3.1 Skapa en katalog över relevanta anpassningsalternativ

Stadsområden är nav för mänsklig verksamhet och påverkas ofta av flera klimatförändringsrisker samtidigt. Anpassningsåtgärderna måste därför omfatta ett brett spektrum av frågor, inbegripet tekniska, informativa, organisatoriska, beteendemässiga, ekosystembaserade och socioekonomiska frågor på olika förvaltningsnivåer, såväl sektoriella som sektorsövergripande. Utarbetandet av en förteckning över åtgärder ger en systematisk samling möjliga anpassningsalternativ för den specifika stadsmiljön som kan användas för den efterföljande bedömnings- och urvalsprocessen.

När man börjar sammanställa katalogen över anpassningsalternativ för övervägande måste man överväga det övergripande tillvägagångssättet och målen för anpassningsplaneringen i kommunen. I allmänhet syftar anpassningsalternativen till ett eller flera av följande:

• Godta klimatförändringarnas effekter och bära de förluster som följer av risker (t.ex. hantera reträtt från havsnivåhöjningen).
• Kompensera förluster genom att dela eller sprida riskerna eller förlusterna (t.ex. genom försäkring).
• Undvika eller minska exponering och/eller sårbarhet för klimatrisker (t.ex. genom markanvändningsplanering, byggande av nya översvämningsskydd eller förändrade beteenden, lokalisering eller aktiviteter).
• Utnyttja nya möjligheter (t.ex. genom att delta i en ny verksamhet eller ändra praxis för att dra nytta av förändrade klimatförhållanden).

Ett annat sätt att överväga anpassningsalternativ är att tänka på vilka typer av åtgärder som kan vidtas. Dessa kan vara:

1. "Mjuka" anpassningsåtgärder, inbegripet följande typer:

• Ledarskap (t.ex. införande av flextidsarbete under värmeböljor).
• Strategisk (t.ex. beställa nya byggnader med klimattålig design som en del av det planerade stadsbyggnadsprogrammet)
• Tillfällig (t.ex. använda skuggning för att minska solvärmeökningar)

2. Teknisk/grå (t.ex. renoverad byggnad, förbättra det fysiska skyddet mot översvämningar och öka avloppssystemens kapacitet),

3. Ekologisk/grön (t.ex. genomförande eller utbyggnad av grön infrastruktur för hantering av vattenavrinning eller mikroklimatmoderering).

Kommunerna kan också välja att fokusera på att öka "anpassningsförmågan", vilket innebär att utveckla människors, myndigheters och sektorers förmåga att reagera effektivt på klimatförändringarna. Detta omfattar åtgärder inom följande områden:

• få tillgång till forskningsresultat eller delta i forskningsprojekt,
• bedriva forskning,
• Övervakningsdata och relevanta informationskällor.
• öka medvetenheten genom utbildning, erfarenhetsutbyte och utbildningsinitiativ, och
• skapa en stödjande institutionell ram, t.ex. genom att
  • Förändrade standarder.
  • ändring av lagstiftning,
  • Inrättande av lokala finansieringsmekanismer.
  • ge vägledning om god praxis, och
  • utveckla lämpliga strategier, planer och strategier.

Vid sammanställningen av åtgärderna bör följande beaktas:

• välja åtgärder för att hantera de identifierade sårbarheterna,
• Inkludera även icke-konventionella och innovativa lösningar (att göra affärer som vanligt hindrar ofta anpassningen).
• Säkerställa en bra blandning av olika typer av alternativ (t.ex. tekniska – icke-tekniska).
• sätta långsiktiga mål framför kortsiktiga politiska intressen, och
• För att underlätta ytterligare diskussioner och bättre kommunikation med politiker och berörda parter rekommenderas att anpassningsalternativ beskrivs i faktablad enligt en gemensam struktur som beskrivs i steg 4.1.

Anpassningsalternativ kan hämtas från litteraturkällor och databaser som tillhandahålls av vetenskapliga experter och tekniska konsulter, delas av kollegor från andra avdelningar och myndigheter, företrädare för andra kommuner eller erhållas från andra källor genom berörda parters deltagande. Under de senaste åren har forskare, stadsnätverk, nationella eller regionala myndigheter eller intresseorganisationer tagit fram flera kataloger över anpassningsalternativ (se länkade resurser nedan). Dessa kataloger bör ligga till grund för ett urval av alternativ som passar in i det specifika urbana sammanhanget och de fastställda anpassningsmålen. Steg 3.2 ger vägledning om källorna till exempel på och exempel på redan genomförda anpassningsåtgärder i stadsområden.

Det måste också erkännas att anpassning inte alltid kräver helt nya åtgärder. Anpassning innebär ofta att man överväger och anpassar verksamhet som skulle krävas för en hållbar utveckling av staden i vilket fall som helst, eller integrerar anpassning i befintlig eller ny lagstiftning, normer och planer (t.ex. planer för hantering av översvämningsrisker enligt EU:s översvämningsdirektiv). Många verktyg finns redan tillgängliga för städer för att anpassa sig, t.ex. alternativ som utnyttjar befintligt arbete för katastrofriskreducering eller de nuvarande arrangemangen och planerna för resurs- och infrastrukturförvaltning (se även steg 2.6).