Rättvis resiliens

Urban

Huvudbudskap

• Från lokal till global nivå är de mest utsatta människorna och samhällena mest utsatta för klimatförändringarnas effekter, har minst förmåga att anpassa sig och är minst benägna att höras, erkännas och dra nytta av anpassningsåtgärder. I strategierna för rättvis resiliens erkänns den ojämna fördelningen av klimatförändringarnas effekter på människor och platser, de ojämna förutsättningarna och förmågan (social, ekonomisk, politisk, hälsorelaterad osv.) att anpassa sig och ta del av de fördelar som anpassningsåtgärderna ger.
• Begreppet ”ingen får lämnas utanför” är ett centralt inslag i EU:s senaste och kommande politik för klimatanpassning, inbegripet det politiska paketet för den europeiska gröna given och EU:s uppdrag för klimatanpassning. Särskilt EU:s nya anpassningsstrategi har uttryckligen fokuserat på just resiliens.
• För att säkerställa att ingen hamnar på efterkälken krävs fokus på rättviseaspekter i alla skeden av planering, genomförande och övervakning av anpassning samt på alla förvaltningsnivåer. Det är också viktigt att utsatta grupper engagerar sig på ett meningsfullt sätt i dessa processer.

Rättvis resiliens – att komma till rätta med ojämlikheter i fråga om klimatrisker och anpassningsåtgärder

De mest utsatta människorna - på grund av ålder, hälsa, bostadsort eller socioekonomisk status - och systemen är mest utsatta för klimatförändringarnas effekter, har minst förmåga att anpassa sig och är minst benägna att höras, erkännas och dra nytta av anpassningsåtgärder. Anpassningsåtgärder har kapacitet att avhjälpa vissa av dessa ojämlikheter, men riskerar också att förvärra redan befintliga brister.

Begreppet ”ingen får lämnas utanför” i klimatförändringarna, även kallat ”rättvisa i anpassningen” eller ”rättvis resiliens”, måste därför beaktas ordentligt vid genomförandet av en rättvis, omdanande och långsiktig klimatanpassning för att undvika missanpassade metoder, omfördela risker eller förstärka befintliga ojämlikheter och undvika att skapa ”vinnare” och ”förlorare” (ETS, 2021). Det handlar framför allt om följande:

• Minska den ojämlika bördan av klimatrisker – Vissa grupper och regioner påverkas oproportionerligt av klimatförändringarna på grund av den ojämna exponeringen för klimatförändringarna, befintliga sårbarheter, olika ekonomisk och politisk kapacitet samt olika tillgång till offentliga tjänster och infrastruktur (t.ex. lämpliga bostäder som skyddar mot översvämningar och extrema temperaturer). En EEA-rapport ger ytterligare insikter om ojämlikheter i sårbarhet och exponering för klimatrisker.
• Säkerställa en rättvis fördelning av fördelarna (och bördorna) med anpassning – Anpassningsåtgärder och anpassningspolitik gynnar inte nödvändigtvis alla i samma utsträckning och kan i vissa fall till och med leda till ”felanpassning”. Exempelvis kan anpassningsinvesteringar (t.ex. grönområden, översvämningsförsäkring, lokala vattenbesparings- eller kylningsåtgärder) som inte säkerställer överkomliga priser utesluta låginkomsthushåll.

För att säkerställa att ingen hamnar på efterkälken krävs därför fokus på rättsliga aspekter i alla skeden av anpassningspolitikens cykel samt ett meningsfullt engagemang från berörda och utsatta grupper i beslutsprocesserna.

Politisk ram

Det finns ett ökande erkännande av behovet av att ”inte lämna någon på efterkälken” inom alla EU:s politikområden, inte minst när det gäller klimatanpassning. Rättvis resiliens är centralt för både FN:s Agenda 2030 och EU:s nya anpassningsstrategi, som genomför EU:s klimatlag. I strategin betonas vikten av att uppnå resiliens på ett rättvist och skäligt sätt och att anpassningsåtgärderna utformas så att de tar hänsyn till sociala aspekter, inbegripet internationella dimensioner av klimatrisker och klimatanpassning. Det förpliktar Europeiska unionen att stödja en rättvis omställning genom en rad strategier och finansieringssystem samt genom tillämpning av befintlig sysselsättnings- och sociallagstiftning.

I den europeiska gröna given betonas ”rättvis omställning” till ett samhälle utan nettoutsläpp av växthusgaser senast 2050, och det erkänns att den oproportionerliga bördan för vissa länder och befolkningsgrupper måste hanteras. Åtgärden inom ramen för den europeiska gröna given, såsom 55 %-paketet, kommer att vägledas av den europeiska pelaren för sociala rättigheter för att balansera den ekonomiska politiken och miljöpolitiken med den sociala politiken.

Förbättring av kunskapsbasen

Även om termen "rättvis resiliens" är relativt ny i det klimatpolitiska landskapet finns det redan ett etablerat forskningsområde om klimatförändringarnas sociala konsekvenser, och nyligen växer kunskapsbasen på global och europeisk nivå.

Flera rapporter behandlar specifikt ämnet, både på global nivå och på EU-nivå. I IPCC:s femte utvärderingsrapport (AR5)  erkändes redan den ojämna fördelningen av klimatrisker inom de olika sektorerna, och i IPCC:s senaste sjätte utvärderingsrapport (AR6) framhålls rättvisa som en central kvalitet i klimatanpassningen på alla förvaltningsnivåer. I arbetsgrupp II:s bidrag till AR6 fastställs i synnerhet principer för rättvisa som bör beaktas vid utvärderingen av anpassningsalternativ.

I den åttonde rapporten om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning presenteras de nuvarande socioekonomiska och territoriella skillnaderna i Europa och hur de förvärras av klimatförändringarnas effekter, vilket visar att sammanhållningspolitiken bör utvecklas för att möta dessa utmaningar.

I ETC/CCA:s tekniska dokument ”Leaving No One Behind” in Climate Resilience Policy and Practice in Europe” (2021) undersöks de praktiska konsekvenserna av den ”rättvisa omställningen” i samband med anpassning och klimatresiliens – ”rättvis resiliens”. Den ger insikter om hur rättsliga aspekter kan beaktas i alla steg av anpassningspolitikens cykel enligt verktyget för anpassningsstöd. Andra EES-produkter och ETS/CCA-produkter som är viktiga för förståelsen av rättvis resiliens beaktar hälso- och stadsrelaterade aspekter av politiken för rättvis resiliens.

Europeiska miljöbyrån strävar efter att ta hänsyn till rättsliga aspekter i begränsnings- och anpassningspolitiken genom en integrerad strategi. I EEA:s briefing Exploring the social challenges of low-carbon energy policies in Europe beaktas anpassningsaspekter vid bedömningen av orättvisa effekter av koldioxid- och energiskatter och politisk analys för att maximera fördelarna med anpassningsrelaterade mål.

Europeiska miljöbyråns briefing Mot ”rättvis resiliens” 2022: När man inte lämnar någon på efterkälken när man anpassar sig till klimatförändringarna tittar man på hur klimatförändringarna påverkar utsatta grupper och hur dessa effekter kan förebyggas eller minskas genom rättvisa anpassningsåtgärder. Den innehåller också exempel på rättviseorienterade strategier och åtgärder från hela Europa.

EU vidtar också flera åtgärder för att hjälpa beslutsfattare och yrkesverksamma att få ytterligare kunskap och metoder för att genomföra rättvisa strategier och åtgärder för resiliens. Expertgruppen för forskningens ekonomiska och sociala konsekvenser (Esir) ger till exempel evidensbaserad politisk rådgivning till kommissionen om hur man kan utveckla en rättvis, framåtblickande och omdanande forsknings- och innovationspolitik.

I samarbete med flera EU-partner och globala partner håller Europeiska kommissionen och Europeiska miljöbyrån på att utveckla det europeiska observatoriet för klimat och hälsa. Det ger tillgång till de mest relevanta kunskapsresurserna om sociala gruppers sårbarhet för hälsorelaterade klimateffekter och klimatrisker samt om rättvisa i politiska åtgärder.

Rättvisa i klimatpolitiken är också en central fråga i Horisont 2020-programmet, särskilt när det gäller att begränsa klimatförändringarna. När det gäller anpassning studerar vissa pågående projekt de fördelningsmässiga konsekvenserna av klimatrisker och relaterad politik. CASCADE-projektet studerar till exempel utbredningen av klimatrisker på internationell nivå i europeiska samhällen och bedömer de potentiella socioekonomiska nackdelarna. Strategier står i fokus för NAVIGATE-projektet, som utvecklar nya integrerade bedömningsmodeller som kan modellera ojämlikheter och bedöma hur begränsnings- och anpassningspolitiken påverkar dem. Dessutom avser JustNature-projektet att aktivera naturbaserade lösningar som verktyg för att säkerställa rätten till hälsa och välbefinnande i sju pilotstäder.

Life-programmet bidrar också till att utvidga kunskapsbasen. Projektet Evolving regions kommer till exempel att ge praktisk erfarenhet av kartläggning av utsatta grupper för riskbedömningar och beaktande av rättsliga aspekter i den kommunala och regionala färdplanen för anpassning.

Stöd till finansiering och investeringar

EU har åtagit sig att stödja en rättvis omställning genom särskilda finansieringssystem såsom Fonden för en rättvis omställning.

Anpassningsfinansiering finns tillgänglig från olika EU-finansieringsflöden och många av dem stöder också just resiliens. Den fleråriga budgetramen 2021–2027 säkerställer att klimatanpassningsåtgärder har integrerats i alla EU:s större utgiftsprogram, vilket också föreskrivs i EU:s anpassningsstrategi. Dessutom tillhandahåller kommissionen medel genom programmet Next Generation EU (750 miljarder euro) för att återhämta sig från den ekonomiska krisen i samband med covid-19-epidemin. Programmet finansierar de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna som är avsedda att radikalt omvandla de europeiska ekonomierna genom en rättvis klimatomställning och digital omställning.

Life-programmet är helt inriktat på miljön och har en budget på 1,9 miljarder euro för klimatåtgärder som omfattar klimatanpassning.

Att ta itu med ojämlikheter i den gröna omställningen står också i centrum för de viktigaste strategiska riktlinjerna för Horisont Europa (95,5 miljarder euro). Enligt den strategiska planen 2021–2024 ska programmet genom forskning bidra till att skapa ett mer motståndskraftigt, inkluderande och demokratiskt europeiskt samhälle. I detta syfte korsar temat rättvisa i begränsnings- och anpassningsåtgärder Horisont Europas arbetsprogram och i synnerhet sex nya ansökningsomgångar kommer att bidra till genomförandet av uppdraget Anpassning till klimatförändringar. Även om ingen av ansökningsomgångarna uttryckligen nämner sociala aspekter kommer genomförandet av dem att beakta rättsliga aspekter i enlighet med målen för EU:s uppdrag för klimatanpassning.

Andra relevanta EU-finansieringsprogram är följande:

• Den gemensamma jordbrukspolitiken (378,5 miljarder euro) stöder anpassningen av jordbrukssektorn, med särskild uppmärksamhet på utsatta grupper av jordbrukare.
• Europeiska socialfonden+ (ESF+) är ett viktigt finansieringsinstrument för att stödja de mest utsatta grupperna i Europa. ESF finansierar genomförandet av principerna i den europeiska pelaren för sociala rättigheter: lika möjligheter och tillträde till arbetsmarknaden, rättvisa arbetsvillkor samt socialt skydd och social delaktighet.
• Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) får också ägnas åt anpassning och anpassningens sociala dimension. Erufs finansieringsprioriteringar omfattar både ”Greener, low-carbon and resilient [Europe]” och ”More social”.

Stödja genomförandet

På EU-nivå integreras och genomförs den rättvisa motståndskraften genom åtgärder som härrör från den europeiska anpassningsstrategin och genom andra EU-initiativ.

Borgmästaravtalet integrerar temat rättvis resiliens i genomförandet av anpassningspolitiken på lokal nivå. Inom ramen för sin enhet för politiskt stöd ger den vägledning om genomförandet av anpassning som uttryckligen omfattar ojämlik exponering och sårbarhet för klimateffekter. Ett pilotprogram för 2023 med 40 kommuner i 12 länder inleddes för att hjälpa dessa kommuner att gå vidare med anpassningsåtgärderna på ett rättvist sätt.

EU:s uppdrag för klimatanpassning leds av GD Klimatpolitik och är utformat för att direkt stödja minst 150 europeiska regioner och samhällen så att de kan bli klimattåliga senast 2030. Uppdraget är inriktat på lösningar och beredskap för klimatförändringarnas effekter på ett rättvist och skäligt sätt, genom inkluderande styrningsprocesser och stöd till åtgärder för att skydda utsatta människors hälsa och välbefinnande. Det inkluderar beteendeförändringar och sociala aspekter genom att ta itu med nya samhällen utöver de vanliga intressenterna.

Det nya europeiska Bauhausinitiativet främjar hållbarhet, erfarenhetskvalitet och inkludering i utformningen av europeiska bostadsområden.