Restaurering och förvaltning av kustnära våtmarker

För långsiktig framgång är det viktigt att involvera lokalsamhällen, miljögrupper, byråer, företagoch intresserade personer i planeringsprocessensamt i övervakningenoch rapporteringen av projektets framsteg och framgång. Berörda parters deltagande kan bidratill att minska konflikter förmarkanvändning, eftersombevarandet aven kustlinje till en naturlig våtmark kan innebära förlust av fastigheter, förändrad markanvändning eller blockerat tillträde till kusten. Återställande av kustnära våtmarker kan ingå i skötsel- ochförvaltningsplanerna förNatura 2000-områden (som särskilt utsettsför att skydda kärnområden för en undergrupp av arter eller livsmiljötyper som förtecknas ihabitat- och fågeldirektiven ).  Föratt betraktas som ett skyddat område inom ramen för Natura 2000 krävs en process förberörda parters deltagandei planeringen. Förvaltad omställning eller trädröjning eller anpassning av odlingen kommer sannolikt att kräva samråd med invånare och markägare som bori eller nära det område som ska översvämmas. Om återvunnen mark återförs till våtmarker genom omställning av förvaltningen kommer detta att påverka alla invånare och all ekonomisk verksamhet på området och kan leda till motstånd. Ettexempel är projektetHedwige-Prosper polder vid gränsen mellan Belgien och Nederländerna, där bönder ochlokalinvånareprotesterade.  

Insatser som omfattar återställande av kustnära våtmarker och förvaltad omställning kan i allmänhet bidra till att uppnå flera mål, vilket gynnar framgången för sådana initiativ. De återskapar viktiga intertidala livsmiljöer. De kan potentiellt omfatta dem som spelar en värdefull roll (vårdnads-, lek- eller utfodringsområde) för arter av kommersiellt intresse. Förutom att bevara den biologiska mångfalden kan restaurerade våtmarker eller nya våtmarker användas för rekreation och ekoturism. Dessa ekosystem fungerar som fällor för näringsämnen och föroreningar, vilket minskar eutrofieringen och föroreningen av kustvatten. Intertidal och nedsänkt vegetation (havsgräs) fungerar också som kolbindande livsmiljöer, med viktiga fördelar för begränsning. 

Den största svårigheten med att genomföra en kontrollerad omställning är att förändra markanvändningen och kräver en hög grad av samordning på olika förvaltningsnivåer. Det kan leda till omlokalisering av byggnader och verksamheter, eventuellt till höga kostnader (inklusive expropriation).  Detta kan också innebära förlust av mark som används för rekreation och jordbruk. Möjliga mjuka lerliknande jordar kan skapas, vilket kan bli en drunkningsrisk om alltför närliggande mänskliga besökta områden. Dessa projekt kräver realtidsövervakning för att hantera kritiska faser av vattenomfördelning, sediment och ekosystemdynamik. Bristen på ordentlig övervakning och otillräcklig interventionsplanering, tillsammans med dessa ekosystems ständigt föränderliga karaktär, gör det svårt att få förutsägbara långsiktiga resultat. Kostnader kan också vara en begränsande faktor, eftersom större projekt kan kräva betydande investeringar. 

Inköp av mark som ska översvämmas är vanligtvis den största kostnaden vid förvaltad omjustering. Omlokaliseringav infrastruktur eller verksamhet kan också krävasoch kan bli mycket kostsam beroende på den lokala situationen. De totala kostnaderna för ett integrerat projekt kan omfatta logistik, planering och genomförande av omdirigering av vatten, höjning eller sänkning av kustbädden, deponering av nytt substrat samt plantering och skapande av nya livsmiljöer. För restaurering av befintlig våtmark är de indirekta kostnaderna i allmänhet lägre, eftersom det inte är nödvändigt att köpa mark. Kostnaden kan dock öka om nödvändiga sediment inte är lättillgängliga.  Dessa ekosystem är ständigt föränderliga och måste hanteras för att prhändelse erosion och upprätthålla de återställda områdena. Övervakningen av dessa projekt och upprätthållandet av våtmarkernas funktion kräver därför betydande och långsiktiga budgetplaner. Omvänt har felaktiga underhållsmetoder potential att orsaka mer skada än fördelar. Nya fältstudier förväntas ge ny information om effektiviteten hos olika underhållsåtgärder på våtmarkers funktion. 

Trots kostnaderna har restaurering av våtmarker och förvaltad omställning många fördelar jämfört med andra tekniker när det gäller anpassning till klimatförändringar och bevarande av kustekosystem. I allmänhet kan kustnära våtmarker öka energiförlusten i tidvattenzonen genom att minska inkommande våg- och tidvattenenergi. Detta stöder skydd mot stormvågor och erosion. Friska våtmarker kan också hjälpa till att hantera en viss havsnivåhöjning. En process som kallas ackretion, där växter fäller sediment, ökar höjden av våtmarkens yta. Våtmarker minskar behovet av hårt kustskydd. Även i kombination kan dessa metoder minska behovet av att öka och bredda vallarna, vilket leder till en positiv inverkan på landskapets estetiska värde. 

Sediment i våtmarkerna lagrar eller saktar vattenavrinning och filtrerar föroreningar på liknande sätt som strandbuffertar. De skyddar och skapar viktiga livsmiljöer, hyser och skyddar den biologiska mångfalden. Fiskpopulationer gynnas av våtmarker som ger lek- eller utfodringshabitat, medan mikronäringsämnen och mikrofauna i våtmarkssubstrat är perfekta utfodringsplatser för fåglar. Det ger också ett estetiskt och kulturellt värde. 

Slutligen bidrar våtmarker till att begränsa klimatförändringarna genom att absorbera och hålla kvar koldioxidi våtmarkssedimentoch våtmarksvegetation. På så sätt bidrarrestaureringsinsatser för våtmarker till att minska det koldioxidavtryck som orsakas av människan. 

Även om kostnaderna för restaurering av våtmarker kan vara mycket höga, skulle vattenskadorna från allvarliga vattenhändelser på grund av klimatförändringar vara betydligt högre. Värdet av restaurering kan spara mycket pengar när det gäller vattenförsörjning,luftkvalitet,klimat- och vattenflödesreglering, förebyggande av erosion, näringscykeln, vattenrening, begränsning av extrema händelser som översvämningar eller stormar, livsmiljöer och kulturella tjänster.  

Kustnära våtmarker, såsom olika typer av saltängar, betraktas som livsmiljöer av EU-intresse enligt bilaga 1 tillEU:shabitatdirektiv, och vissa av dessa är prioriterade livsmiljöer. I EU:s fågeldirektiv erkänns behovet av att skydda våtmarker som en viktig livsmiljö för vattenfåglar. Projekt för återställande av kustnära våtmarker bör genomföras med respekt för målen och kraven i båda direktiven. Restaureringav kustnära våtmarker kan också ingå i förvaltningsplanen förområden som skyddas inom ramen för EU:s Natura 2000-nätverk, eller kan skapa ett nytt Natura 2000-område.  Om ett projekt haren betydande inverkan på ett område som ingår i Natura 2000-nätverket bör det genomgå en ”lämplig bedömning av dess konsekvenser för området” för att avgöra om det kommer att påverka området negativt. Restaureringsåtgärder kan också krävas inom ramen för Natura 2000 som kompensation för andra insatser. Återställandet av kustnära våtmarker kan stödjas av krav på livsmiljökompensation enligt EU:s habitatdirektiv. Feller till exempel, i Schelde mynning (Belgien), kompenserades livsmiljöer som förstörts av hamnutbyggnaden genom restaurering av våtmarker som ger skydd mot stormfloder.

Genomförandetiden kommer att variera kraftigt beroende påområdets omfattning och de särskilda förhållandena och restaureringensomfattning. Genomförandetiden kan omfatta både arbete och även relaterad kommunikation och rättsliga åtgärder, till exempel expropriering av mark. Detta kan ofta ta minst fem år eller mer. Underhålls- och övervakningsåtgärder bör fortsätta på lång sikt. 

Livslängden för restaureringsåtgärder i kustnära våtmarker kommer att bero på lokala förhållanden, särskilt erosions- och sedimenteringsprocesser, och på den strategi som genomförs. Regelbundet underhåll kan krävas för att bibehålla våtmarksförhållanden, med tanke på att de kan vara naturligt instabila och ständigtföränderliga ekosystem.