Upprättande och återställande av strandbuffertar

Genomförandet av strandbuffertremsor kräverdeltagande av olika aktörer (flodförvaltare, jordbrukare osv.) som bör involveras för att göra antagandet av anpassningsalternativet genomförbart. Alternativet är vanligtvis väl accepterat av allmänheten på grund av dess positiva effekter på landskapet och de många medfördelardet ger. Lokala myndigheter som deltar i miljöprogramoch jordbruksmark med högt naturvärde kanhjälpa tillmed genomförandet på fältet.  

Framgången för vegeterade buffertremsor är starkt beroende av egenskaper som buffertzonens bredd, sluttningen av de angränsande fälten, jordtyp och sort och vegetationens densitet. Mindre tillfälliga negativa biverkningar under planteringen av vegetation och relaterade arbeten längs vattenförekomsten kompenseras i hög grad, men positiva effekter på medellång till lång sikt, om alternativet är noggrant utformat och planerat. 

Effekterna av att begränsaöversvämningar och torka kan variera beroende på lokala förhållanden och kvaliteten på utformningen och genomförandet. Skogsbevuxna buffertar skapar vedartade skräp som påverkar strömmorfologin mest. Träd- och buskstorlek, ålder och densitet är faktorer som ska beaktas i effektiviteten av översvämningskontroll, vattenretention och filtreringskapacitet. Vegetativa remsor som planteras med inhemska arter kan också bidra till den lokala biologiska mångfalden på lång sikt. Om främmande arter planteras kan de ha negativa effekter på buffertarnas långsiktiga hållbarhet eller potentiellt skada inhemska ekosystem i området.  Valet av lämplig vegetation måste utvärderas noggrant för att säkerställa hög kapacitet att hålla kvar mark och vatten och bidra till den lokala biologiska mångfalden. Behovet av regelbundet underhåll av växtligheten bör också övervägas för att minimera de insatser som krävs för att bevara den på lång sikt. 

Det finns också en mängd olika sociala och ekonomiska faktorer som kan begränsa antagandet av strandbuffertar, bland annat: brist på incitamentsprogram, dåligt definierade mål, bristande underhåll och motstånd från markägare. 

Den totala kostnaden för strandbuffertremsor omfattar planeringskostnader, kostnader för plantering (träd, buskar, lokal vegetation), kostnader för mark och/eller förlorade intäkter från byte av gård/betesmark samt kostnader för underhållsarbete. Dessa kostnader är mycket beroende av placeringen och storleken på buffertremsan, men de har visat sig vara mycket balanserade med de långsiktiga fördelarna. 

Strandbuffertar ger flera fördelar för anpassning till klimatförändringar som mikroklimatskapande, översvämning och begränsning av torka. Genom att fungera som korridor för biologisk mångfald och genom att förbättra den lokala vattenkvaliteten genom sin filtreringskapacitet för näringsämnen och föroreningar är strandbuffertar viktiga inslag för att bevara och återställa landskapet. Buffertremsor kan också minska kostnaderna för gödsling på grund av minskad näringsavrinning och kan minska frekvensen av återställande av flodbankar på grund av minskad översvämning och erosion. 

Dessutom är flerårig vegetation som träd särskilt gynnsam för långsiktig koldioxidbindning i atmosfären, vilket också gör strandbuffertar till ett potentiellt verktyg för ytterligare framsteg mot begränsning av klimatförändringar. 

Enligt den gemensamma jordbrukspolitiken ska jordbrukarna skydda och förvalta vatten genom att upprätta buffertremsor längs vattendrag, förvalta vatten för bevattning och skydda grundvattnet från föroreningar. Enligt det nya förslaget om den gemensamma jordbrukspolitiken för 2023–2027 måste jordbrukarna uppfylla miljöanpassningskraven för att vara berättigade till stöd, och detta inbegriper buffertremsor längs floder med en bredd på minst 3 m som är fria från bekämpningsmedel och gödselmedel. Fram till dess att de nya reformerna av den gemensamma jordbrukspolitiken träder i kraft finns det dock ingen gemensam definition av en buffertremsas storlek eller område, och regeringarna kan göra sina egna definitioner av buffertremsor. Inom ramen för programmet för landsbygdsutveckling tillhandahålls betalningar för att utvidga sådana buffertzoner. Detta kan också inkludera fler trädbevuxna zoner. 

Anpassningsalternativet att bygga strandbuffertar är också kopplat tillEU:s ramdirektiv för vatten, enligt vilket varje avrinningsområdeska lämna in en förvaltningsplan vart sjätte år för att skydda vattenresursen från mänsklig påverkan, inbegripet avrinning från jordbruket, för att uppnå god ekologisk status.  

Det kan behövas 10–15 år för att utveckla en fullt mogen strandbuffert som omfattar träd och skuggningsfördelar samt för att skapa en korridor för biologisk mångfald. Inom ett år kan dock buskar och lokal vegetation planteras som redan börjar visa sina första positiva effekter i form av minskad erosion och föroreningsfiltrering. Övervakningen och underhållet av området bör skötas noggrant, särskilt under de första fem åren, och förvaltningsinsatserna bör trappas ned mellan fem och tio år efter buffertanläggningen, när den blir mognare och mindre sårbar för lokala miljöpåfrestningar. 

Den förväntade livslängden är mer än 25 år om åtgärderna är väl etablerade under de första åren av genomförandet, med majoriteten av underhållet under de första 5-10 åren.