Rättvis resiliens

Urban

Huvudbudskap

• Från lokal till global nivå är de mest utsatta människorna och samhällena mest utsatta för klimatförändringarnas effekter, har minst anpassningsförmåga och är minst benägna att höras, erkännas och dra nytta av anpassningsåtgärder. I strategierna för en rättvis resiliens erkänns den ojämna fördelningen av klimatförändringarnas effekter på människor och platser, de ojämna förutsättningarna och förmågan (social, ekonomisk, politisk, hälsorelaterad osv.) att anpassa sig och ta del av de fördelar som anpassningsåtgärder ger.
• Begreppet ”att inte lämna någon på efterkälken” är ett centralt inslag i EU:s senaste och kommande politik för klimatanpassning, inbegripet det politiska paketet för den europeiska gröna given och EU:s uppdrag för klimatanpassning. I synnerhet i EU:s nya anpassningsstrategi har ett uttryckligt fokus lagts på just resiliens.
• För att se till att ingen hamnar på efterkälken krävs ett fokus på rättviseaspekter i alla skeden av planeringen, genomförandet och övervakningen av anpassningen samt på alla förvaltningsnivåer. Det är också viktigt att utsatta grupper deltar på ett meningsfullt sätt i dessa processer.

Rättvis resiliens – att övervinna ojämlikheter i fråga om klimatrisker och anpassningsåtgärder

De mest utsatta människorna - på grund av deras ålder, hälsa, bostadsort eller socioekonomiska status - och systemen är mest utsatta för klimatförändringarnas effekter, har minst förmåga att anpassa sig och är minst benägna att höras, erkännas och dra nytta av anpassningsåtgärder. Anpassningsåtgärder har kapacitet att avhjälpa vissa av dessa ojämlikheter, men riskerar också att förvärra redan befintliga luckor.

Begreppet ”att inte lämna någon på efterkälken” i samband med klimatförändringarna, även kallat ”rättvisa i anpassningen” eller ”rättvis resiliens”, måste därför beaktas på lämpligt sätt vid genomförandet av en rättvis, omvälvande och långsiktig klimatanpassning för att undvika maladaptiva metoder, omfördelning av risker eller förstärkning av befintliga ojämlikheter och undvika att skapa ”vinnare” och ”förlorare” (Europeisktterritoriellt samarbete, 2021). Det handlar framför allt om följande:

• Minska den ojämlika bördan av klimatrisker – Vissa grupper och regioner påverkas oproportionerligt av klimatförändringarna på grund av klimatförändringarnas ojämna exponering, befintliga sårbarheter, olika ekonomisk och politisk kapacitet samt olika tillgång till offentliga tjänster och infrastruktur (t.ex. lämpliga bostäder som skyddar mot översvämningar och extrema temperaturer). En rapport från Europeiska miljöbyrån ger ytterligare insikter om ojämlikheter i sårbarhet och exponering för klimatrisker.
• Garantera en rättvis fördelning av fördelarna (och bördorna) med anpassningen – Anpassningsåtgärder och anpassningspolitik gynnar inte nödvändigtvis alla i samma utsträckning, och kan i vissa fall till och med leda till ”missanpassning”. Till exempel kan anpassningsinvesteringar (t.ex. grönområden, översvämningsförsäkring, lokala vattenbesparings- eller kylningsåtgärder) som inte säkerställer överkomliga priser utesluta låginkomsthushåll.

För att säkerställa att ingen hamnar på efterkälken krävs därför ett fokus på rättsliga aspekter i alla skeden av anpassningspolitiken samt ett meningsfullt engagemang från berörda och utsatta grupper i beslutsprocesserna.

Politisk ram

Det finns ett ökande erkännande av behovet av att ”inte lämna någon på efterkälken” inom alla EU:s politikområden, inte minst när det gäller klimatanpassning. Rättvis resiliens är centralt för både FN:s Agenda 2030 och EU:s nya anpassningsstrategi, som genomför EU:s klimatlag. I strategin betonas vikten av att uppnå motståndskraft på ett rättvist och skäligt sätt och att anpassningsåtgärder utformas så att de tar hänsyn till sociala aspekter, inbegripet internationella dimensioner av klimatrisker och klimatanpassning. EU åtar sig att stödja en rättvis omställning genom en rad politiska åtgärder och finansieringssystem samt genom att se till att befintlig sysselsättnings- och sociallagstiftning efterlevs.

I den europeiska gröna given betonas en ”rättvis omställning” till ett samhälle utan nettoutsläpp av växthusgaser senast 2050, och det erkänns att den oproportionerliga bördan för vissa länder och befolkningsgrupper måste hanteras. Åtgärderna inom ramen för den europeiska gröna given, såsom 55 %-paketet, kommer att vägledas av den europeiska pelaren för sociala rättigheterför att balansera den ekonomiska politiken och miljöpolitiken med den sociala politiken.

Förbättring av kunskapsbasen

Även om termen "rättvis motståndskraft" är relativt ny i det klimatpolitiska landskapet finns det redan ett etablerat forskningsområde om klimatförändringarnas sociala konsekvenser, och på senare tid växer kunskapsbasen på global och europeisk nivå.

Flera rapporter behandlar specifikt ämnet, både på global nivå och på EU-nivå. I IPCC:s femte utvärderingsrapport (AR5)  erkändes redan den ojämna fördelningen av klimatrisker inom de olika sektorerna, och i IPCC:s senaste sjätte utvärderingsrapport (AR6) framhålls rättvisa som en central kvalitet i klimatanpassningen på alla förvaltningsnivåer. I arbetsgrupp II:s bidrag till den sjätte utvärderingsrapporten fastställs principer för rättvisa som bör beaktas vid utvärderingen av anpassningsalternativ.

I den åttonde rapporten om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning presenteras de nuvarande socioekonomiska och territoriella skillnaderna i Europa och hur de förvärras av klimatförändringarnas effekter, vilket tyder på att sammanhållningspolitiken bör utvecklas för att möta dessa utmaningar.

I ETC:s och CCA:s tekniska dokument ”Leaving No One Behind” in Climate Resilience Policy and Practice in Europe (2021)undersöks de praktiska konsekvenserna av den ”rättvisa omställningen” när det gäller anpassning och klimatresiliens – ”rättvis resiliens”. Den ger insikter om hur rättsliga aspekter ska beaktas i alla steg i anpassningspolitikens cykel enligt verktyget för anpassningsstöd. Andra EES-produkter och ETC/CCA-produkter som är viktiga för förståelsen av rättvis resiliens beaktar hälso- och stadsrelaterade aspekter av politiken för rättvis resiliens.

Europeiska miljöbyrån syftar till att ta itu med beaktandet av rättsliga aspekter i begränsnings- och anpassningspolitiken inom ramen för en integrerad strategi. I Europeiska miljöbyråns briefing Exploring the social challenges of low-carbon energy policies in Europe beaktas anpassningsaspekter vid bedömningen av orättvisa effekter av koldioxid- och energiskatter och politiska analyser för att maximera fördelarna med anpassningsrelaterade mål.

Europeiska miljöbyråns briefing från 2022 Mot en rättvis resiliens: Att inte lämna någon på efterkälken när man anpassar sig till klimatförändringarna handlar om hur klimatförändringarna påverkar utsatta grupper och hur dessa effekter kan förebyggas eller minskas genom rättvisa anpassningsåtgärder. Den innehåller också exempel på rättviseorienterade strategier och åtgärder från hela Europa.

EU vidtar också flera åtgärder för att hjälpa beslutsfattare och yrkesverksamma att få ytterligare kunskap och metoder för att genomföra rättvisa strategier och åtgärder för resiliens. Exempelvis ger expertgruppen för forskningens ekonomiska och sociala konsekvenser (Esir) evidensbaserad politisk rådgivning till kommissionen om hur man kan utveckla en rättvis, framåtblickande och omvälvande forsknings- och innovationspolitik.

I samarbete med flera EU-partner och globala partner håller Europeiska kommissionen och Europeiska miljöbyrån på att utveckla det europeiska observatoriet för klimat och hälsa. Den ger tillgång till de mest relevanta kunskapsresurserna om sociala gruppers sårbarhet för hälsorelaterade klimateffekter och klimatrisker samt om rättvisa i politiska åtgärder.

Rättvisa i klimatpolitiken är också en central fråga i Horisont 2020-programmet, särskilt när det gäller att begränsa klimatförändringarna. När det gäller anpassning studerar några pågående projekt de fördelningsmässiga konsekvenserna av klimatrisker och relaterad politik. CASCADE-projektet studerar till exempel spridningen av klimatrisker på internationell nivå i europeiska samhällen och bedömer de potentiella socioekonomiska nackdelarna. Strategier står i fokus för NAVIGATE-projektet, som utvecklar nya integrerade bedömningsmodeller som kan modellera ojämlikheter och bedöma hur begränsnings- och anpassningspolitiken påverkar dem. Dessutom avser JustNature-projektet att aktivera naturbaserade lösningar som verktyg för att säkerställa rätten till hälsa och välbefinnande i sju pilotstäder.

Life-programmet bidrar också till att utvidga kunskapsbasen. Projektet Evolving regions kommer till exempel att ge praktisk erfarenhet av kartläggning av utsatta grupper för riskbedömningar och beaktande av rättsliga aspekter i kommunala och regionala färdplaner för anpassning.

Stöd till finansiering och investeringar

EU har åtagit sig att stödja en ”rättvis omställning” genom särskilda finansieringssystem såsom Fonden för en rättvis omställning.

Anpassningsfinansiering finns tillgänglig från olika EU-finansieringsflöden och många av dem stöder också rättvis motståndskraft. Den fleråriga budgetramen 2021–2027 säkerställer att klimatanpassningsåtgärder har integrerats i alla EU:s större utgiftsprogram, vilket också föreskrivs i EU:s anpassningsstrategi. Dessutom tillhandahåller kommissionen medel genom programmet Next Generation EU (750 miljarder euro) för att återhämta sig från den ekonomiska krisen i samband med covid-19-epidemin. Programmet finansierar de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna som är avsedda att radikalt omvandla de europeiska ekonomierna genom en rättvis klimatomställning och digital omställning.

Life-programmet är helt inriktat på miljön och har en budget på 1,9 miljarder euro för klimatåtgärder som omfattar klimatanpassning.

Att ta itu med ojämlikheter i den gröna omställningen står också i centrum för de viktigaste strategiska riktlinjerna för Horisont Europa (95,5 miljarder euro). Enligt den strategiska planen 2021–2024 ska programmet genom forskning bidra till att skapa ett mer motståndskraftigt, inkluderande och demokratiskt europeiskt samhälle. I detta syfte korsar temat rättvisa i begränsnings- och anpassningsåtgärder Horisont Europas arbetsprogram, och i synnerhet kommer sex nya ansökningsomgångar att bidra till genomförandet av uppdraget för anpassning till klimatförändringar. Även om sociala aspekter inte uttryckligen nämns i någon av ansökningsomgångarna kommer man vid genomförandet av dem att beakta rättsliga aspekter i enlighet med målen för EU:s uppdrag för klimatanpassning.

Andra relevanta EU-finansieringsprogram är följande:

• Den gemensamma jordbrukspolitiken (378,5 miljarder euro) stöder anpassningen av jordbrukssektorn, med särskild uppmärksamhet på utsatta grupper av jordbrukare.
• Europeiska socialfonden+ (ESF+) är ett viktigt finansieringsinstrument för att stödja de mest utsatta grupperna i Europa. ESF finansierar genomförandet av principerna i den europeiska pelaren för sociala rättigheter: lika möjligheter och tillgång till arbetsmarknaden, rättvisa arbetsvillkor samt socialt skydd och social delaktighet.
• Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) får också ägnas åt anpassning och anpassningens sociala dimension. Erufs finansieringsprioriteringar omfattar både ”grönare, koldioxidsnåla och motståndskraftiga [Europa]” och ”mer sociala”.

Stöd till genomförandet

På EU-nivå integreras och genomförs den rättvisa resiliensen genom åtgärder som härrör från den europeiska anpassningsstrategin och genom andra EU-initiativ.

Borgmästaravtalet integrerar temat rättvis motståndskraft i genomförandet av anpassningspolitiken på lokal nivå. Inom ramen för sin facilitet för politiskt stöd ger den vägledning om genomförandet av anpassning som uttryckligen omfattar ojämlik exponering och sårbarhet för klimateffekter. Ett pilotprogram för 2023 med 40 kommuner i 12 länder inleddes för att hjälpa dessa kommuner på deras väg att främja anpassningsåtgärder på ett rättvist sätt.

EU:s uppdrag för klimatanpassning leds av GD Klimatpolitik och är utformat för att direkt stödja minst 150 europeiska regioner och samhällen så att de blir klimattåliga senast 2030. Uppdraget fokuserar på lösningar och beredskap för klimatförändringarnas effekter på ett rättvist sätt, genom inkluderande styrningsprocesser och stödåtgärder som skyddar utsatta människors hälsa och välbefinnande. Det inkluderar beteendeförändringar och sociala aspekter genom att ta itu med nya samhällen utöver de vanliga intressenterna.

Initiativet för ett nytt europeiskt Bauhaus främjar hållbarhet, erfarenhetskvalitet och inkludering i utformningen av europeiska bostadsutrymmen.