Säkra den framtida vattenförsörjningen på regional och lokal nivå i floden Lavantdalen i Kärnten

Floden Lavant ligger vid den södra kanten av den alpina huvudåsen och omges av bergskedjorna Saualpe i väster och Koralm i öster, som båda sträcker sig upp till 2100 m. Wolfsberg, distriktets huvudstad, och St Andrä är de största städerna i regionen. Fjädrarna i de två bergskedjorna står för det mesta av dricks- och servicevattnet för kommunerna.

Floden Lavant-dalen kännetecknas av låga nederbördsmängder. Med en genomsnittlig årlig nederbörd på mindre än 800 mm är dalen en av de torraste regionerna i Kärnten. Dessutom är de geologiska förhållandena ogynnsamma för grundvattenlagring, utsläppen från källor är ganska låga och endast ett begränsat antal källor kan användas för vattenförsörjning. På grund av dessa naturliga begränsningar av vattentillgången har regionen redan drabbats av vattenbrist under de senaste årtiondena, särskilt under varma och torra somrar (Europeiska miljöbyrån 2009, BMLFUW 2016). Betydande säsongsbetingade flaskhalsar i vattenförsörjningen har förekommit ofta, t.ex. under åren 1993, 2002, 2003 och 2012.

Effekterna av klimatförändringarna har varit märkbara i regionen redan under de senaste decennierna. Under de senaste 100 åren har det skett en tydlig trend med minskande årsnederbörd i de flesta delar av Kärnten söder om den alpina huvudåsen. I regionen Lavantdalen har den årliga nederbörden minskat med cirka 15–25 %, och den kraftigaste säsongsminskningen sker under vintern.

Antagligen på grund av Kärntens läge vid konvergensen av klimatpåverkan från Medelhavet och Atlanten, har modellbaserade regionala prognoser för framtida trender i nederbördsmönster i södra delen av Österrike alltid varit föremål för stor osäkerhet och uppvisar regelbundet uttalad variation mellan klimatmodeller. Tidigare regionala scenarier för förändringar i årsnederbörden har varierat från något positiva till något negativa trender. I vissa scenarier förutspåddes en betydande minskning av sommarnederbörden med upp till -15 % från och med 2050. De senaste klimatscenarierna för Österrike (ÖKS 15) tyder på en betydande ökning av den årliga medeltemperaturen på +1,3 °C (klimatbegränsningsscenario enligt RCP4.5) till 1,5 °C (business-as-usual-scenario enligt RCP8.5) för Kärnten och Lavantdalen fram till 2050 (jämfört med perioden 1971–2000). I slutet av seklet kan en årlig medeltemperaturökning på upp till +4,2 °C inträffa i ett scenario med oförändrade utsläpp (RCP8.5). Scenarierna visar också en ökning av det årliga antalet värmedagar (dagar med >30 °C). Dessa skulle kunna öka med +3,2 dagar fram till 2050 och öka till +5,8 eller till och med +17,1 dagar i slutet av århundradet. När det gäller den årliga genomsnittliga nederbörden förutses små ökningar på medellång och lång sikt, vilket främst beror på högre simulerade nederbördsmängder under vintersäsongen, men alla regnrelaterade modellresultat saknar statistisk signifikans. I motsats till temperaturprognoserna fortsätter den framtida nederbördsutvecklingen att präglas av betydligt större osäkerheter.

Starkare variationer i grundvattennivåer och tillförsel av källor, som kulminerade i återkommande perioder av vattenbrist, hade observerats redan under åren innan anpassningsåtgärderna inleddes. Även om resultaten av regionala klimatmodeller inte är lätta att tolka när det gäller deras konsekvenser för grundvattenlager och grundvattenförnyelse, förväntas grundvattennivåer, akviferer och utsläpp av källor påverkas av ökande variationer i framtiden. Detta resultat kommer sannolikt att bero på de kombinerade effekterna av större variationer mellan år i nederbördsregimer, möjliga minskningar av sommarnederbörden med långa perioder av torka, högre evapotranspirationshastigheter och minskad grundvattenbildning på grund av mindre snöfall och kortare snötäcke på vintern.

Minskad tillgång på vattenresurser under torra och varma sommarperioder sammanfaller med en ökning av hushållens, turismens och jordbrukets efterfrågan på vatten, vilket tidigare har bidragit till problem med vattenförsörjningen. Eftersom ytterligare befolkningstillväxt och bebyggelse förväntas i de centrala delarna av Lavantdalen kan detta öka den totala vattenförbrukningen och därmed göra dricksvattenförsörjningen mer sårbar. Minskad vattentillgång i kombination med högre uttagsnivåer under torra och varma sommarperioder erkändes som ett hot mot kontinuiteten i den offentliga vattenförsörjningen och skapade ett stort behov av motåtgärder från vattenförvaltningssektorns sida.

Skogar täcker upp till 50 % av regionens yta, och i synnerhet skogsbestånd på bergssluttningar fyller viktiga vattenhållande funktioner och skyddande funktioner med avseende på naturkatastrofer. På grund av omfattande introduktion i höjder under 900 m tidigare är gran fördelad långt utanför sitt naturliga utbredningsområde och är överlägset den dominerande trädarten i regionen. Eftersom granar föredrar svala och våta platser har de på många platser redan nått gränserna för sin tolerans under nuvarande klimatförhållanden. Klimatbetingade påfrestningar på dessa skogar leder inte bara till produktivitetsförluster, utan hotar också deras vitalitet, ekologiska stabilitet och tillhandahållandet av viktiga ekosystemtjänster i skogarna, såsom vattenhållning, vattenlagring och skydd mot gravitationella naturliga faror.

Huvudsyftet med anpassningsåtgärderna var att trygga vattenresurserna och den offentliga vattenförsörjningen på lång sikt. De strategier som eftersträvas är inriktade på både tillgångs- och efterfrågesidan av dricksvattenförvaltningen. På försörjningssidan syftar en omorganisation av vattenförsörjningssystemet på regional nivå, uppbyggnad av ny infrastruktur för vattenförsörjning och utveckling av nya vattenresurser till att säkerställa kontinuiteten i den kvantitativa offentliga vattenförsörjningen även under perioder med minskad naturlig vattentillgång och förbrukningstoppar. Ett annat mål är att garantera vattenförsörjningen, även om en av de lokala anläggningarna skulle misslyckas av någon anledning.

På efterfrågesidan syftar ett system för tidig varning, information och medvetandehöjande åtgärder till att uppmuntra vattenbesparande beteende hos medborgare och hushåll. Dessa anpassningsåtgärder har främst vidtagits som svar på observerade klimateffekter och vattenbrist, men de har också motiverats av ogynnsamma klimatprognoser och återspeglar en förebyggande strategi för att hantera den betydande osäkerheten när det gäller framtida nederbörd.

Syftet med ytterligare åtgärder som vidtas av skogsförvaltningssektorn är att minska de regionala skogarnas sårbarhet för klimatförändringar, såsom vattenstress, värmeintolerans, angrepp av barkbaggar och känslighet för stormskador, och att upprätthålla eller förbättra skogsekosystemens skyddsfunktioner (översvämningshållning, stabilisering av sluttningar) och vattenlagringskapacitet.

De viktigaste anpassningsaktiviteterna i floden Lavant-dalen är inriktade på att trygga den offentliga vattenförsörjningen. De kompletteras med ytterligare åtgärder för att minska efterfrågan på vatten genom att påverka vattenanvändarnas beteende. Anpassningsåtgärder har vidtagits både på mellankommunal, dvs. regional nivå, och på lokal nivå i de enskilda kommunerna. Genomförandet av åtgärderna inleddes redan 1994. Sedan dess har den gradvis utvidgats och är en pågående process. Följande anpassningsåtgärder har hittills visat sig vara framgångsrika för att möta utmaningarna med klimatorsakad vattenbrist i Lavantdalen:

• Inrättande av det regionala vattensammanslutningsnätverket Lavant Valley, ett organisatoriskt arrangemang för regional vattenförsörjning, med början 1994. Genom att koppla samman vattenförsörjningsnäten i de fyra kommunerna Wolfsberg, St. Andrä, St. Paul och St. Georgen kan vattenbristen i varje kommun kompenseras, toppförbrukning kan hejdas och vattenförsörjningsriskerna delas mellan kommunerna och minskas helt och hållet, bland annat genom att tillhandahålla infrastrukturuppsägningar vid systemfel. Idag äger vattenföreningsnätverket ett transportsystem som kan ge ett årligt utsläppsflöde på 260 000 m³. Vattnet kommer från 12 källor på privatägd mark. vattenuttaget säkras av vattenföreningsnätverket genom långsiktiga avtal. Denna strategi för riskhantering har visat sig vara framgångsrik för cirka 42 000 konsumenter som är anslutna till det offentliga vattenförsörjningssystemet.
• Upprättandet av nätets infrastruktur för vattenförsörjning innebar utveckling av nya vattenresurser inom regionen och installation av nya överföringsledningar. Vatten utvinns endast från naturliga källor, utan att använda några pumpanläggningar. Ett centralt fjärrkontrollsystem säkerställer att endast de mängder vatten extraheras som faktiskt behövs för att upprätthålla försörjningen. Endast i situationer med hög efterfrågan leds ytterligare vatten in i försörjningssystemet. Vatten från utvecklade källor som inte behövs för att täcka efterfrågan får stanna kvar i det hydrologiska systemet och strömma in i naturliga ytströmmar. Dessa åtgärder ska säkerställa att påverkan på vattenbalansen i den naturliga miljön är så liten som möjligt.
• Omfattande infrastruktur-, organisations- och planeringsåtgärder har vidtagits även på lokal nivå. I staden Wolfsberg har nya vattenkällor, inklusive djupa grundvattenbrunnar, utvecklats och anslutits till det offentliga försörjningssystemet. För att begränsa vattenuttaget från djupa grundvattenförekomster byts respektive brunnar endast ut i extraordinära situationer med flaskhalsar i tillgång och efterfrågan. Den kommunala försörjningsinfrastrukturen har uppgraderats och omfattar för närvarande 400 kilometer försörjningsledningar, 83 källor, 29 högnivåvattentankar och 7 UV-vattenreningsverk. För att förbereda sig för vattenbristsituationer har en kommunal krishanteringsplan utarbetats med åtgärder som kontinuerlig övervakning av vattenförsörjningen, anslutning till det regionala vattenföreningsnätet och anslutning på begäran av ytterligare djupa grundvattenbrunnar. Ett samarbetsavtal med en vattenleverantör utanför kommunen gör det möjligt att importera ytterligare dricksvatten, om detta skulle krävas.

Parallellt med anpassningen av vattenförsörjningen strävar de kommunala vattenverken i regionen efter att hantera efterfrågan på vatten genom att ge information om dricksvattensituationen och vattenbesparande åtgärder till sina kunder. Staden Wolfsberg har ett system för tidig varning och tillhandahåller dagligen uppdaterade uppgifter om dricksvattensituationen på sin webbplats. Beroende på nivån på statusen för tidig varning rekommenderas olika vattenbesparande åtgärder. I situationer med hög vattenstress träder lagstiftningsåtgärder i kraft, såsom förbud mot att fylla simbassänger, bevattning av trädgårdar och tvätt av bilar. Att öka medvetenheten om vattenförvaltningsfrågor är också ett regelbundet fokus för den kommunala tidningen och andra lokala medier.

Anpassningsåtgärder har också införts för skogsförvaltning, som redan har påverkats negativt av klimatförändringarna. Skogsskötsel syftar till att minska klimatsårbarheten i regionens skogar genom att främja användningen av trädarter som tål mer torka och inrätta mer klimattåliga blandskogsbestånd. För att bevara och återställa skogarnas produktiva och icke-produktiva funktioner är anpassningsåtgärderna inriktade på att anpassa trädartssammansättningen genom att ersätta mycket sårbara granar från Norge med andra inhemska trädarter som är bättre anpassade till förändringarna i de lokala klimatförhållandena. Konsulttjänster inom ramen för den regionala skogsmyndigheten och ett ekonomiskt stödprogram har inrättats för att uppmuntra och främja skogsägarnas anpassningsbara skogsbruk. En avsedd sidovinst med att återetablera friska och stabila skogar som är väl anpassade till nuvarande och framtida klimatförhållanden är att bevara och förbättra tillhandahållandet av deras ekosystemtjänster, särskilt de som rör skogsekosystemens vattenhållnings- och lagringskapacitet. Skogstäcket på sluttningar och bergssluttningar har stora effekter när det gäller att minska avrinningen av ytvatten, vilket i hög grad bidrar till grundvattenförnyelse och till att minska ansamlingen av översvämningar. De anpassningsåtgärder som vidtas inom skogsbruket samverkar således med de anpassningsmål som eftersträvas inom vattenförvaltningssektorn.

Inrättandet av det ”regionala vattenassocieringsnätverket” kan klassificeras som en vattenförvaltningsåtgärd som bygger på samarbete mellan kommuner. De viktigaste samarbetsaktörerna här är kommunerna och deras kommunala vattenförvaltare. Kärntens provinsregering tog på sig en underlättande roll genom att fastställa den politiska ramen för regional vattenförvaltning, tillhandahålla ekonomiskt stöd och inrätta ett nätverk för hydrologisk övervakning. Innan regeringen grundade det ”regionala vattenföreningsnätverket Lavant Valley” anordnade den ett informationsevenemang för lokalbefolkningen. Ytterligare processer för allmänhetens deltagande ägde inte rum, men kommunernas kontinuerliga informationsverksamhet bidrog till att öka medvetenheten om vattenfrågor och skapa allmänhetens acceptans för åtgärderna.

Landskapsregeringens verksamhet i Kärnten när det gäller att tillhandahålla strategisk statlig politik för vattenförsörjning var en framgångsfaktor, eftersom de gav en agenda och trendsättande ram. Sedan 1984 har statliga myndigheter i Kärnten arbetat med en statlig vattenförsörjningsstrategi och presenterat data om vattentillgång och efterfrågan på vatten på regional nivå. Utifrån denna information utarbetades förslag till en hållbar vattenförsörjning för kommunerna. Ett av de prioriterade målen var att koppla samman kommunernas vattenförsörjningsnät. Dessutom har ett övervakningsnätverk med 200 hydrografiska stationer inrättats i hela provinsen för att upptäcka de faktiska trenderna i hydrologiska parametrar som grundvattenbestånd eller avrinningsmönster.

Grunden för det ”regionala vattenföreningsnätverket Lavant Valley” utvecklades ursprungligen på initiativ av en person som var medveten om den lokala situationen när det gäller vattenförsörjning. Personen var en välrenommerad vattenexpert med goda kontakter med relevanta beslutsfattare på statlig och politisk nivå. Detta starka personliga engagemang var en avgörande framgångsfaktor som drev projektet framåt och gjorde det möjligt för regionen att möta dessa utmaningar i ett tidigt skede. I ett första skede var grundandet av nätverket kontroversiellt och motsattes av en del av lokalbefolkningen av ekonomiska skäl. Men de senaste årens vattenbrist har understrukit projektets betydelse och bidragit till att öka acceptansen för det. Kommunernas långsiktiga insatser för att öka medvetenheten om vattenfrågor och vattenbesparande åtgärder har i hög grad bidragit till framgången i regionen.

Ett huvudmål med de vidtagna anpassningsåtgärderna har varit att skapa strategisk vattenreservkapacitet för tider av uttalad vattenbrist. Detta innebar utveckling av nya vattenresurser, men åtgärder har vidtagits för att undvika ohållbar överexploatering, såsom tillfällig efterfrågestyrd användning av endast ytterligare vattenkällor samt permanent övervakning av vattenbalanssituationen. Kärnan i det regionala vattenassocieringsnätet är den logiska grunden för att hantera lokala vattenförsörjningsproblem genom regional distribution snarare än genom att öka den totala mängden vattenutvinning. Genom att dela gemensamma vattenresurser ska okoordinerade och individuella lokala reaktioner, som att utnyttja varje liten källa inom en kommun, undvikas.

Trots all verksamhet som bedrivs av vattenföreningsnätverket visade tidigare extremt varma och torra somrar (t.ex. 2003) tydligt att det endast finns en begränsad mängd vatten tillgängligt, vilket inte kontinuerligt täcker kommunernas behov. Nätverket (tillsammans med kommunerna) söker nu nya alternativ för att förbättra vattenförsörjningen i regionen. Ett alternativ som för närvarande övervägs är den interregionala utbyggnaden av vattenassocieringsnätet. En sammankoppling av vattenförsörjningsnätet i fler regioner med olika klimatmässiga och geologiska egenskaper skulle kunna leda till större försörjningstrygghet under riskperioder.

De anpassningsåtgärder som beskrivs i denna fallstudie är endast effektiva för hushåll som är anslutna till det offentliga vattenförsörjningssystemet. Olika procentandelar av hushållen på ogynnsamma platser i kommunområdena är dock beroende av individuell vattenförsörjning från privata brunnar. På grund av mycket spridda bosättningsmönster i perifera områden och höga kostnader för den offentliga sektorn är det inte möjligt att ansluta dessa hushåll till det offentliga vattennätet. Denna befolkningsgrupps sårbarhet för vattenbrist fortsätter att vara hög och förväntas öka i framtiden.

De anpassningsåtgärder som vidtagits på regional nivå har hittills varit framgångsrika när det gäller att trygga vattenförsörjningen för cirka 42 000 konsumenter som är anslutna till det offentliga vattenförsörjningssystemet. De åtgärder som vidtagits av de kommunala organ som ansvarar för den lokala vattenförvaltningen i Wolfsbergs stadsdelshuvudstad har tryggat vattenförsörjningen för mer än 7 000 hushåll på lång sikt. Kontinuerlig tillgång till dricksvatten under klimatförhållanden är en nödvändig förutsättning för att upprätthålla regionala befolkningsnivåer, socialt välbefinnande och potential för hållbar regional utveckling.

Det ”regionala vattenföreningsnätverket Lavant valley” inrättades genom den österrikiska federala vattenlagen från 1959.

I situationer med hög vattenstress träder kommunernas regleringsåtgärder i kraft som förbjuder vissa former av vattenförbrukning för medborgarna (fyllning av simbassänger, biltvätt, bevattning av trädgårdar).

”Vattenföreningsnätverket Lavant Valley” grundades 1994. Under de följande åren slutfördes flera byggnadsarbeten (t.ex. vattentorn, vattentankar, rörledningar, uppdämning av källor). Genomförandet av ytterligare åtgärder har gradvis utvidgats och är fortfarande en pågående process.

Det regionala vattensammanslutningsnätverket Lavant Valley har institutionaliserats som ett permanent vattenförvaltningsorgan enligt federal vattenlagstiftning. Alla byggnationer och infrastrukturåtgärder är långsiktiga investeringar. Eftersom regelbundet underhåll och förnyelse ingår i de ansvariga institutionernas ordinarie uppgifter (regionala sammanslutningar och vattenverk i Wolfsbergs stad) kan detta innebära en livscykel på 100 år och mer.

Ulrike Marinelli
Wolfsberger Stadtwerke
Schwabenhofstraße 4
9400 Wolfsberg
Tel.: +43 4352/51300-384
E-Mail: ulrike.marinelli@wolfsberg.at

stadtwerke@wolfsberg.at