Förbättrad utformning av vallar och vallar

Dikes och levees är hydrauliska strukturer som är byggda för att behålla vatten:

• Diken löper vanligtvis parallellt med en vattenförekomst (t.ex. en flod eller ett hav) och har vatten endast på ena sidan. Dikes byggdes först för att återvinna land från havet och därmed skydda mark som naturligt skulle vara under vattnet för det mesta. De ger också skydd mot översvämningar från havet under extrema händelser.
• Levees är vallar byggda för översvämningsskydd. De är vanligtvis jordvallar och, som vallar, har vatten endast på ena sidan. Levees skyddar mark som normalt är torr men kan översvämmas under extrema händelser.

Dikes och levees behöver regelbundet underhåll och förstärkning för att säkerställa deras skyddskapacitet och för att uppfylla säkerhetskraven. Nya prognoser för stigande havsnivåer, omfattningen och frekvensen av extrema väderhändelser och ökad risk för översvämningar vid kuster och floder kan leda till att säkerhetskraven omprövas. Detta kan leda till att nya skydd byggs på identifierade svaga punkter eller att befintliga förhöjs och förstärks. Återförstärkande vallar och vallar kan öka deras stabilitet och motstånd mot brott och deras säkerhet mot översvämningar. De vanligaste metoderna för att förstärka vallar och vallar är:

• Jordarbeten som syftar till att platta ut vallen eller levee sluttningen, höja och bredda en vall eller en levee, eller bygga berms.

• Strukturella åtgärder som syftar till att stärka vallar och vallar, inbegripet sipprande eller avskurna väggar, yttätning eller ytterligare uppförande av mobila eller icke-mobila översvämningsskyddsväggar.
• Förbättringar av vall- och vallmaterial, till exempel genom jordförbättring eller användning av geosyntetiska material.
• Ytskydd av vallen och vallen, till exempel genom berglager för att förhindra erosion eller möjliggöra övertäckning.
• Skydd av vallar och vallar genom plantering av vedartade växter.

En av de vanligaste felmekanismerna för vallar och vallar bryter mot om vatten överstiger dem. Dikes och levees kan byggas på ett sätt som möjliggör overtopping (t.ex. genom att stärka innerväggen eller bredda och förstärka ytan). Sådana vallar och vallar förhindrar de okontrollerade katastrofala avbrotten i samband med förödande översvämningar i inlandet. Skador kan fortfarande uppstå på grund av vattnet som överstiger strukturerna, men de är mycket mindre jämfört med en vall eller levee paus. Ett annat adaptivt tillvägagångssätt för förstärkning av vallar och vallar består i att de helt eller delvis dekonstrueras, särskilt i potentiella svämplan för att ge mer utrymme för floden eller havet (se anpassningsalternativet rehabilitering och återställande av floder och svämplan ). I detta fall kan vallar eller vallar demonteras helt, öppnas upp genom att skäras eller flyttas ytterligare inåt landet om det behövs, vilket ger en mer hållbar och långsiktig anpassningspotential. För vallar är utvecklingen av ett parallellt vallsystem med sluten kvarhållande polder också ett alternativ för att mildra extrema översvämningstoppar: konstruktionen av dubbla vallsystem gör det möjligt att använda utrymmet däremellan för att behålla vattnet som sköljer över.

Därför bör alternativa naturbaserade lösningar alltid utvärderas för att säkerställa översvämningsskyddets långsiktiga hållbarhet, minimera den därmed sammanhängande kompromissen och ge flera fördelar för miljön och samhället.

Valet av vilken typ av vall- eller vallintervention som ska göras har viktiga konsekvenser inte bara för säkerheten för människorna och tillgångarna bakom dessa infrastrukturer, utan också när det gäller visuella och landskapsmässiga effekter. Berörda parters deltagande under utformningsfasen är viktigt för att informera människor om de positiva effekterna när det gäller anpassning och säkerhet. Berörda parters deltagande kan också bidra till att identifiera riskreducerande åtgärder som kan minska de visuella och landskapsmässiga effekterna av de förbättrade vallarna och vallarna och förbättra deras sociala acceptans.

Dike eller levee förstärkning har starka anhängare och motståndare, med oro och preferenser förändras över tiden och starkt beroende på lokala prioriteringar. Stödet är vanligtvis starkt efter en översvämningshändelse. Om förstärkning planeras för att proaktivt anpassa sig till klimatförändringarna är det mer sannolikt att den möter visst motstånd. Höjning och förstärkning av vallar och vallar kan påverka det omgivande landskapet negativt. Dessutom kan höjda flodvallar öka omfattningen av toppflöden nedströms, vilket förstärker översvämningsrisken och risken nedströms. En höjning av översvämningsskyddet och den därav följande minskningen av översvämningsfrekvensen gynnar dessutom minnet av ”förlusten av översvämning”. Detta kan leda till ökad exponering i översvämningsbenägna områden, vilket vanligtvis kallas för ”hisseffekt”. Vid oväntade och plötsliga fel i översvämningsskydden kan detta leda till katastrofala konsekvenser (JRC PESETA IV project, Dottori m.fl., 2020).

Med tanke på fysiska gränser för hur höga och starka vallar och vallar kan byggas är det viktigt att bedöma och överväga alternativa och integrerade lösningar. Det innebär att särskilt fokusera på lösningar som ger mer utrymme för floden eller havet. Dessutom byggdes många befintliga vallar och vallar för årtionden sedan. De kanske inte uppfyller gällande standarder för översvämningsskydd, vilket kräver kostsamma uppgraderingar.

Byggandet av vallar och vallar innebär betydande finansiella investeringar. Finansiering kan vara ett stort hinder, särskilt i ekonomiskt mindre välmående regioner. Kostnadsberäkningar för anpassning av vallar och vallar skiljer sig åt beroende på typ av struktur och förstärkningsmetod. Vissa vägledande kostnader redovisas i en granskningsstudie (Aerts, 2018): 20,8–25 miljoner US-dollar/km per meter havsvall som tas upp i Nederländerna. 21,8–31,2 miljoner US-dollar/km per meter havsvall för europeiska städer. 5,3 miljoner US-dollar/km per meter som tas upp i Kanada. 1,9 miljoner US-dollar/km per meter jordskred som odlas i Kanada. 5,6 miljoner dollar/km för mobila översvämningsväggar i USA. 130–330 US-dollar/m2 för att rusta stränder med sten eller annat material i Förenade kungariket. Dessa kostnader omfattar inte underhållskostnader. Dessa är avgörande för dessa åtgärders effektivitet. De kan vara särskilt höga för stor infrastruktur, särskilt med tanke på de nya utmaningar som klimatförändringarna medför.

Fördelarna med att genomföra olika åtgärder för anpassning till översvämningar uttrycks vanligtvis som minskad översvämningsrisk eller minskade skador, vilket ökar säkerheten och välbefinnandet i samhällena. Egendomsskydd, jordbrukssäkerhet och turismekonomi gynnas av dessa strukturer. När utformningen av vallar och vallar är väl integrerad i territoriet kan dessa skyddsåtgärder förbättra möjligheterna till rekreation och turism. Exempel är promenader (se t.ex. fallstudien Implementation of the integrated Master Plan for Coastal Safety in Flanders).

Investeringar i vallar och vallar kan vara ekonomiskt attraktiva för att minska översvämningsrisken i stora delar av världen, men inte överallt. Därför bör alternativa lösningar alltid utvärderas och det bör noteras att åtgärder som ger mer utrymme för havet eller floden ofta ger flera sidovinster för ekosystemen.

Alla ändringar av befintliga dike- och leveesystem måste vara i linje med kraven i ramdirektivet för vatten, som kräver en god status för Europas vattenförekomster. Från och med den andra genomförandecykeln är det dessutom obligatoriskt att beakta klimatförändringarnas effekter enligt EU:s översvämningsdirektiv. För att förhindra miljöskador kräver EU:s direktiv om miljökonsekvensbeskrivning (MKB) att vissa infrastrukturprojekt ska genomgå en MKB. Uppförandet av kustarbeten för att mildra erosion och skydd mot hårt hav ”som kan förändra kusten”, såsom vallar, samt översvämningsavhjälpningsarbeten i inlandet omfattas av bilaga II till MKB-direktivet. Medlemsstaterna beslutar om huruvida projekten i bilaga II ska genomgå ett MKB-förfarande, antingen från fall till fall eller när det gäller tröskelvärden och kriterier. Underhåll och återuppbyggnad av dessa arbeten är uttryckligen uteslutna. Alla infrastrukturprojekt, inklusive vallar och vallar, som sannolikt kommer att ha en betydande inverkan på livsmiljöer och arter som skyddas inom ramen för EU:s Natura 2000-nätverk är föremål för en ”lämplig bedömning av dess konsekvenser för området” för att avgöra om projektet kommer att påverka området negativt.

Tiden för att genomföra anpassningsåtgärder för vallar och vallar varierar avsevärt beroende på strukturens typologi, den valda förstärkningsåtgärden och om en miljökonsekvensbedömning måste utföras. Genomförandetiderna är i det grova intervallet 5-25 år.

Den förväntade livslängden för anpassade vallar och vallar är vanligtvis mer än 30 år. Det bör dock noteras att underhåll spelar en viktig roll och att underhållskraven förändras med tiden på grund av att strukturerna åldras och att flodutsläpp och havsnivåer förändras.