European Union flag

This page is currently under construction, so it may look a bit different than you're used to. We're in the process of preparing a new layout to improve your experience. A fresh new look for the adaptation options pages is coming soon.

Inga

Economic Policy Instruments (EPIs) are incentives designed to align individual decisions with collectively agreed goals. They can be used for all public policies, including for adaptation purposes. These instruments promote behavioural changes by incentivizing rather than commanding them. EPIs are categorized into various classes, including pricing mechanisms (e.g., water tariffs), environmental taxes and charges, subsidies for products and practices, and trading schemes (e.g., tradable permits for pollution or water abstraction, compensation mechanisms, payments for environmental services). They also encompass voluntary agreements and risk management schemes such as insurances or liabilities.

EPIs foster sustainable economic growth and align individual choices with collective objectives. Their primary advantage lies in their economic efficiency, meaning they can distribute the burden of distortion and reduction to where it is most cost-effective. EPIs can induce behavioural change through incentives or disincentives, or by facilitating economic transactions (transfer of an economic value) between parties.

Fördelar
  • Economically efficient, often  achieving the goal while saving money compared to other ways of solving problems.
  • Ensure a more equitable distribution of the burden required to meet desired objectives.
  • Generate revenue that can be used for environmental or other public policy purposes.
  • Complements governance: EPIs do not substitute governance but can complement and strengthen it when integrated into a mix of policy instruments.
  • Creates increased acceptance of changes by the public.
Nackdelar
  • Can affect different agents or social groups unequally, not necessarily in a progressive manner.
  • Some instruments (additional taxes, tariffs) are not readily accepted by taxpayers.
  • Varying capacity to implement the measure across countries, regions, or sectors, due to substantial variation in the needs, opportunities, and constraints.
  • Some desired behavioural changes may be easier to achieve through ‘command and control’ regulations than through economic instruments.
  • Transaction costs. May hinder the effective adoption and implementation of EPIs. For instance, a new water allocation mechanism may increase economic efficiency. However, it may impose high negotiation and enforcement costs, making simpler allocation mechanisms potentially preferable).
  • Some EPIs, subsidies in particular, are seen favorably by the public. Others, like taxes are not. Public participation is a crucial element that can increase the general acceptance of EPIs and motivate stakeholders to participate.
Relevanta synergier med mildrande åtgärder

No relevant synergies with mitigation

Läs hela texten för anpassningsalternativet

Beskrivning

Instrument för ekonomisk politik är incitament som utformas och genomförs i syfte att anpassa enskilda beslut till gemensamt överenskomna mål. EPI klassificeras traditionellt i prissättning (t.ex. vattenavgifter), miljöskatter och miljöavgifter, subventioner (av produkter och metoder), handel (t.ex. handelstillstånd för föroreningar eller vattenuttag, kompensationsmekanismer, betalningar för miljötjänster) och slutligen frivilliga avtal och riskhanteringssystem (t.ex. försäkringar eller ansvar). EPI kan avsevärt förbättra en befintlig politisk ram genom att uppmuntra, snarare än att styra, beteendeförändringar som kan leda till anpassning.

EPI kan stimulera beteendeförändringar genom incitament eller negativa incitament, ändra villkoren för att möjliggöra ekonomiska transaktioner eller minska risken. Under de senaste årtiondena har ekonomiska styrmedel fått ökad uppmärksamhet som en väg framåt i miljöförvaltningen, på grund av deras förmåga att anpassa enskilda beslut till kollektivt överenskomna mål och främja hållbar ekonomisk tillväxt. Den största fördelen med dessa instrument är deras ekonomiska effektivitet, dvs. förmågan att fördela bördan av snedvridningen och minskningen där det är billigare att göra det. Nackdelarna är på jämlikhetssidan, eftersom de påverkar olika aktörer eller sociala grupper på olika sätt, inte nödvändigtvis på ett progressivt sätt, och strikt kopplade till detta är viktiga nackdelar på den politiska genomförbarhetssidan.

De ekonomisk-politiska instrumenten har tillämpats inom en rad olika miljöpolitiska områden. System för handel med utsläppsrätter har t.ex. utvecklats för politiken för begränsning av klimatförändringar och EPI har också använts inom ramen för luftkvalitets-, klimatanpassnings- och energipolitiken. I det senare fallet har politiska instrument tillämpats för att förbättra energieffektiviteten, inbegripet energiskatter, bestämmelser om fastställande av en miniminivå av energieffektivitet och intyg om överlåtbara vita certifikat (TWC) för energibesparing. Projektet EuroPACE avser att utveckla en innovativ finansieringsmekanism för att öka investeringarna i energieffektivitet i befintliga bostadshus. Det WEATHER-finansierade forskningsprojektet ”Weather extremes: impacts on transport systems and hazards for European regions” inom sjunde ramprogrammet ger en översikt över möjliga incitament för transportanpassning och deras potentiella effekter.

Tillämpningen av EPI på vattenpolitiken uppvisar särskilda egenskaper och utmaningar. De mest återkommande resultatindikatorerna inom vattensektorn är tullar, skatter och avgifter, men även subventioner och kooperativa system tillämpas i stor utsträckning. I Europa har handelssystem för vattenkvantitet, som är populära i Australien och USA, begränsats till få fall i Spanien, England och Wales. En bra översikt över ekonomiska instrument som tillämpas på vattensektorn och hänvisningar till fallstudier ges av det EU-finansierade projektet EPI-Water. Projektet producerade en stor mängd bevis om de olika typerna, utformningsegenskaperna och resultaten av de vattenrelaterade ekonomiska politiska instrument som finns på plats samt om den praxis som styr valet och genomförandet av dem. Bedömningen är en av ett fåtal omfattande och konsekventa (t.ex. med samma bedömningsprinciper) efterhandsöversyner av resultatindikatorer på vattenresursområdet i Europa, och i många fall den första som har kastat ljus över användningen av fall av ekonomiska instrument i EU:s medlemsstater.

Intressenternas deltagande

Inte överraskande är allmänhetens deltagande en avgörande faktor för att öka den allmänna acceptansen för europeiska innovationspartnerskap och motivera berörda parter att delta. Därmed inte sagt att allmänhetens deltagande alltid krävs för att EPI ska vara acceptabelt. Betydelsen av allmänhetens deltagande kan till exempel minskas i fall där EPI som sådant, eller den specifika lösning som EPI avser att främja, redan har fått allmänhetens (sociala) acceptans.

Framgång och begränsande faktorer

När det gäller tillämpningen av EPI finns det stora variationer i de behov, möjligheter och begränsningar som varje land står inför. Även inom länder finns det stora skillnader i förmågan att genomföra ekonomiska instrument mellan olika regioner eller sektorer. Vissa önskade förändringar är lättare att genomföra genom ekonomiska styrmedel medan andra är lättare att genomföra genom regler för ledning och kontroll. EPI ersätter inte på något sätt andra statliga åtgärder, utan instrument som kan komplettera och stärka styrningen som en del av en bred blandning av politiska instrument. I stort sett är det möjligt att skilja mellan i) kombinationer av europeiska innovationspartnerskap, som en del av en strategi för ”paketincitament”, och ii) blandning med andra typer av politiska instrument, inbegripet reglering, medvetandehöjande åtgärder, information osv. Vid granskning av potentiella europeiska innovationspartnerskap bör man vara medveten om den befintliga policymixen, men valet bör inte dikteras av den.

Kostnader och fördelar

Kostnaderna och fördelarna med EPI: er undersöks knappast, och lite information kan hittas om hur de jämförs med klassiska kommando- och kontrollmetoder.

Kostnaderna för ett EPI kan skiljas mellan de direkta kostnaderna (t.ex. kostnaden för att betala skatten) och transaktionskostnaderna (t.ex. tids- och pengarkostnaden för att komma till marknaden, hitta en köpare eller säljare, förhandla om ett köp, fullborda handeln och återvända från marknaden). Transaktionskostnaderna kan också avse ytterligare övervakning som krävs. Transaktionskostnaderna för övervakning av grundvatten eller ytvatten kan till exempel hindra antagandet av en skatt (t.ex. skatt på avyttring av förorenat dräneringsvatten på volymetrisk basis), men det kan också vara värt att betala för att se till att skatten är effektiv. På samma sätt kan en ny vattentilldelningsmekanism öka den ekonomiska effektiviteten men medföra höga förhandlings- och verkställighetskostnader, vilket gör enklare tilldelningsmekanismer att föredra.

Fördelarna med EPI inkluderar förbättrad miljökvalitet och ekonomisk effektivitet samt en bättre social fördelning av bördan för att uppnå det önskade målet. Samtidigt genererar EPI intäkter (när det gäller avgifter) för att finansiera t.ex. övervakning och kontroll av föroreningar eller allokeringsverksamhet, och kan därför vara relevanta för finansiering av anpassningsåtgärder.

Juridiska aspekter

EPI erkänns på politisk nivå i flera viktiga EU-rättsakter och policydokument:

  • Genom EU:s ramdirektiv för vatten införs en uppsättning principer och åtgärder som rationaliserar vattenanvändningen i medlemsstaterna. I artikel 9 i direktivet efterlyses full kostnadstäckning för vattentjänster genom prissättning.
  • I EU:s plan för att skydda Europas vatten från 2012 betonas vikten av incitament för prissättning av vatten och andra resultatindikatorer såsom vattenhandel och betalningar för ekosystemtjänster i policymixen för att förbättra Europas vattenförvaltning.
  • I EU:s åtgärder mot vattenbrist och torka (från 2007) framhålls betydelsen av incitamentsprissättning för att anpassa efterfrågan på vatten och säkerställa en hållbar vattenförvaltning.
  • EU:s översvämningsdirektiv (2007) uppmuntrar användningen av grön infrastruktur och naturlig hantering av översvämningar genom att ekonomiskt belöna markförvaltare och vattenanvändare.
  • Den gemensamma jordbrukspolitiken omfattar ekonomisk ersättning (i form av subventioner) för att skydda vattenmiljön.
  • Nitratdirektivet (1991) främjar antagandet av samarbetsavtal genom uppförandekoder för god jordbrukssed.
  • I strategin för anpassning till klimatförändringarna (2013) uppmuntras ökad användning av försäkringar för att bygga upp motståndskraft mot klimatförändringarnas effekter, särskilt vattenbrist, torka och översvämningsrisker.
  • EU:s politik för biologisk mångfald (inklusive habitat- och fågeldirektiven och finansieringsmekanismen för Life) uppmuntrar användningen av finansiella och icke-finansiella belöningar för att skydda akvatiska ekosystem.
Implementeringstid

Utformningen och genomförandet av EPI kan ta mellan ett och fem år.

Livstid

EPI är vanligtvis långvariga åtgärder. Livslängden bestäms dock ofta av den politiska ramen, den särskilda lagstiftning som finns och den sociala acceptansen.

Referenser

Publicerad i Climate-ADAPT: Apr 12, 2025

Language preference detected

Do you want to see the page translated into ?

Exclusion of liability
This translation is generated by eTranslation, a machine translation tool provided by the European Commission.

Ansvarsfrihet
Denna översättning genereras av eTranslation, ett maskinöversättningsverktyg som tillhandahålls av Europeiska kommissionen.