Ekonomiska incitament för beteendeförändringar

Det är inte förvånande att allmänhetens deltagande är en avgörande faktor för att öka den allmänna acceptansen för EPI och för att motivera berörda parter att delta. Detta innebär inte att allmänhetens deltagande alltid krävs för att göra EPI acceptabelt. Betydelsen av allmänhetens deltagande kan till exempel minskas i fall där det europeiska innovationspartnerskapet som sådant, eller den specifika lösning som det europeiska innovationspartnerskapet avser att främja, redan har fått allmänhetens (sociala) acceptans.

När det gäller tillämpningen av EPI finns det stora variationer i de behov, möjligheter och begränsningar som varje land står inför. Även inom länderna finns det stora skillnader i förmågan att genomföra ekonomiska styrmedel mellan olika regioner eller sektorer. Vissa önskade förändringar är lättare att genomföra med hjälp av ekonomiska styrmedel medan andra är lättare att genomföra med hjälp av lednings- och kontrollbestämmelser. EPI ersätter inte på något sätt andra typer av statliga åtgärder, utan instrument som kan komplettera och stärka styrningen som en del av en bred blandning av politiska instrument. I stort sett är det möjligt att urskilja mellan: i) kombinationer av EPI, som en del av en strategi för ”paketincitament”, och ii) blandning med andra typer av politiska instrument, inbegripet lagstiftning, medvetandehöjande åtgärder, information osv. Vid granskning av potentiella EPI bör man vara medveten om den befintliga policymixen, men urvalet bör inte dikteras av den.

Kostnaderna och fördelarna med EPI är knappast undersökta, och lite information kan hittas om hur de jämför med klassiska kommando- och kontrollmetoder.

Kostnaderna för ett EPI kan skiljas mellan de direkta kostnaderna (t.ex. kostnaden för att betala skatten) och transaktionskostnaderna (t.ex. tid och pengar för att komma till marknaden, hitta en köpare eller säljare, förhandla om ett köp, fullborda handeln och återvända från marknaden). Transaktionskostnaderna kan också avse ytterligare övervakning som krävs. Transaktionskostnaderna för övervakning av grundvatten eller ytvatten kan till exempel hindra införandet av en skatt (t.ex. skatt på bortskaffande av förorenat dräneringsvatten på volymbasis), men det kan också vara värt att betala för att se till att skatten är effektiv. På samma sätt kan en ny vattentilldelningsmekanism öka den ekonomiska effektiviteten men medföra höga förhandlings- och verkställighetskostnader, vilket gör enklare tilldelningsmekanismer potentiellt att föredra.

Fördelarna med EPI är bland annat förbättrad miljökvalitet och ekonomisk effektivitet samt en bättre social fördelning av bördan för att uppnå det önskade målet. Samtidigt genererar EPI intäkter (när det gäller avgifter) för att finansiera övervakning och kontroll eller tilldelning av föroreningar, till exempel, och kan därför vara relevant för finansiering av anpassningsåtgärder.

EPI erkänns på politisk nivå i flera viktiga EU-rättsakter och policydokument:

• Genom EU:s ramdirektiv för vatten införs en uppsättning principer och åtgärder som rationaliserar vattenanvändningen i medlemsstaterna. Enligt artikel 9 i direktivet ska vattentjänsterna täcka sina kostnader fullt ut genom prissättning.
• I EU:s strategi för att skydda Europas vatten från 2012 betonas vikten av incitament för prissättning av vatten och andra europeiska initiativ, såsom handel med vatten och betalningar för ekosystemtjänster, i policymixen för att förbättra Europas vattenförvaltning.
• I EU:s åtgärder mot vattenbrist och torka (från 2007) betonas den roll som incitamentsprissättning spelar för att anpassa vattenefterfrågan och säkerställa en hållbar vattenförvaltning.
• EU:s översvämningsdirektiv (2007) uppmuntrar användningen av grön infrastruktur och naturlig hantering av översvämningar genom att ekonomiskt belöna markförvaltare och vattenanvändare.
• Den gemensamma jordbrukspolitiken omfattar ekonomisk ersättning (i form av subventioner) för skydd av vattenmiljön.
• Nitratdirektivet (1991) främjar antagandet av samarbetsavtal genom riktlinjer för god jordbrukssed.
• Strategin för anpassning till klimatförändringarna (2013) uppmuntrar till ökad användning av försäkringar för att bygga upp motståndskraft mot klimatförändringarnas effekter, särskilt vattenbrist, torka och översvämningsrisker.
• EU:s politik för biologisk mångfald (inklusive habitat- och fågeldirektiven och Lifes finansieringsmekanism) uppmuntrar till användning av finansiella och icke-finansiella belöningar för skydd av akvatiska ekosystem.

Utformningen och genomförandet av EPI kan ta från 1 till 5 år.

EPI:er är normalt långvariga mått. Livslängden bestäms dock ofta av den politiska ramen, den särskilda lagstiftning som finns och den sociala acceptansen.