardbudgetmekanismer”, inbegripet regelbundna budgetar för sektorsspecifik statlig politik.
• Inrätta offentliga finansieringsprogram för anpassning: Nationell offentlig finansiering av anpassning är en uppenbar framgångsfaktor och en stark utlösande faktor för införandet av anpassningspolitik på lägre nivåer. Framför allt bidrar ekonomiskt stöd till att övervinna kapacitetsbegränsningar på regional och lokal myndighetsnivå. Finansieringsinstrument för att stödja anpassning på olika nivåer bör därför inrättas, antingen genom att skapa nya incitament eller genom att integrera anpassning i andra befintliga program, t.ex. för begränsning, hållbar utveckling eller katastrofriskreducering. För att på ett effektivt sätt nå ut till lokala myndigheter bör finansieringsorganen ta hänsyn till vissa kompletterande förutsättningar: En tydlig och sammanhängande struktur för finansieringslandskapet. Undvikande av parallella eller konkurrerande finansieringsinstrument. Anpassning av finansieringsmekanismerna på olika nivåer (EU, nationell stat, lokala och regionala myndigheter). långsiktig kontinuitet och tematisk stabilitet i finansieringserbjudanden, vilket gör det möjligt att stödja långsiktiga anpassningsprocesser och omvälvande förändringar.
• Tillgång till finansiering med låg tröskel: Särskilt mindre kommuner saknar sakkunskap och administrativ kapacitet för att få tillgång till många finansieringsmöjligheter. Nationella eller subnationella regeringars finansieringsprogram bör därför sänka deras tillträdeströskel, minska den administrativa bördan och erbjuda väglednings- och rådgivningstjänster till intresserade stödmottagare.
• Rikta finansieringen till de mest effektiva ämnena: I princip finns ett brett spektrum av finansieringsämnen tillgängliga för att stödja anpassning på lägre nivå, bland annat följande: extern expertis, sårbarhets- och riskanalys, utarbetande av anpassningskoncept, anpassningsprocesser eller planering av genomförandet. Det finns dock belägg för att det är mest effektivt att ge ekonomiskt stöd till samordningskapacitet (personalkostnader för lokala anpassningsansvariga/regionala anpassningsansvariga), organisation av interkommunala eller interregionala nätverk och kapacitetsuppbyggnad (utbildning) för lokala/regionala aktörer. Det är värt att överväga att finansiera investeringskostnaderna för att genomföra konkreta anpassningsåtgärder på plats, t.ex. i form av pilotprojekt för anpassning. Detta beror på att genomförandet av åtgärder med konkreta, synliga effekter kan vara en motiverande utgångspunkt för en hållbar och omfattande anpassningsprocess.
• Kombinera finansiering med ”mjukt tvång”: Det rekommenderas att beviljandet av offentlig finansiering kopplas till bindande krav som säkerställer överensstämmelse med kvalitetskriterierna för ”god anpassning”, främjar föregripande anpassningsstrategier och bidrar till samordning av anpassningspolitiken på flera nivåer. Exempel på sådana krav är obligatorisk klimatpåverkan, sårbarhets- eller riskanalys, Skriftlig anpassningsplan. Utbetalning av särskilda samordningsfunktioner (anpassningsansvarig/chef osv.). Övervägande av anpassningsplaner på högre nivå och obligatoriska kontakter med samordnarna. allmänhetens deltagande, inbegripet utsatta grupper.
• Modellregion eller pilotanpassningsprogram: Program som finansierar strukturerad anpassningsverksamhet i utvalda regioner eller kommuner har visat sig vara särskilt framgångsrika i vissa länder. De främjar föregångare inom anpassning, genererar exempel på god praxis och fyrtornsprojekt för att inspirera andra kommuner och regioner. Underlättande egenskaper hos dessa typer av program är att de kombinerar top-down-bestämmelser med bottom-up-prioritering, främjar peer-to-peer-lärande och regionala nätverk och ger utrymme för experiment med innovativa lösningar utan rädsla för misslyckande. Det bör noteras att sådana pilotprojekt inte bara bör omfatta rika stora samhällen utan även mindre samhällen med mindre resurser.

Ytterligare resurser

• Profiler för Coutry
• Kartläggning av styrningen av klimatanpassningen i Alpområdet