Förbättrad utformning av vallar och vallar

Valet av vilken typ av vall eller vall som ska göras har viktiga konsekvenser inte bara för säkerheten för människorna och tillgångarna bakom dessa infrastrukturer, utan också när det gäller visuella och landskapsmässiga effekter. Intressenternas deltagande under utformningsfasen är viktigt för att informera människor om de positiva effekterna när det gäller anpassning och säkerhet. Berörda parters deltagande kan också bidra till att identifiera riskreducerande åtgärder som kan minska de visuella och landskapsmässiga effekterna av de förbättrade vallarna och vallarna och förbättra deras sociala acceptans.

Dike eller levee förstärkning har starka anhängare och motståndare, med oro och preferenser förändras över tiden och starkt beroende på lokala prioriteringar. Stödet är vanligtvis starkt efter en översvämningshändelse. Där förstärkning planeras för att proaktivt anpassa sig till klimatförändringarna är det mer sannolikt att möta ett visst motstånd. Höjning och förstärkning av vallar och vallar kan påverka det omgivande landskapet negativt. Dessutom kan förhöjda flodvallar öka omfattningen av toppflöden nedströms, vilket förstärker översvämningsrisken och risken nedströms. En höjning av översvämningsskyddet och den därav följande minskningen av frekvensen av översvämningar gynnar dessutom minnet av ”förlorade översvämningar”. Detta kan leda till ökad exponering i översvämningsbenägna områden, vilket vanligtvis kallas ”levee effect”. Vid oväntade och plötsliga fel i översvämningsskydden kan detta leda till katastrofala konsekvenser (JRC PESETA IV project, Dottori m.fl., 2020).

Med tanke på fysiska gränser för hur höga och starka vallar och vallar kan byggas är det viktigt att bedöma och överväga alternativa och integrerade lösningar. Det innebär att särskilt fokusera på lösningar som ger mer utrymme för floden eller havet. Dessutom byggdes många befintliga vallar och vallar för årtionden sedan. De kanske inte uppfyller nuvarande standarder för översvämningsskydd, vilket kräver kostsamma uppgraderingar.

Byggandet av vallar och vallar innebär betydande finansiella investeringar. Finansiering kan vara ett stort hinder, särskilt i ekonomiskt mindre välmående regioner. Kostnadsuppskattningar för anpassning av vallar och vallar varierar beroende på typ av struktur och förstärkningsmetod. Vissa indikativa kostnader rapporteras i en granskningsstudie (Aerts, 2018): 20,8–25 miljoner US-dollar/km per m fördämning uppvuxen i Nederländerna. 21,8–31,2 miljoner US-dollar/km per meter upphöjd sjövall för europeiska städer. 5,3 miljoner dollar/km per meter höjd i Kanada. 1,9 miljoner US-dollar/km per meter jordvall som höjts i Kanada. 5,6 miljoner dollar/km för mobila översvämningsväggar i USA. 130–330 US-dollar/m2 för att bepansra kustlinjer med sten eller annat material i Förenade kungariket. Dessa kostnader omfattar inte underhållskostnader .De är avgörande för dessa åtgärders effektivitet. De kan vara särskilt höga för stor infrastruktur, särskilt med tanke på de nya utmaningar som klimatförändringarna medför.

Fördelarna med att genomföra olika åtgärder för anpassning till översvämningar uttrycks vanligtvis som minskad översvämningsrisk eller minskade skador, vilket ökar säkerheten och välbefinnandet i samhällena. Egendomsskydd, jordbrukssäkerhet och turismekonomi gynnas av dessa strukturer. När utformningen av vallar och vallar är väl integrerad i territoriet kan dessa skyddsåtgärder förbättra rekreations- och turismmöjligheterna. Exempel på detta är strandpromenader (se t.ex. fallstudien Implementation of the integrated Master Plan for Coastal Safety in Flanders).

Investeringar i vallar och vallar kan vara ekonomiskt attraktiva för att minska översvämningsrisken i stora delar av världen, men inte överallt. Därför bör alternativa lösningar alltid utvärderas och det bör noteras att åtgärder som ger mer utrymme till havet eller floden ofta ger flera sidovinster för ekosystemen.

Alla ändringar av befintliga system för vallar och vallar måste vara i linje med kraven i ramdirektivet för vatten, som kräver en god status för Europas vattenförekomster. Från och med den andra genomförandecykeln är det dessutom obligatoriskt att beakta klimatförändringarnas effekter enligt EU:s översvämningsdirektiv. För att förebygga miljöskador kräver EU:s direktiv om miljökonsekvensbedömning (MKB) att vissa infrastrukturprojekt ska genomgå en miljökonsekvensbedömning. Anläggning av kustanläggningar för att minska erosionen och skydda hårt hav ”som kan förändra kusten”, såsom vallar, samt anläggningar för översvämningsbekämpning i inlandet, omfattas av bilaga II till MKB-direktivet. Medlemsstaterna beslutar om huruvida projekt i bilaga II bör genomgå ett MKB-förfarande, antingen från fall till fall eller när det gäller tröskelvärden och kriterier. Underhåll och ombyggnad av dessa arbeten är uttryckligen uteslutna. Alla infrastrukturprojekt, inklusive vallar och vallar, som kan ha en betydande inverkan på livsmiljöer och arter som skyddas inom ramen för EU:s Natura 2000-nätverk ska bli föremål för en ”lämplig bedömning av konsekvenserna för området” för att avgöra om projektet kommer att påverka områdets integritet negativt.

Tiden för att genomföra anpassningsåtgärder för vallar och vallar varierar avsevärt beroende på strukturens typologi, den valda förstärkningsåtgärden och om en miljökonsekvensbedömning måste utföras. Genomförandetiderna ligger i det grova intervallet 5–25 år.

Den förväntade livslängden för anpassade vallar och vallar är vanligtvis mer än 30 år. Det bör dock noteras att underhåll spelar en viktig roll och att underhållskraven förändras över tiden på grund av åldrande strukturer och förändringar i flodutsläpp och havsnivåer.