Atlantområdet

Regionens länder

Det atlantiska samarbetsområdet omfattar länder i västra Europa som gränsar till Atlanten. Samarbetsområdet 2021–2027 omfattar det tidigare Interregprogrammets territorium (kustregionerna i Portugal, Spanien, Frankrike, Irland och den autonoma regionen Kanarieöarna), med undantag för Förenade kungariket*. Dessutom omfattar det ytterligare två regioner i Spanien (Andalusien och Rioja). En karta som jämför de gamla och nya gränserna finns här.

* Från och med ikraftträdandet av Förenade kungarikets utträdesavtal den 1 februari 2020 kommer innehållet från Förenade kungariket inte längre att uppdateras på denna webbplats.

Politisk ram

1.    Program för transnationellt samarbete

Interreg VI B-programmet för Atlantområdet (2021–2027), som formellt godkändes av Europeiska kommissionen den 8 september 2022, förnyar åtagandet med Atlantregionerna till stöd för innovativa initiativ som bidrar till tillväxten i detta område, löser gemensamma utmaningar över gränserna genom genomförande av gemensamma åtgärder, utbyte av god praxis och bidrag till ny eller nuvarande politik. Det fastställer fyra prioriteringar:

1. Blå innovation och konkurrenskraft (”Smartare Europa”)
2. Blå och grön miljö (”Ett grönare Europa”)
3. Blå hållbar turism och kultur (det sociala Europa)
4. Bättre styrning av samarbetet (”Interregmålet”)

Anpassning till klimatförändringar behandlas särskilt inom prioritering 2 och med det särskilda målet att ”Främja anpassning till klimatförändringar och förebyggande av katastrofrisker, motståndskraft med beaktande av ekosystembaserade strategier”. Det särskilda målet bidrar också till strategin för Atlantområdet genom att stödja de åtgärder som ingår i den fjärde pelaren i handlingsplanen för Atlanten 2.0 (se avsnitt 2 på denna sida, Makroregionstrategier). Programmet förväntas leda till en ökad kapacitet att identifiera, förebygga och hantera risker med ett bättre deltagande av medborgare och offentliga myndigheter och en förstärkt styrningsram. Med tanke på att samarbetsområdet har en stor andel kust- och kustnära territorium är programmet särskilt inriktat på kust- och havsrisker, med åtgärder för att stärka kusternas motståndskraft och innovationen i den blå ekonomin. Anpassning uppnås också genom prioritering 1 (blå innovation och konkurrenskraft) genom att förbättra innovationskapaciteten och digitaliseringen. Anpassning till klimatförändringar nämns också i prioritering 3 (att utveckla blå hållbar turism) och prioritering 4 som en övergripande fråga eftersom anpassning sannolikt kommer att gynnas av flernivåstyre och transnationella strategier.

Det tidigare Interreg V B-programmet för Atlantområdet (2014–2020) syftade till att genomföra lösningar på regionala utmaningar på områdena innovation, resurseffektivitet, miljö och kulturtillgångar för att möjliggöra en bättre livskvalitet i Atlantområdet.

Anpassning till klimatförändringar ingick i prioritering 3 (stimulans av innovation och konkurrenskraft) och tillhörande mål 3.1 ”Stärkande av riskhanteringssystem”. Programmets resultat omfattade förbättrat samarbete som bidrar till att minska riskerna och deras effekter och till att stärka befolkningens och miljöns säkerhet genom att stärka Atlantregionernas motståndskraft och planeringskapacitet på lokal och regional nivå.

2.     Makroregionala strategier

Även om en verklig makroregional strategi inte har utvecklats fungerar den maritima strategin för Atlantområdet som en ram för transnationellt ekonomiskt och socialt samarbete. Strategin omfattar kusterna, territorialvattnen och jurisdiktionsvattnen i EU:s medlemsstater med Atlantkust, deras yttersta randområden samt internationella vatten. Handlingsplanen för Atlanten 2013–2020, som åtföljer strategin, genomgick en halvtidsöversyn 2017 som ledde till antagandet av en reviderad handlingsplan för Atlanten 2.0. Dess främsta mål är att frigöra den blå ekonomins potential i Atlantområdet och samtidigt bevara de marina ekosystemen och bidra till anpassning till och begränsning av klimatförändringarna. I handlingsplanen konstateras att den blå ekonomin kan bidra till att minska klimatförändringarna genom att främja naturbaserade lösningar och förbättra den hållbara användningen av akvatiska och marina resurser. Anpassningen till klimatförändringarna behandlas särskilt i den andra pelaren i handlingsplanen: ”Friska hav och motståndskraftiga kuster” och genom mål 6: ”Starkare kustresiliens”.

Atlantbågekommissionen  inom ramen för konferensen för perifera kustregioner (CPMR) omfattar de flesta av de regioner som deltar i Atlantområdet. Arbetet i kommissionen för Atlantbågen främjar samordning mellan europeisk, nationell och regional nivå och främjar genomförandet av EU:s politik i Atlantbågens område. Kommissionens arbetsgrupp för Atlantstrategin påverkar den strategiska inriktningen för den marina strategin för Atlantområdet, övervakar dess genomförande i territorierna och bidrar till översynen av dess handlingsplan.

Arbetsgruppen för utforskning av en makroregion i Atlanten är en plats där Atlantregionerna kan utforska möjligheterna att anta en makroregional strategi i Atlanten. Behovet av att ge incitament till hållbarhetsdimensionen i anpassningsåtgärder i Atlantregionen, särskilt i kustområden, där risker är vanliga, framhålls i den politiska förklaring från 2021 som godkändes av Atlantbågens medlemsregioner.

3.     Internationella konventioner och andra samarbetsinitiativ

Osparkonventionen för skydd av den marina miljön i Nordostatlanten omfattar ett större område än den transnationella regionen i EU:s Atlantområde, som utöver tre Atlantregioner (Keltiska havet, Biscayabukten och Iberiska kusten samt bredare Atlanten) även omfattar två andra regioner: Arktiska vatten och Nordsjön. Femton regeringar i Nordostatlanten och EU ingår i Osparkonventionen. Inom ramen för Osparkonventionen behandlas klimatförändringar (och havsförsurning) som en övergripande fråga när det gäller kunskapsgenerering, övervakning av effekter och utformning av förvaltningsalternativ, i syfte att öka ekosystemens motståndskraft. År 2019 inrättade Ospar en intersessionell korrespondensgrupp för havsförsurning (ICG-OA).

4.      Anpassningsstrategier och anpassningsplaner

Nordostatlantiska miljöstrategin (NEAES) 2030 för årtiondet 2010–2030 antogs den 1 oktober 2021 genom en översyn på hög nivå av Ospars tidigare strategi. Även om det inte är en strategi för anpassning till klimatförändringarna är strategins vision att uppnå en ren, hälsosam och biologiskt diversifierad Nordostatlanten som är produktiv, hållbart använd och motståndskraftig mot klimatförändringar och havsförsurning. Fyra strategiska mål handlar om klimatförändringar, nämligen resiliens (strategiskt mål 5), medvetenhet (strategiskt mål 10), anpassning (strategiskt mål 11) och begränsning (strategiskt mål 12). De fördragsslutande parterna har enats om att genomföra NEAES 2030-strategin genom en genomförandeplan. Genomförandeplanen kompletteras av Osparprogrammet för åtgärder och insatser (MAP),ett övergripande och integrerat instrument för att stödja planering och utveckling och följa framstegen i genomförandet av åtgärder och insatser. För att göra haven motståndskraftiga mot klimatförändringar och havsförsurning kommer Ospar att genomföra flera initiativ för att övervaka, bedöma och reagera på nuvarande och förväntade effekter, och även utveckla en regional strategi för att tillämpa naturbaserade lösningar för koldioxidlagring och klimatresiliens.

5.     Exempel på projekt som finansierades under perioden 2014–2020

Nedan redovisas exempel på projekt som finansierats genom programmet för Atlantområdet 2014–2020.

Projektet MyCOAST  (Coordinated Atlantic Coastal Operational Oceanographic Observatory) (2017–2021) har stärkt ett transnationellt perspektiv för verktygen för övervakning och prognostisering av kustområden. Åtgärderna för datahantering främjar öppet och kostnadsfritt informationsutbyte och interoperabilitet mellan kustobservatorier och de gemensamma europeiska datasystemen (Emodnet, Copernicus INSTAC, SeaDataNet). Riskhanteringsverktyg utvecklades och validerades gemensamt. Nyckelaktörer som arbetar med att hantera och förebygga kustrisker stödde denna utveckling tillsammans med nyckelaktörer som ansvarar för att hantera vattenkvalitetsfrågor och med dem som ansvarar för att hantera sjösäkerhet och insatser vid föroreningsincidenter.

Dessutom stöder projektet ökad medvetenhet om dessa risker i Atlantområdet och hjälper till att identifiera och främja möjligheter för den privata sektorn, till exempel med anknytning till vattenbruk, sjöfart och vindkraftsleverantörer.

Projektet PRIMROSE (Predicting risk and impact of harmful events on the aquaculture sector) (2017–2020) tillhandahöll kunskap för riskhantering. Dessa risker rör (bland annat) klimatrisker för vattenbrukssektorn, vilket skapar ett system för gränsöverskridande riskprognoser på kort till medellång sikt och en långsiktig bedömning av klimateffekterna på skadliga algblomningar och patogener.  Projektet levererade en webbportal som hjälper till att förutsäga risken för och effekterna av skadliga algblomningar, vilket är ett viktigt verktyg för Europas vattenbruksnäring. De tio projektpartnerna omfattar akademiska forskningsorganisationer i alla fem länder som deltar i Atlantområdesprogrammet och företrädare för fiskeri- och vattenbrukssektorerna i Storbritannien och Spanien. Även om anpassning inte uttryckligen behandlas är klimatförändringarna ett av de påfrestningar på de marina ekosystemen som också beaktas när det gäller den utmaning som invasiva arter utgör.

Projektet Risk-AquaSoil (Atlantic risk management plan in water and soil) (2017–2019) syftade till att fastställa en övergripande förvaltningsplan och ett gemensamt initiativ för klimatrisker i samband med mark och vatten för att förbättra motståndskraften i Atlantiska landsbygdsområden. Förvaltningsplanen omfattar utformning av tjänster för tidig varning och diagnos. Det omfattar också utveckling och testning av innovativa strategier (pilotåtgärder) för bättre mark- och vattenförvaltning med tanke på de risker som är förknippade med klimatförändringarna. Berörda parter och lokalsamhällen deltog i utbildning och kapacitetsuppbyggnad, riskhantering och skadeersättningssystem.