Planering av grön och blå infrastruktur i städer

Detbehövs deltagandebaserade strategier i planeringen av grön infrastrukturi städer och iutformnings-, genomförande- och bedömningsprocessen för NbS. Samarbete med olika berörda parter förbättrar kunskapsöverföringen mellan aktörer, samtidigt som det är avgörandeattta itu medpotentiella sociala eller institutionella hinder för att öka samhällets acceptans av dessa lösningar och hitta det bästaalternativet som tar hänsyn till det lokala sociopolitiska sammanhanget . Särskilt de lokala och regionala myndigheterna spelar en viktig roll och därför krävs ett starkt horisontellt och vertikalt samarbete,men även kopplingen till den privata sektorn är viktig. 

Att hantera det urbana landskapet är en komplex process som är föremål för motstridiga agendor som bostäder, transport, kommersiell infrastruktur och ekonomi. Grön infrastruktur i städer kräver omfattande planering och underhåll. Upprättandet av ett stadsomfattande grönområdesnät med anslutna korridorer måste vägas och värderas som en viktig markanvändningstyp tillsammans med andra viktiga markanvändningssektorer. Konkurrerande och motstridiga markanvändningsintressen, svagt samarbete med viktiga intressenter (t.ex. markägare, byggsektorn, investerare) eller silotänkande inom stadsförvaltningen kan fungera som starka begränsande faktorer. Brist på kunskap om fördelar, eller erfarenhet av hur man genomför eller utformar NbS kan orsaka negativa attityder bland utövare, beslutsfattare eller medborgare. 

Det lokala miljömässiga, sociala, kulturella och institutionella sammanhanget har stor inverkan på framgången för UGI-planeringen och genomförandet av specifika NbS. Därför har evidensbaserade standarder och riktlinjer tagits fram för städer för att säkerställa en effektiv och deltagandebaserad planering och styrning av olika naturbaserade tjänster, till exempel i flera EU-finansierade projekt (t.ex. Green Surge,ThinkNature, Naturvation). Integrativa och inkluderande styrningsstrategier såsom ”mosaikstyrning” (som kombinerar mikronivån av aktivt medborgarskap med makronivån av strategisk stadsplanering, Buijs m.fl., 2019) är dessutom bra sätt att främja socialt sammanhållen och samarbetsinriktad planering, genomförande och underhåll av UGI.

Förlusten av grönområden, försämringen av det naturliga ekosystemet, förtätningen av stadsstrukturen och den ökande andelen asfalterad mark har negativa effekter på vattencykeln, luftkvaliteten, den lokala temperaturen och städernas klimatresiliens. Dessa har stora ekonomiska kostnader för samhället och miljöanpassning av städer (t.ex. plantering av träd eller inrättande av nya grönområden), återställande av skadade ekosystem, val av lågintensiva förvaltningsmetoder i parker eller konstruktion av lokala naturbaserade lösningar kan ge betydande direkta besparingar för att kontrollera avrinningsvatten eller översvämningar jämfört med traditionella konstruerade lösningar. Dessutom har dessa gröna åtgärder också många indirekta ekonomiska fördelar, t.ex. genom att locka investerare och skapa nya arbetstillfällen för en rad olika sektorer.  Andra fördelar kan ha att göra med ökningen av turismekonomin. Tillgången till grönområden kan spela en viktig roll som kännetecknar vad städerna kan erbjuda (Terkenli,et a. 2020), vilket flyttar valet mot dem, särskilt i värmestressbenägna destinationer (t.ex. under den varma Medelhavssommaren).

Kostnaden för UGI-planering och implementering av NbS kan variera kraftigt beroende på många interna faktorer som rumslig skala, användning av teknik i lösningar, underhållsfrekvens och reparationsbehov. Vanligtvis är underhållskostnaderna lägst i naturliga ekosystem såsom rester av livsmiljöer (t.ex. stadsskogar eller våtmarker) eller delvis naturliga ekosystem (t.ex. att ersätta gräsmattor med ängar). Etablerings- och underhållskostnaderna för vissa typer av NbS täcks helt eller delvis av medborgarna (t.ex. stadsjordbruk), icke-statliga organisationer (t.ex. återställande av skadade livsmiljöer) eller privata företag (dagvattendammar för hantering avrinningsvatten). Europeiska unionen har gjort stora ansträngningar för att mobilisera NbS i Europa genom att erbjuda ekonomiskt stöd genom den europeiska gröna given, stärka kunskapsöverföringen om framgångsrika fall (t.ex. Urban Nature Atlas) och erbjuda offentliga digitala plattformar för att uppmuntra samarbete med den privata och den offentliga sektorn (marknadsplatsenför smarta städer). 

Grönområden och NbS i städer kan bidra till att minska katastrofrisken, förbättra vattenförvaltningen och ge lokala kyleffekter för att bättre klara höga temperaturer och värmeböljor. Förutom att lösa specifika miljöutmaningar erbjuder grön och blå infrastruktur sidovinster som sträcker sig utöver deras primära syfte. Parker och vattendrag kan till exempel framhäva stadens skönhet, samtidigt som de fungerar som fritidsområden och främjar psykiskt och fysiskt välbefinnande (Nilsson och Johansson, 2021).

Andra sidovinster är bland annat följande: stödja biologisk mångfald i städer, koldioxidlagring (begränsning), begränsning av luftföroreningar, erbjuda utrymmen för rekreation och naturupplevelser och tillhandahålla ökat socialt, fysiskt och psykiskt välbefinnande. NbS i stadsområden kan bidra till flera mål för hållbar utveckling, särskilt målen för hållbara städer (11). 

I många EU-medlemsstater har grön stadsinfrastruktur och naturbaserade lösningar redan fått stöd genom nationell lagstiftning om markanvändningsplanering, dagvattenförvaltning, ytvatten eller skydd av den biologiska mångfalden. Det har utvecklats incitament och betalningar som uppmuntrar införandet av NbS och UGI i stället för traditionell grå infrastruktur. Dessutom kan särskilda planeringsverktyg som biotopfaktorn (se t.ex. fallstudien från Berlin)användas i lokal zonindelning för att kräva att en del av området lämnas som grönområde. Europeiska unionen stöder helhjärtat konceptet grön infrastruktur och naturbaserade lösningar för att förbättra klimatresiliensen, hållbar vattenförvaltning och människors välbefinnande och den biologiska mångfalden i europeiska städer. Till exempel ses UGI och NbS som nyckelbegrepp i: EU:s strategi för biologisk mångfald 2030 (2020), EU:s strategi för grön infrastruktur (2013) och EU:s ramdirektiv för vatten. Slutligen betonas i EU:s strategi för klimatanpassning 2021 vikten av att främja naturbaserade lösningar för anpassning, även genom uppskalning på stadsnivå. 

Genomförandetiden varierar beroende på rumslig skala, från några månader till flera år. Till exempel är genomförandet av småskaliga NbS som gröna väggareller lokala biofilteren ganska snabb process och den faktiska byggtiden tar mindre än ett år. Men planering och design, att få officiella tillstånd, integration med andra planerings- och utvecklingsprocesser kan förlänga implementeringstiden. Storskalig planering och genomförande av grönområden (t.ex. utveckling av en multifunktionell park) kan ta flera år. Det tekniska genomförandet av nya grönområden är också kortare än det fullständiga ekologiska genomförandet. Det kan ta flera år innan vegetation som planteras i grönområden eller enskilda NbS, såsom gröna tak,levererar sina fulla ekosystemfunktioner (t.ex.begränsning av klimatförändringar eller vatten-och näringshållningskapacitet).  

Den förväntade livslängden försammankopplad grön infrastruktur i städer bör vara mycket lång,mycket längre än för enskilda byggnader eller infrastruktur. Åldern på ett enda grönområde kan variera från flera hundra år (t.ex. historiska parker) till några år (t.ex. gröna tak). Livslängden -tiden för enskilda NbS kan också variera, men målet är ir långsiktigt underhåll.