Inrättande av system för tidig varning

System för tidig varning är viktiga inslag i anpassningen till klimatförändringar och katastrofriskreducering, och syftar till att undvika eller minska de skador som orsakas av faror. För att systemen för tidig varning ska vara effektiva måste de aktivt involvera människor och samhällen som är utsatta för en rad olika faror, underlätta allmänhetens utbildning och medvetenhet om risker, sprida budskap och varningar på ett effektivt sätt och se till att beredskapen är konstant och att tidiga åtgärder möjliggörs. Betydelsen av ett effektivt system för tidig varning ligger i lokalbefolkningens erkännande av dess fördelar.

System för tidig varning för klimatrelaterade risker måste bygga på en sund vetenskaplig och teknisk grund och inriktas på människor eller sektorer som är mest utsatta för risker. Detta innebär att man måste anta en systemstrategi som omfattar alla relevanta riskfaktorer, oavsett om de härrör från klimatrisker eller sociala sårbarheter, och från processer på kort eller lång sikt. System för tidig varning omfattar upptäckt, analys, förutsägelse och sedan varningsspridning följt av beslutsfattande och genomförande. Sådana system finns i många delar av världen för att övervaka, förutse och varna människor för t.ex. tropiska cykloner, översvämningar, stormar, tsunamier, laviner, tornados, kraftiga åskväder, vulkanutbrott, extrem värme och kyla, skogsbränder, torka osv. För att vara effektiva och fullständiga måste ett system för tidig varning omfatta fyra samverkande delar, nämligen i) riskkunskap, ii) övervaknings- och varningstjänster, iii) spridning och kommunikation samt iv) insatskapacitet.

I Europa finns det stor erfarenhet av system för tidig varning, särskilt när det gäller översvämnings- och plötslig översvämningsrisk, stormar, skogsbränder, värmeböljor och torka. System för tidig varning är direkt relevanta för olika sektorer som främst påverkas av klimatrelaterade risker såsom hälsa, katastrofriskreducering, jordbruk, skogsbruk, byggnader, kust- och stadsområden. Andra kan indirekt dra nytta av system för tidig varning som transportsektorn, om vägar eller räls stängs i förväg innan människor påverkas negativt, eller turism, när man ser till att turistgrupper varnas för att komma åt ett visst område eller undvika utomhusaktiviteter under extrema väderperioder.

Vissa system för tidig varning tillhandahåller tjänster och produkter för mer än en specifik klimatrelaterad risk. Meteoalarm är en gemensam insats från EUMETNET (The Network of European Meteorological Services) som ger varningar i Europa för extrema väderhändelser, inklusive kraftigt regn med risk för översvämningar, kraftiga åskväder, stormvindar, värmeböljor, skogsbränder, dimma, snö eller extrem kyla med snöstormar, laviner eller svåra kustvatten. Copernicus klimatförändringstjänst (C3S) tillhandahåller tillförlitliga klimatdata av hög kvalitet och skräddarsydd information för socioekonomiska sektorer på europeisk nivå, som säkerligen är relevanta för anpassningen till klimatförändringarna. Riskdatacentralen vid kunskapscentrumet för katastrofriskhantering (DRMKC), som förvaltas av GD JRC, tillhandahåller också kuraterade EU-omfattande riskdata genom att hysa dataset och genom att länka till nationella plattformar.

Andra system för tidig varning är inriktade på specifika klimatrelaterade risker och/eller sektorer, inbegripet de EU-omfattande exempel som nämns i följande text. Utöver dessa storskaliga initiativ har systemet för tidig varning utformats och genomförts även på lägre nivåer (nationell, subnationell och lokal nivå), t.ex. i i) Österrike, där ett system för tidig varning för järnvägstransporter har utvecklats, ii) ) Nordmakedonien, som är inriktat på värmeböljor och ingår i åtgärderna för att genomföra den nationella handlingsplanen för läkning av värme, iii) Tatabanya (Ungern), för att varna för värmeböljor och skogsbränder i städer, iv) regionen Emilia Romagna (Italien), där en regional webbportal för vädervarningar har utvecklats parallellt med utvecklingen och förfiningen av hydrometeorologisk övervakningsteknik i realtid och ett omfattande riskkommunikationsprogram, och v) Sogn og Fjordane (Norge) som hanterar flera faror (avalancher, jordskred, stormar och översvämningar).

Värmeböljor och extrem värme

Europa har upplevt flera extrema värmeböljor under sommaren sedan 2000 (se EEA-indikatorn ”Global and European temperature”), vilket har lett till hög dödlighet och socioekonomiska effekter. Värmeböljor förväntas bli vanligare och hålla längre i hela Europa under detta århundrade och under alla RCP-scenarier. I ett scenario med höga utsläpp (RCP8.5) beräknas mycket extrema värmeböljor (mycket starkare än antingen 2003 eller 2010 års värmeböljor) inträffa så ofta som vartannat år under andra hälften av 2000-talet. Effekterna kommer att bli särskilt stora i södra Europa. Som ett svar på sådana risker för människors hälsa, liksom för olika sektorer som är relevanta för ekonomin, har många länder infört värmerelaterade system för tidig varning som ett anpassningsalternativ. På europeisk nivå fungerar EuroHEAT som ett stödverktyg för klimatinformationsbeslut för värme.

Torka

Torkans allvarlighetsgrad och frekvens verkar ha ökat i delar av Europa (se miljöbyråns indikator för meteorologisk och hydrologisk torka), särskilt i de södra och sydöstra regionerna. Torka beräknas öka i frekvens, varaktighet och svårighetsgrad i större delen av kontinenten. Enligt IPCC:s femte bedömningsrapport väntas den största ökningen ske i södra Europa, där konkurrensen mellan olika vattenanvändare, såsom jordbruk, industri, turism och hushåll, sannolikt kommer att öka. European Drought Observatory (EDO) innehåller information som är relevant för torka från olika datakällor. Olika verktyg gör det möjligt att visa och analysera information om torka, medan tjänsten "Drought News" ger en översikt över situationen vid överhängande torka.

Översvämningar

Antalet mycket allvarliga översvämningar i Europa ökade under perioden 1980–2010, men med stora variationer mellan åren på grund av olika orsaker: bättre rapportering, förändrad markanvändning och ökad kraftig nederbörd i delar av Europa. Klimatförändringarna förväntas intensifiera den hydrologiska cykeln och öka förekomsten och frekvensen av översvämningar i stora delar av Europa. Pluviala översvämningar och plötsliga översvämningar, som utlöses av intensiva lokala nederbördshändelser, kommer sannolikt att bli vanligare i hela Europa (se Europeiska miljöbyråns indikator för flodöversvämningar). Kuststormar och översvämningar är de vanligaste och dyraste extrema väderhändelserna i Europa och står för 69 % av de totala naturkatastrofförlusterna. Under 2010 drabbades till exempel Frankrike knappast av vinterstormen Xynthia, med 51 dödsoffer och skador på mer än 1,5 miljarder euro (Europeiska miljöbyrån, 2013). Förbättrad förmåga att förutse topputsläpp är fortfarande den mest relevanta icke-strukturella åtgärden för översvämningsskydd. Ledtiderna för översvämningsvarningar på 3–10 dagar ger möjlighet att vidta nödvändiga civilskydds- och nödåtgärder, vilket minimerar effekterna i form av människoliv och ekonomiska förluster. Det europeiska systemet för ökad medvetenhet om översvämningar (EFAS) stöder förberedande åtgärder innan större översvämningar inträffar, särskilt i stora transnationella avrinningsområden och i hela Europa i allmänhet. EFAS har utvecklats och testats vid det gemensamma forskningscentrumet i nära samarbete med nationella hydrologiska och meteorologiska tjänster, det europeiska civilskyddet och andra forskningsinstitut.

Eld

Brandrisken beror på många faktorer: klimatförändringar, vegetation, skogsbruksmetoder och andra socioekonomiska faktorer. I ett varmare klimat, allvarligare brandväder och, som en följd av detta, en utvidgning av det brandbenägna området och längre brandsäsonger projiceras över hela Europa. Effekterna av bränder är särskilt stora i södra Europa (se EEA-indikatorn ”Skogsbränder”). Det europeiska informationssystemet för skogsbränder (EFFIS) stöder de avdelningar som ansvarar för skydd av skogar mot bränder i EU-länderna och förser Europeiska kommissionens avdelningar och Europaparlamentet med uppdaterad och tillförlitlig information om skogsbränder. EFFIS kör modul som genererar dagliga kartor över 1 till 9 dagars prognostiserad brandrisknivå med hjälp av numeriska väderprognoser. Modulen är aktiv året runt, även om kärnan i skogsbrandssäsongen i de flesta länder är från 1 mars ^till 31 oktober.

Hälsorelaterade risker: vektorburna sjukdomar och aeroallergen

Globalisering och miljöförändringar, sociala och demografiska bestämningsfaktorer och hälso- och sjukvårdssystemens kapacitet är viktiga drivkrafter för infektionssjukdomar som också kan fungera som epidemiska prekursorer. Således kan övervakning av förändringar i dessa drivrutiner bidra till att förutse, eller till och med förutse, ett uppsving av infektionssjukdomar. Klimatförändringarna kan förändra de geografiska utbredningsområdena för vektorburna sjukdomar i Europa, och därför blir tidig varning allt viktigare (se EEA-indikatorn”Vektorburna sjukdomar”). En prototyp till system för tidig varning för vektorburna sjukdomar i Europa föreslås för Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC): de miljö-/klimatrelaterade och socioekonomiska drivkrafterna bakom sjukdomar i tidigare led kan ge ledtiden för snabba folkhälsoinsatser för att begränsa de mänskliga och ekonomiska kostnaderna i samband med uppkomsten och spridningen av vektorburna sjukdomar i EU.

Stigande temperaturer som orsakas av klimatförändringar innebär att växter och träd blommar tidigare och längre, vilket förlänger lidandet för många människor med pollenallergier. European Aeroallergen Network (EAN) är en pool för pollen- och svampspordata från europeiska polleninformationstjänster, enskilda mätplatser och dataleverantörer utanför Europa. Nätverket omfattar 38 länder och mer än 600 mätplatser. EAN-databasen är det grundläggande verktyget för pollenprognoser och därmed oumbärligt för polleninformationstjänsten i hela Europa. Utvecklingen av serviceverksamhet under de senaste åren (inklusive de europeiska belastningskartorna, pollendagboken för pollenallergiker och den personliga polleninformationen) skulle inte ha varit möjlig utan den europeiska pollendatabasen. Copernicus atmosfärövervakningstjänst (CAMS) bildade ett partnerskap med European Aeroallergen Network (EAN) och utforskar teknik för att leverera automatiska pollenobservationer i nära realtid i hela Europa.

För att upprätthålla ett system för tidig varning är det nödvändigt att ha ett starkt politiskt engagemang och varaktig institutionell kapacitet, vilket i sin tur är beroende av allmänhetens medvetenhet. Allmänhetens medvetenhet och stöd är ofta högt omedelbart efter en större katastrofhändelse. Sådana stunder kan utnyttjas för att stärka och säkra hållbarheten hos system för tidig varning. Felaktig användning av ett system för tidig varning skulle kunna leda till att effekterna för den drabbade befolkningen ökar avsevärt. En korrekt kommunikation och institutets tillförlitlighet är en grundläggande förutsättning för ett effektivt system för tidig varning. Tidig varning måste också utvärderas tillsammans med användarna för att säkerställa att den tillhandahållna informationen är inriktad på användarnas behov och att de förväntade åtgärderna vidtas på grundval av den tillhandahållna informationen. En viss grad av gemensam utveckling och design med användarna är därför relevant.

Analys och förberedelse av information är särskilt kritiska punkter i en tidig varningskedja. De ansvariga beslutsfattarna konfronteras vanligtvis med enorma mängder strukturerad och ostrukturerad data. För att möjliggöra en tillförlitlig tidig varning måste tillgängliga data väljas ut, analyseras och förberedas på förhand. Beslutsfattarna bör få en tillförlitlig och hanterbar mängd information för att kunna vidta förebyggande åtgärder. Begränsningar inkluderar också underlåtenhet att tillåta icke-klimatiska confounding faktorer, begränsad geografisk eller tidsmässig upplösning, eller brist på utvärdering av prediktiv validitet.

En av de största utmaningarna med systemet för tidig varning är inrättandet av tydliga institutionella arrangemang och kapaciteter på nationell och lokal nivå som stöder en hållbar utveckling av den offentliga och institutionella insatsförmågan. Allmänhetens förståelse av och förtroende för systemet kommer med kunskap och medvetenhet hos systemets slutanvändare och övertygande prestanda hos leverantören av offentliga tjänster.

System för tidig varning är vanligtvis kostnadseffektiva icke-strukturella åtgärder. Deras kostnader, som inte är försumbara i absoluta tal, är extremt låga i jämförelse med de potentiella förluster som dessa system gör det möjligt att minska. Resurser behövs för att upprätthålla systemet och ytterligare förbättra det. Dessutom fungerar systemet för tidig varning bara väl om nätverket av meteorologiska och hydrologiska stationer är väletablerat och därmed underhålls. Tillgången till annan uppdaterad information är lika viktig för riktade system för tidig varning, t.ex. när det gäller vektorburna sjukdomar, aeroallergener, vegetationsstatus osv.

System för tidig varning är en viktig anpassningsåtgärd för klimatförändringar, med hjälp av integrerade kommunikationssystem för att stödja olika sektorer och samhällen för att förbereda sig för klimatrelaterade händelser. Ett framgångsrikt system för tidig varning räddar liv, infrastrukturer, mark och arbetstillfällen och stöder långsiktig hållbarhet. System för tidig varning syftar till att hjälpa offentliga tjänstemän och administratörer samt aktörer inom den privata sektorn, samhällen och enskilda personer i deras planering, spara pengar på lång sikt och skydda ekonomier.

De europeiska och alleuropeiska systemen för tidig varning och upptäckt vid väderrelaterade naturkatastrofer (t.ex. EFAS, EFFIS och det europeiska observationsorganet för torka) ger ett mervärde som sträcker sig utöver de nationella insatserna för gränsöverskridande samarbete.

Ur ekonomisk synvinkel har EU gjort konsekventa investeringar i strategier som rör systemet för tidig varning. COPERNICUS är det europeiska programmet för inrättande av en europeisk kapacitet för jordobservation. COPERNICUS tjänster, t.ex. COPERNICUS klimatförändringstjänster, är avsedda för övervakning och prognostisering av jordens delsystem och bidrar direkt till övervakningen av klimatförändringarna. COPERNICUS-tjänsterna omfattar även katastrofhanteringstjänster (t.ex. vid naturkatastrofer, skogsbränder, tekniska olyckor eller humanitära kriser) och säkerhetsrelaterade frågor (t.ex. sjöövervakning och gränskontroll).

Politik som är inriktad på specifika klimatrelaterade risker kan spela en roll för att driva på utvecklingen av systemet för tidig varning. Enligt EU:s ramdirektiv om översvämningar och vatten ska exempelvis översvämningsprognoser och system för tidig varning beaktas i planerna för hantering av översvämningsrisker. Faktum är att förbättrade översvämningsprognoser står på den nationella anpassningsagendan i många europeiska länder. Ett annat exempel är EFAS, som ligger helt i linje med kommissionens meddelande ”Mot en starkare katastrofinsats från Europeiska unionens sida”, som antogs och godkändes av rådet 2010, och som understryker vikten av att stärka de samordnade åtgärderna vid naturkatastrofer, inbegripet översvämningar, som är bland de dyraste naturkatastroferna i EU.

Utformningen och genomförandet av ett system för tidig varning tar vanligtvis 1–5 år, beroende på systemets specifika mål och egenskaper.

Systemets livslängd är vanligtvis lång, men det beror på vilken finansiering som finns tillgänglig för underhåll och uppdatering av systemet samt för underhåll av det mätnätverk som stöder systemet för tidig varning.