Planering av markanvändning

Planering av markanvändning

Huvudbudskap

• Markanvändningsplanering identifieras som en av de mest effektiva processerna för att underlätta lokal anpassning till klimatförändringar. Befintliga processer och verktyg som är tillgängliga genom den kommunala markanvändningsplaneringsprocessen i EU, inklusive officiella planer, zonindelning och / eller utvecklingstillstånd, hjälper till att minimera utvecklingsriskerna för en kommun från de förutsedda effekterna av ökade översvämningar, skogsbränder, jordskred och / eller andra naturliga faror på grund av ett förändrat klimat.

Effekter och sårbarheter

Europa är en av de mest intensivt använda kontinenterna i världen. Landet har den största andelen mark (upp till 80 %) som används för bebyggelse, produktionssystem (särskilt jord- och skogsbruk) och infrastruktur. Motstridiga krav på markanvändning uppstår dock ofta, vilket kräver beslut som innebär svåra avvägningar.

Markexploatering, stadsutbredning och ekonomisk verksamhet leder till fragmentering av livsmiljöer, vilket minskar ekosystemens motståndskraft. Fragmenteringen påverkar alla områden i Europa, även mycket glesbefolkade områden. Övervakningen av fragmenteringen stöder politiska åtgärder som syftar till att säkerställa att återstående livsmiljöer kan stödja den biologiska mångfalden.

Markanvändningsplanering identifieras som en av de mest effektiva processerna för att underlätta lokal anpassning till klimatförändringar. Befintliga processer och verktyg som är tillgängliga genom den kommunala markanvändningsplaneringsprocessen i EU, inklusive officiella planer, zonindelning och / eller utvecklingstillstånd, hjälper till att minimera utvecklingsriskerna för en kommun från de förutsedda effekterna av ökade översvämningar, skogsbränder, jordskred och / eller andra naturliga faror på grund av ett förändrat klimat.

Politisk ram

Beslut om fysisk planering och förvaltning fattas vanligtvis på lokal eller regional nivå, t.ex. som en del av stadsplanering eller jord- och skogsbruksmetoder. Europeiska kommissionen har dock en roll att spela när det gäller att se till att medlemsstaterna tar hänsyn till miljöhänsyn i sina markanvändningsplaner och tillämpar integrerad markförvaltning. Till exempel påverkar tillämpningen av direktivet om strategisk miljöbedömning och direktivet om miljökonsekvensbedömning men även sektorsbestämmelser som ramdirektivet för vatten, översvämningsdirektivet, den gemensamma jordbrukspolitiken och TEN-T den lokala markanvändningspolitiken.

Det sätt på vilket vi använder vår mark har störst inverkan på våra utsläpp av växthusgaser. Mer än hälften av våra bruttoutsläpp av växthusgaser (metan, dikvävedioxid och koldioxid) kommer från jordbruket. Djuruppfödning står till exempel för en stor del av våra totala metanutsläpp. I juli 2021 antog kommissionen en rad lagstiftningsförslag om hur den avser att uppnå klimatneutralitet i EU senast 2050, inbegripet delmålet om en nettominskning av växthusgasutsläppen med minst 55 % senast 2030. I paketet föreslås en översyn av flera delar av EU:s klimatlagstiftning, bland annat transport- och markanvändningslagstiftningen.

Enligt gällande EU-lagstiftning som antogs i maj 2018 måste EU:s medlemsstater säkerställa att bokförda utsläpp av växthusgaser från markanvändning, förändrad markanvändning eller skogsbruk balanseras av minst ett likvärdigt bokfört upptag av koldioxid_från atmosfären under perioden 2021–2030. Genom LULUCF-förordningen genomförs överenskommelsen mellan EU:s ledare i oktober 2014 om att alla sektorer bör bidra till EU:s utsläppsminskningsmål för 2030, inbegripet markanvändningssektorn.

Europas ekonomier och människors välbefinnande är beroende av naturresurser, inbegripet råvaror och utrymme (markresurser), samt miljöförhållanden som är gynnsamma för tillhandahållandet av ren luft, rent vatten och hälsosamma livsmedel. I det åttonde miljöhandlingsprogrammet fastställssom ett av de prioriterade målen ”kontinuerliga framsteg när det gäller att förbättra och integrera anpassningsförmågan, bland annat på grundval av ekosystemansatser, stärka motståndskraften och anpassningen och minska miljöns, samhällets och alla ekonomiska sektorers sårbarhet för klimatförändringar, samtidigt som man förbättrar förebyggandet av och beredskapen för väder- och klimatrelaterade katastrofer”. Ett av de nödvändiga villkoren för att uppnå de prioriterade målen är att ta itu med markförstöring och säkerställa skydd och hållbar användning av mark.

Förbättra kunskapsbasen

Copernicus landövervakningstjänst tillhandahåller fjärranalysdata om marktäckning och ändringar av marktäckningen. Marktjänsten är indelad i fyra huvudkomponenter, varav två är viktigast relaterade till markanvändning:

• Den alleuropeiska tjänsten ger information om marktäckning och markanvändning och dess förändringar samt biogeofysiska parametrar på europeisk nivå med hög upplösning. Den alleuropeiska komponenten samordnas av Europeiska miljöbyrån (EEA) och producerar dataset från Corine Land Cover, High Resolution Layers, Biophysical Parameters och European Ground Motion Service. CORINE Land Cover tillhandahålls för 1990, 2000, 2006, 2012 och 2018. Denna vektorbaserade datauppsättning omfattar 44 marktäckes- och markanvändningsklasser. Tidsserien innehåller också ett markförändringsskikt som belyser förändringar i marktäcke och markanvändning.
• Lokaltjänsten fokuserar på olika hotspots, det vill säga områden som är utsatta för specifika miljöutmaningar och miljöproblem. Den lokala komponenten samordnas av Europeiska miljöbyrån och syftar till att tillhandahålla specifik och mer detaljerad information som kompletterar den information som erhålls genom den alleuropeiska komponenten. Den lokala komponenten är inriktad på olika hotspots, dvs. områden som är utsatta för särskilda miljöutmaningar och miljöproblem.

Ytterligare Copernicusdataset, såsom ogenomtränglighet och andra högupplösta tematiska skikt, och Urban Atlas har utvecklats för att komplettera tidsseriedata från Corine Land Cover och används för ytterligare bedömningar såsom markåtervinning och landskapsfragmentering.

Den viktigaste EES-datakällan är Copernicus landövervakningstjänst, som omfattar datauppsättningen Corine Land Cover som togs fram för 1990, 2000, 2006, 2012 och 2018 och som bygger på samarbete med EES-medlemmar och samarbetsländer samt Copernicusprogrammet. Det är grunden för delstaten ta indikator, till exempel. Europeiska miljöbyrån får tekniskt stöd från Europeiska ämnescentrumet för stads-, mark- och marksystem (ETC/ULS).