Rättvis resiliens

Huvudbudskap

• Det finns ett tydligt behov av att öka de rättsliga övervägandena i samband med anpassningen. Från lokal till global nivå är de mest utsatta människorna och samhällena mest utsatta för klimatförändringarnas effekter, har minst förmåga att anpassa sig och är minst benägna att höras, erkännas och dra nytta av anpassningsåtgärder.
• Genom att integrera rättvisa i anpassningsinsatserna och ta itu med de unika behoven och sårbarheterna hos olika samhällsgrupper kan beslutsfattarna skapa mer motståndskraftiga och rättvisa samhällen som är bättre förberedda för att hantera klimatrelaterade risker.
• Detta kan göras genom en strategi för ”rättvis resiliens”, som kräver att beslutsfattare och yrkesverksamma
• ta itu med klimatförändringarnas ojämna effekter,
• se till att enskilda personer eller sociala grupper som redan är utsatta gynnas på ett rättvist sätt av dessa åtgärder när de utarbetar anpassningsåtgärder för att hantera dessa effekter och att de inte belastas oproportionerligt (ingen lämnas utanför).
• Rättvis resiliens är ett centralt inslag i EU:s senaste och kommande politik för klimatanpassning, inbegripet det politiska paketet för den europeiska gröna given, EU:s anpassningsstrategi och EU:s strategi för beredskapsunionen 2025, som betonar behovet av att rättvisa integreras mer allmänt i insatserna för anpassning och samhällsberedskap.

Rättvis resiliens – att komma till rätta med ojämlikheter i fråga om klimatrisker och anpassningsåtgärder

Europa är världens snabbast värmande kontinent och EU har slagit in på en tydlig väg mot en koldioxidneutral ekonomi. Men eftersom förändringarna sker redan nu och i snabbare takt än väntat är det inte längre tillräckligt att bara minska koldioxidutsläppen. Europa måste öka sin motståndskraft mot klimatförändringar. Samtidigt som den anpassas måste den också se till att ingen hamnar på efterkälken.

Socialt utsatta grupper, såsom äldre, barn, låginkomstgrupper och personer med funktionsnedsättning, påverkas i onödan av klimatförändringarna. De belastas oproportionerligt av dess effekter och de gynnas inte alltid rättvist av (eller belastas ytterligare av) anpassningsåtgärder för att hantera dessa effekter.

Europeiska miljöbyrån (EEA) infördes som ett koncept i EU:s anpassningsstrategi 2021 och utgår från principen om rättvis resiliens som innebär att beslutsfattare och yrkesverksamma

• Minska den ojämlika bördan av klimatrisker – Vissa grupper och regioner påverkas oproportionerligt av klimatförändringarna på grund av den ojämna exponeringen för klimatförändringarna, befintliga sårbarheter, olika ekonomisk och politisk kapacitet samt olika tillgång till offentliga tjänster och infrastruktur (t.ex. lämpliga bostäder som skyddar mot översvämningar och extrema temperaturer). En EEA-rapport från 2018 ger ytterligare insikter om ojämlikheter i sårbarhet och exponering för klimatrisker.
• Säkerställa en rättvis fördelning av fördelarna (och bördorna) med anpassning – När anpassningsåtgärder utarbetas för att hantera dessa effekter måste man se till att enskilda personer eller sociala grupper som redan är sårbara gynnas på ett rättvist sätt av dessa åtgärder och inte belastas oproportionerligt (ingen lämnas utanför). Anpassningsåtgärder och anpassningspolitik gynnar inte nödvändigtvis alla i samma utsträckning och kan i vissa fall till och med leda till ”missanpassning”. Exempelvis kan anpassningsinvesteringar (t.ex. grönområden, översvämningsförsäkring, lokala vattenbesparings- eller kylningsåtgärder) som inte säkerställer överkomliga priser utesluta låginkomsthushåll. I en rapport från Europeiska miljöbyrån 2025 undersöks detta mer ingående och det ges också exempel på hur dessa negativa resultat kan undvikas.

För att möjliggöra rättvisa i anpassningsinsatserna måste beslutsfattarna ta itu med de systemiska och strukturella problem som vidmakthåller ojämlikheter, med fokus på att omvandla de bakomliggande orsakerna till dessa orättvisor. Till exempel är en sådan fråga den svaga representationen av marginaliserade samhällen i beslutsfattande forum, vilket innebär att deras behov inte återspeglas i anpassningspolitiken.

Detta kräver en övergripande strategi som ökar förståelsen för den ojämna bördan av klimatförändringar och anpassningsåtgärder bland samhällsgrupper. Det kräver fokus på rättviseaspekter i alla skeden av planering, genomförande och övervakning av anpassning samt på alla förvaltningsnivåer. Och det kräver att man uppmärksammar de olika dimensionerna av rättvis resiliens, särskilt följande:

• fördelningsmässig rättvisa (rättvis fördelning av resurser och bördor från klimateffekter och anpassningsinsatser),
• processrätt (rättvisa, öppna och inkluderande beslutsprocesser),
• Erkännande rättvisa (respektera och integrera olika värderingar, kulturer och perspektiv och ta itu med djupare orsaker till ojämlikhet).

Om man inte tar itu med underliggande systemiska ojämlikheter och inte säkerställer rättvis tillgång till resurser och processer kommer de befintliga ojämlikheterna sannolikt att förvärras. Detta kan leda till känslor av missnöje och motstånd mot förändringar, vilket båda kan göra det svårare att uppnå EU:s politiska mål. Å andra sidan kan införlivandet av rättvisa i anpassningsåtgärderna göra dem mer effektiva och i linje med EU:s grundläggande värden och internationella avtal.

Politisk ram

Det är också viktigt med en stark politisk ram med särskilda finansierings- och stödmekanismer som hjälper dessa befolkningsgrupper att anpassa sig till förändrade klimatförhållanden.

Det finns ett ökande erkännande av behovet av att ”inte lämna någon på efterkälken” inom alla EU:s politikområden, inte minst när det gäller klimatanpassning. Rättvis resiliens är centralt för både FN:s Agenda 2030 och EU:s nya anpassningsstrategi, som genomför EU:s klimatlag. I strategin betonas vikten av att uppnå resiliens på ett rättvist och skäligt sätt och att anpassningsåtgärderna utformas så att de tar hänsyn till sociala aspekter, inbegripet internationella dimensioner av klimatrisker och klimatanpassning. Det förpliktar Europeiska unionen att stödja en rättvis omställning genom en rad strategier och finansieringssystem samt genom tillämpning av befintlig sysselsättnings- och sociallagstiftning.

Nyare EU-riktlinjer och EU-strategier visar den breda utvecklingen av begreppet rättvis resiliens, inbegripet begrepp som missanpassning och social rättvisa.

• Kommissionens riktlinjer från juli 2023 om medlemsstaternas anpassningsstrategier och anpassningsplaner: Dessa riktlinjer, som är utformade för att hjälpa medlemsstaterna att utforma sina nationella anpassningsplaner, innehåller uttryckligen principen om rättvis resiliens, som definieras som att förebygga ojämna bördor och inte lämna någon på efterkälken. I riktlinjerna betonas missanpassning, som är direkt kopplad till rättsliga frågor, och medlemsstaterna uppmanas att prioritera socialt rättvisa anpassningsåtgärder.
• Politiska riktlinjer för nästa Europeiska kommission 2024–2029: I dessa riktlinjer betonas vikten av social rättvisa mer allmänt, med hänvisning till den europeiska pelaren för sociala rättigheter, samt behovet av en rättvis omställning. I dokumentet framhålls klimatförändringarna som en av de största säkerhetsrisker som Europa står inför, och man efterlyser ökad klimatresiliens och klimatberedskap.

I 2024 års europeiska klimatriskbedömning (Eucra), kommissionens meddelande från 2024 om hantering av klimatrisker och lägesrapporten om klimatåtgärder och senast EU:s strategi för beredskapsunionen 2025 betonas behovet av anpassningsstrategier som prioriterar och inkluderar utsatta befolkningsgrupper för att säkerställa att rättvisa integreras mer allmänt i insatserna för anpassning och samhällsberedskap.

Källa: Europeiska miljöbyrån (2025). Social rättvisa när det gäller att hantera klimatförändringarna

Förbättring av kunskapsbasen

Även om termen "rättvis resiliens" är relativt ny i det klimatpolitiska landskapet finns det redan ett etablerat forskningsområde om klimatförändringarnas sociala konsekvenser, och kunskapsbasen på global och europeisk nivå växer.

Flera rapporter behandlar specifikt ämnet, både på global nivå och på EU-nivå. 2024 års europeiska klimatriskbedömning (Eucra) innehåller en omfattande bedömning av de stora klimatrisker som Europa står inför i dag och i framtiden. I EUCRA-rapporten framhålls hur flera klimatförändringsrisker är fördelade mellan olika socialt utsatta individer eller grupper. Aspekter som rör fördelningsrätten beaktas i allt högre grad i anpassningsplaneringen, men integreringen av processrätt och erkännanderätt är fortfarande något frånvarande.

I IPCC:s femte utvärderingsrapport (AR5)  erkändes redan den ojämna fördelningen av klimatrisker inom de olika sektorerna, och i IPCC:s senaste sjätte utvärderingsrapport (AR6) framhålls rättvisa som en central kvalitet i klimatanpassningen på alla förvaltningsnivåer. I arbetsgrupp II:s bidrag till AR6 fastställs i synnerhet principer för rättvisa som bör beaktas vid utvärderingen av anpassningsalternativ.

I den åttonde rapporten om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning presenteras de nuvarande socioekonomiska och territoriella skillnaderna i Europa och hur de förvärras av klimatförändringarnas effekter, vilket visar att sammanhållningspolitiken bör utvecklas för att möta dessa utmaningar.

I ETCCA:s tekniska dokument från 2021 ”Leaving No One Behind” in Climate Resilience Policy and Practice in Europe” undersöks de praktiska konsekvenserna av den ”rättvisa omställningen” i samband med anpassning och klimatresiliens – ”rättvis resiliens”. Den ger insikter om hur rättsliga aspekter kan beaktas i alla steg av anpassningspolitikens cykel enligt verktyget för anpassningsstöd. Andra EES- och ETS-produkter som är viktiga för förståelsen av rättvis resiliens beaktar hälso- och stadsrelaterade aspekter av politiken för rättvis resiliens.

Europeiska miljöbyråns briefing Mot ”rättvis resiliens” 2022: När man inte lämnar någon på efterkälken när man anpassar sig till klimatförändringarna tittar man på hur klimatförändringarna påverkar utsatta grupper och hur dessa effekter kan förebyggas eller minskas genom rättvisa anpassningsåtgärder. Den innehåller också exempel på rättviseorienterade strategier och åtgärder från hela Europa. ETCCA:stekniska dokument ”Towards Measuring Justice in Climate Change Adaptation”från 2023 bidrar till att göra begreppet rättvis resiliens operativt, särskilt genom att tillhandahålla relevant information för att mäta framstegen med rättvis resiliens i ett europeiskt sammanhang, inbegripet identifiering av potentiella indikatorer. Europeiska miljöbyråns rapport från 2025Social fairness in preparing for climate change: hur rättvis resiliens kan gynna samhällen i hela Europafördjupar diskussionen genom att ge insikter om framstegen på nationell och subnationell nivå när det gäller integreringen av rättvisa i anpassningsinsatserna. I rapporten undersöks också hur rättvis resiliens hanteras och genomförs i fyra centrala system: den bebyggda miljön, jordbruk och livsmedel, vatten och transporter, vilket belyser var anpassningsåtgärder oavsiktligt kan förvärra befintliga ojämlikheter inom dessa system. Därefter ges inspirerande exempel på praktiska metoder som används för att se till att ingen hamnar på efterkälken.

Europeiska miljöbyrån strävar också efter att ta hänsyn till rättsliga aspekter i begränsnings- och anpassningspolitiken genom en integrerad strategi. I EEA:s briefing Exploringthe social challenges of low-carbon energy policies in Europe beaktas anpassningsaspekter vid bedömningen av orättvisa effekter av koldioxid-och energiskatter och politisk analys för att maximera fördelarna med anpassningsrelaterade mål.

EU vidtar också flera åtgärder för att hjälpa beslutsfattare och yrkesverksamma att få ytterligare kunskap och metoder för att genomföra rättvisa strategier och åtgärder för resiliens. Expertgruppen för forskningens ekonomiska och sociala konsekvenser (Esir) ger till exempel evidensbaserad politisk rådgivning till kommissionen om hur man kan utveckla en rättvis, framåtblickande och omdanande forsknings- och innovationspolitik.

I samarbete med flera EU-partner och globala partner har Europeiska kommissionen och Europeiska miljöbyrån utvecklat det europeiska observatoriet för klimat och hälsa. Det ger tillgång till de mest relevanta kunskapsresurserna om sociala gruppers sårbarhet för hälsorelaterade klimateffekter och klimatrisker samt om rättvisa i politiska åtgärder.

Rättvisa i klimatpolitiken är också en central fråga i Horisont 2020-programmet, särskilt när det gäller att begränsa klimatförändringarna. När det gäller anpassning studerar vissa pågående projekt de fördelningsmässiga konsekvenserna av klimatrisker och relaterad politik. CASCADE-projektet  studerar till exempel utbredningen av klimatrisker på internationell nivå i europeiska samhällen och bedömer de potentiella socioekonomiska nackdelarna. Strategier står i fokus för NAVIGATE-projektet, som utvecklar nya integrerade bedömningsmodeller som kan modellera ojämlikheter och bedöma hur begränsnings- och anpassningspolitiken påverkar dem. Dessutom avser JustNature-projektet att aktivera naturbaserade lösningar som verktyg för att säkerställa rätten till hälsa och välbefinnande i sju pilotstäder.

Life-programmet bidrar också till att utvidga kunskapsbasen. Projektet Evolving regions kommer till exempel att ge praktisk erfarenhet av kartläggning av utsatta grupper för riskbedömningar och beaktande av rättsliga aspekter i den kommunala och regionala färdplanen för anpassning.

Stöd till finansiering och investeringar

EU har åtagit sig att stödja en rättvis omställning genom särskilda finansieringssystem såsom Fonden för en rättvis omställning.

Anpassningsfinansiering finns tillgänglig från olika EU-finansieringsflöden och många av dem stöder också just resiliens. Den fleråriga budgetramen 2021–2027 säkerställer att klimatanpassningsåtgärder har integrerats i alla EU:s större utgiftsprogram, vilket också föreskrivs i EU:s anpassningsstrategi. Dessutom tillhandahåller kommissionen medel genom programmet Next Generation EU (750 miljarder euro) för att återhämta sig från den ekonomiska krisen i samband med covid-19-epidemin. Programmet finansierar de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna som är avsedda att radikalt omvandla de europeiska ekonomierna genom en rättvis klimatomställning och digital omställning.

Life-programmet är helt inriktat på miljön och har en budget på 1,9 miljarder euro för klimatåtgärder som omfattar klimatanpassning.

Att ta itu med ojämlikheter i den gröna omställningen står också i centrum för de viktigaste strategiska riktlinjerna för Horisont Europa (95,5 miljarder euro). Enligt den strategiska planen för 2025–2027 ska programmet genom forskning bidra till att skapa ett mer motståndskraftigt, konkurrenskraftigt, inkluderande och demokratiskt europeiskt samhälle. I detta syfte kommer temat rättvisa i begränsnings- och anpassningsåtgärder att korsa Horisont Europas arbetsprogram och i synnerhet pågående och framtida ansökningsomgångar att bidra till genomförandet av uppdraget Anpassning till klimatförändringar, där rättvisa beaktas vid genomförandet i enlighet med målen för EU:s uppdrag för anpassning till klimatförändringar.

Andra relevanta EU-finansieringsprogram är följande:

• Den gemensamma jordbrukspolitiken (378,5 miljarder euro) stöder anpassningen av jordbrukssektorn, med särskild uppmärksamhet på utsatta grupper av jordbrukare.
• Europeiska socialfonden+ (ESF+) är ett viktigt finansieringsinstrument för att stödja de mest utsatta grupperna i Europa. ESF finansierar genomförandet av principerna i den europeiska pelaren för sociala rättigheter: lika möjligheter och tillträde till arbetsmarknaden, rättvisa arbetsvillkor samt socialt skydd och social delaktighet.
• Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) får också ägnas åt anpassning och anpassningens sociala dimension. Erufs finansieringsprioriteringar omfattar både ”Greener, low-carbon and resilient [Europe]” och ”More social”.

I en studie från 2024 som beställts av Europaparlamentets utskott för sysselsättning och sociala frågor undersöktes många ytterligare medel som finns tillgängliga för att hantera klimatpolitikens negativa effekter.

Stödja genomförandet

På EU-nivå integreras och genomförs den rättvisa motståndskraften genom åtgärder som härrör från den europeiska anpassningsstrategin och genom andra EU-initiativ.

I EU:s borgmästaravtal erkänns det ökande behovet av att undertecknarna införlivar frågor om rättvisa i sina klimatlösningar. I en vägledning från 2023 om integrering av rättviseaspekter i planerings-, genomförande- och övervakningsprocesser för hållbar energi och klimatåtgärder (SECAP) identifieras möjligheter inom planering, genomförande och övervakning för undertecknarna att ta itu med olika aspekter av rättvisa inom både begränsnings- och anpassningsåtgärder. I borgmästaravtalets pilotprogram för faciliteten för politiskt stöd 2022–2023, som är avsett att stödja undertecknarnas anpassningsinsatser, valdes dessutom resiliens som ett av de fyra centrala programtemana.

EU-uppdraget för klimatanpassning integrerar rättvis resiliens i genomförandet av sina mål på olika sätt. Det syftar till att hjälpa minst 150 regioner att bli klimattåliga senast 2030. Dess uppdragsplattform har inrättats för att tillhandahålla stödverktyg, som håller på att utvecklas via flera projekt. Maladaptation och rättvisa är centrala begrepp för dessa projekt, bland annat REGILIENCE, NBRACER, DESIRMED och ARCADIA, som alla uttryckligen tar upp just resiliens genom att säkerställa att anpassningsinsatser gynnar utsatta samhällen. Dessa projekt syftar till att främja naturbaserade lösningar (NbS), rättvis resursfördelning och omvälvande styrning. Regions4Climate, Pathways2Resilience och CLIMAAX arbetar också med att utveckla rättvisa anpassningsramar som prioriterar utsatta regioner och samhällsgrupper som påverkas mest av klimatförändringarna. Samtidigt fokuserar Agora-projektet specifikt på social sårbarhet för värme, medan FairFuture-projektet kommer att arbeta för att få klimaträttvisa till agendan för klimatanpassning.