Vektorburna sjukdomar

Observerade effekter

Varmare temperaturer har gjort det möjligt för många sjukdomsbärande vektorer att expandera sin fördelning norrut och till högre höjder i Europa. Lokalt överförda utbrott av denguefeber, chikungunya, West Nile-feber och till och med malaria har förekommit i södra och sydöstra Europa under de senaste åren (främst sedan 2010). Förbättrad klimatlämplighet för sjukdomsvektorerna har bidragit till dessa utbrott.

Dengue leder oftast till en febersjukdom, men allvarliga former inkluderar hemorragisk feber och död. Lokalt överförda denguefall i kontinentala Europa där A. albopictus förekommer fortsätter att förekomma oftare. Fram till 2010 hade Europa varit fritt från autokton dengueöverföring sedan utbrottet 1927/28 i Grekland 82 år tidigare. De första rapporterna om lokalt kontrakterade denguefall på senare tid inträffade i Kroatien och Frankrike 2010. Sedan dess har sporadiska utbrott inträffat 2013, 2014, 2015, 2018, 2019 och 2020 i Frankrike, Spanien och Italien. En hypotes om varför frekvensen av dessa utbrott verkar öka är att klimatförändringarna i södra Europa har förbättrat klimatlämpligheten för A. albopictus. Även om den genomsnittliga lämpligheten för denguefeber förblev låg i Europa var 2018 det lämpligaste år som hittills registrerats för båda vektorarterna i denna region, med en förändring från 1950-talets baslinje på 25 % för A. aegypti och 60 % för A. albopictus. De ökande trenderna kan observeras i alla EU-länder.

Climate Suitability for the transmission of Dengue – Change in the vectorial capacity for the transmission of dengue from a 1950-1959 baseline, by vector (klimatlämplighet för överföring av dengue – förändring av vektorkapaciteten för överföring av dengue från en baslinje 1950–1959, per vektor).
_{Källa: Watts, N., m.fl., 2021
Anmärkning: Uppgifterna avser WHO:s europeiska region}

Fästingburen encefalit (TBE) och borreliainfektion (Lyme disease) är de två viktigaste fästingburna sjukdomarna i Europa, som båda överförs främst av Ixodes ricinus. Flera europeiska länder har rapporterat att Ixodes ricinus har migrerat norrut och till högre höjder. Borrelia har en rapporterad incidens på cirka 65 000 fall per år i EU per år. Den genomsnittliga årliga rapporteringen av TBE-fall har ökat med cirka 400 % i europeiska endemiska områden under de senaste 30 åren, även om detta nästan säkert är resultatet av mer robusta detektionsmetoder och diagnoser. En hög förekomst av båda sjukdomarna är korrelerad med milda vintrar och varma, fuktiga somrar.

Förväntade effekter

Ett varmare klimat förväntas utvidga det område som lämpar sig för överföring av vektorburna sjukdomar i Europa, främst norrut. Detaljerade analyser för West Nile-virusinfektioner, dengue och chikungunya tyder på att expansionen främst skulle ske i utkanten av de nuvarande överföringsregionerna. Under ett scenario med höga utsläpp under 2000-talet riskerar dock en stor del av södra Europa att invaderas av Aedes aegypti som överför dengue.

Politiska åtgärder

Förbättringar av den offentliga hälso- och sjukvården kan motverka spridningen av sjukdomsvektorer som Aedes-myggvektorer på kort till medellång sikt, men klimatförändringarna kommer att göra sådana insatser allt svårare och kostsammare. Förekomsten av effektiva hälso- och sjukvårdssystem och förändringar i markanvändningen bör vara tillräckliga för att förhindra att malaria återupprättas i Europa trots ökad klimatlämplighet.