Ekonomiska incitament för beteendeförändring

Instrument för ekonomisk politik är incitament som utformas och genomförs i syfte att anpassa enskilda beslut till gemensamt överenskomna mål. EPI klassificeras traditionellt i prissättning (t.ex. vattenavgifter), miljöskatter och miljöavgifter, subventioner (av produkter och metoder), handel (t.ex. handelstillstånd för föroreningar eller vattenuttag, kompensationsmekanismer, betalningar för miljötjänster) och slutligen frivilliga avtal och riskhanteringssystem (t.ex. försäkringar eller ansvar). EPI kan avsevärt förbättra en befintlig politisk ram genom att uppmuntra, snarare än att styra, beteendeförändringar som kan leda till anpassning.

EPI kan stimulera beteendeförändringar genom incitament eller negativa incitament, ändra villkoren för att möjliggöra ekonomiska transaktioner eller minska risken. Under de senaste årtiondena har ekonomiska styrmedel fått ökad uppmärksamhet som en väg framåt i miljöförvaltningen, på grund av deras förmåga att anpassa enskilda beslut till kollektivt överenskomna mål och främja hållbar ekonomisk tillväxt. Den största fördelen med dessa instrument är deras ekonomiska effektivitet, dvs. förmågan att fördela bördan av snedvridningen och minskningen där det är billigare att göra det. Nackdelarna är på jämlikhetssidan, eftersom de påverkar olika aktörer eller sociala grupper på olika sätt, inte nödvändigtvis på ett progressivt sätt, och strikt kopplade till detta är viktiga nackdelar på den politiska genomförbarhetssidan.

De ekonomisk-politiska instrumenten har tillämpats inom en rad olika miljöpolitiska områden. System för handel med utsläppsrätter har t.ex. utvecklats för politiken för begränsning av klimatförändringar och EPI har också använts inom ramen för luftkvalitets-, klimatanpassnings- och energipolitiken. I det senare fallet har politiska instrument tillämpats för att förbättra energieffektiviteten, inbegripet energiskatter, bestämmelser om fastställande av en miniminivå av energieffektivitet och intyg om överlåtbara vita certifikat (TWC) för energibesparing. Projektet EuroPACE avser att utveckla en innovativ finansieringsmekanism för att öka investeringarna i energieffektivitet i befintliga bostadshus. Det WEATHER-finansierade forskningsprojektet ”Weather extremes: impacts on transport systems and hazards for European regions” inom sjunde ramprogrammet ger en översikt över möjliga incitament för transportanpassning och deras potentiella effekter.

Tillämpningen av EPI på vattenpolitiken uppvisar särskilda egenskaper och utmaningar. De mest återkommande resultatindikatorerna inom vattensektorn är tullar, skatter och avgifter, men även subventioner och kooperativa system tillämpas i stor utsträckning. I Europa har handelssystem för vattenkvantitet, som är populära i Australien och USA, begränsats till få fall i Spanien, England och Wales. En bra översikt över ekonomiska instrument som tillämpas på vattensektorn och hänvisningar till fallstudier ges av det EU-finansierade projektet EPI-Water. Projektet producerade en stor mängd bevis om de olika typerna, utformningsegenskaperna och resultaten av de vattenrelaterade ekonomiska politiska instrument som finns på plats samt om den praxis som styr valet och genomförandet av dem. Bedömningen är en av ett fåtal omfattande och konsekventa (t.ex. med samma bedömningsprinciper) efterhandsöversyner av resultatindikatorer på vattenresursområdet i Europa, och i många fall den första som har kastat ljus över användningen av fall av ekonomiska instrument i EU:s medlemsstater.

Inte överraskande är allmänhetens deltagande en avgörande faktor för att öka den allmänna acceptansen för europeiska innovationspartnerskap och motivera berörda parter att delta. Därmed inte sagt att allmänhetens deltagande alltid krävs för att EPI ska vara acceptabelt. Betydelsen av allmänhetens deltagande kan till exempel minskas i fall där EPI som sådant, eller den specifika lösning som EPI avser att främja, redan har fått allmänhetens (sociala) acceptans.

När det gäller tillämpningen av EPI finns det stora variationer i de behov, möjligheter och begränsningar som varje land står inför. Även inom länder finns det stora skillnader i förmågan att genomföra ekonomiska instrument mellan olika regioner eller sektorer. Vissa önskade förändringar är lättare att genomföra genom ekonomiska styrmedel medan andra är lättare att genomföra genom regler för ledning och kontroll. EPI ersätter inte på något sätt andra statliga åtgärder, utan instrument som kan komplettera och stärka styrningen som en del av en bred blandning av politiska instrument. I stort sett är det möjligt att skilja mellan i) kombinationer av europeiska innovationspartnerskap, som en del av en strategi för ”paketincitament”, och ii) blandning med andra typer av politiska instrument, inbegripet reglering, medvetandehöjande åtgärder, information osv. Vid granskning av potentiella europeiska innovationspartnerskap bör man vara medveten om den befintliga policymixen, men valet bör inte dikteras av den.

Kostnaderna och fördelarna med EPI: er undersöks knappast, och lite information kan hittas om hur de jämförs med klassiska kommando- och kontrollmetoder.

Kostnaderna för ett EPI kan skiljas mellan de direkta kostnaderna (t.ex. kostnaden för att betala skatten) och transaktionskostnaderna (t.ex. tids- och pengarkostnaden för att komma till marknaden, hitta en köpare eller säljare, förhandla om ett köp, fullborda handeln och återvända från marknaden). Transaktionskostnaderna kan också avse ytterligare övervakning som krävs. Transaktionskostnaderna för övervakning av grundvatten eller ytvatten kan till exempel hindra antagandet av en skatt (t.ex. skatt på avyttring av förorenat dräneringsvatten på volymetrisk basis), men det kan också vara värt att betala för att se till att skatten är effektiv. På samma sätt kan en ny vattentilldelningsmekanism öka den ekonomiska effektiviteten men medföra höga förhandlings- och verkställighetskostnader, vilket gör enklare tilldelningsmekanismer att föredra.

Fördelarna med EPI inkluderar förbättrad miljökvalitet och ekonomisk effektivitet samt en bättre social fördelning av bördan för att uppnå det önskade målet. Samtidigt genererar EPI intäkter (när det gäller avgifter) för att finansiera t.ex. övervakning och kontroll av föroreningar eller allokeringsverksamhet, och kan därför vara relevanta för finansiering av anpassningsåtgärder.

EPI erkänns på politisk nivå i flera viktiga EU-rättsakter och policydokument:

• Genom EU:s ramdirektiv för vatten införs en uppsättning principer och åtgärder som rationaliserar vattenanvändningen i medlemsstaterna. I artikel 9 i direktivet efterlyses full kostnadstäckning för vattentjänster genom prissättning.
• I EU:s plan för att skydda Europas vatten från 2012 betonas vikten av incitament för prissättning av vatten och andra resultatindikatorer såsom vattenhandel och betalningar för ekosystemtjänster i policymixen för att förbättra Europas vattenförvaltning.
• I EU:s åtgärder mot vattenbrist och torka (från 2007) framhålls betydelsen av incitamentsprissättning för att anpassa efterfrågan på vatten och säkerställa en hållbar vattenförvaltning.
• EU:s översvämningsdirektiv (2007) uppmuntrar användningen av grön infrastruktur och naturlig hantering av översvämningar genom att ekonomiskt belöna markförvaltare och vattenanvändare.
• Den gemensamma jordbrukspolitiken omfattar ekonomisk ersättning (i form av subventioner) för att skydda vattenmiljön.
• Nitratdirektivet (1991) främjar antagandet av samarbetsavtal genom uppförandekoder för god jordbrukssed.
• I strategin för anpassning till klimatförändringarna (2013) uppmuntras ökad användning av försäkringar för att bygga upp motståndskraft mot klimatförändringarnas effekter, särskilt vattenbrist, torka och översvämningsrisker.
• EU:s politik för biologisk mångfald (inklusive habitat- och fågeldirektiven och finansieringsmekanismen för Life) uppmuntrar användningen av finansiella och icke-finansiella belöningar för att skydda akvatiska ekosystem.

Utformningen och genomförandet av EPI kan ta mellan ett och fem år.

EPI är vanligtvis långvariga åtgärder. Livslängden bestäms dock ofta av den politiska ramen, den särskilda lagstiftning som finns och den sociala acceptansen.