Urban grön och blå infrastruktur

Urban grön och blå infrastrukturplanering (UGI) är ett strategiskt tillvägagångssätt för att utveckla sammankopplade och multifunktionella nätverk av blå och gröna utrymmen som potentiellt ger ett brett spektrum av miljömässiga, sociala och ekonomiska fördelar och samtidigt förbättrar städernas klimatresiliens. Europeiska kommissionen (EG:s gröna infrastruktur) betonar strategisk planering av grönområden i olika rumsliga skalor (från grannskapet till hela staden) och uppmuntrar städerna att främja tillhandahållandet av ekosystemtjänster och skydda den biologiska mångfalden. Dessa spelar en avgörande roll för att förbättra kapaciteten för anpassning till och begränsning av klimatförändringar. De minskar också de negativa effekterna av klimatförändringsrisker som värmeböljor, översvämningar och torka i städer.  Naturbaserade lösningar är ett närbesläktat koncept som ofta används omväxlande med grön och blå infrastruktur eller som en bredare ram för att främja och genomföra sådan infrastruktur. I EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030 anges konkreta åtgärder för att främja naturbaserade lösningar som systematiskt bör integreras i stadsplaneringen. Kommissionen definierar naturbaserade lösningar som ”lösningar som inspireras och stöds av naturen, som är kostnadseffektiva, samtidigt ger miljömässiga, sociala och ekonomiska fördelar och bidrar till att bygga upp motståndskraft”. IUCN uppmanar till att anta en holistisk ekosystembaserad strategi vid genomförandet av NbS och säger: Naturbaserade lösningar utnyttjar kraften i fungerande ekosystem som infrastruktur för att tillhandahålla naturliga tjänster till nytta för samhället och miljön. EEA (2021) hänvisar till NbS som ett ”paraplykoncept” för olika politiska åtgärder och strategier (t.ex. ekosystembaserad förvaltning) som syftar till att öka klimatresiliensen och samtidigt ge sidovinster för samhället. 

I urbana sammanhang hänvisar NbS till olika typer av grön och blå infrastruktur. Dessa lösningar kombinerar miljö-, samhälls- och klimatutmaningar mer effektivt än ”konventionella” grå infrastrukturer. Den rumsliga omfattningen av NbS i städer kan variera från stora skogsområden till småskaliga dagvattensystem. Dessutom kan människans roll i NbS också variera kraftigt. Till exempel kräver självreglerade naturliga ekosystem (t.ex. urbana våtmarker som tillhandahåller översvämningskontrollområden) inga eller begränsade mänskliga ingrepp. Å andra sidan kan det finnas grågröna hybridlösningar (t.ex. system för hantering av dagvatten och dagvattenavrinning från tätbebyggelse, t.ex. biofilter), där teknik och mänsklig inblandning spelar en viktig roll. 

NbS används i allt större utsträckning i europeiska städer, och 91 % av de lokala klimathandlingsplanerna omfattar sådana åtgärder. År 2018 var den genomsnittliga trädtäckningen i stadsområden i EES-medlemsländerna och samarbetsländerna (EEA‑39) 28,5 % av stadskärnan och 34,7 % av de större funktionella stadsområdena, plus en ytterligare andel blå infrastruktur som ytterligare bidrar till att kyla städer (Europeiska miljöbyråns rapport 14/2023).

NbS förbättrar levnadsvillkoren för alla, vilket ger möjligheter både för invånare och för besökare i städer med ekonomier som är beroende av turism. Särskilt när UGI ligger nära viktiga kulturarvsplatser kan det ingå i stadsturismutbudet, vara en del av besökarnas resvägar eller integreras i stadens varumärke, vilket i slutändan ger ett mervärde till stadsturismen (Terkenly m.fl., 2020).

Deltagandebaserade strategier behövs i planeringen av grön infrastruktur i städer och i utformnings-, genomförande- och bedömningsprocessen för NbS. Samarbete med olika intressenter ökar kunskapsöverföringen mellan aktörer, samtidigt som det är avgörande att ta itu med potentiella sociala eller institutionella hinder för att öka samhällets acceptans av dessa lösningar och hitta det bästa alternativet som tar hänsyn till det lokala sociopolitiska sammanhanget. Särskilt lokala och regionala myndigheter spelar en viktig roll och därför krävs ett starkt horisontellt och vertikalt samarbete, men även kopplingen till den privata sektorn är viktig. 

Framgångsfaktorer

Explicit multifunktionalitet är den viktigaste framgångsfaktorn som gör NbS attraktivt i städer och leder till stora möjligheter att inspirera och involvera flera sektorer.

Efterfrågan på NBS ökar kraftigt på grund av ett alltmer gynnsamt politiskt landskap, både på EU-nivå och på nationell och subnationell nivå. Därför utarbetades evidensbaserade standarder och riktlinjer för städer för att säkerställa en effektiv och deltagandebaserad UGI-planering och styrning av olika nationella budgetar (se även rättsliga aspekter). The. Naturvårdsprojektet tog fram europeiska bedömningskartor för att visa potentialen hos naturbaserade system för att ta itu med samhällsutmaningar, såsom klimatförändringar, folkhälsofrågor och förlust av biologisk mångfald, i mer än 700 europeiska städer. Dessutom är integrerade och inkluderande styrningsstrategier såsom ”mosaisk” styrning (som kombinerar mikronivån av aktivt medborgarskap med makronivån av strategisk stadsplanering, Buijs m.fl., 2019) bra sätt att främja socialt sammanhållen och samarbetsinriktad planering, genomförande och underhåll av UGI.

Begränsningsfaktorer

Förvaltningen av stadslandskapet är en komplex process som är föremål för motstridiga agendor som bostäder, transporter, kommersiell infrastruktur och ekonomi. Urban grön infrastruktur kräver omfattande planering och underhåll. Inrättandet av ett stadsomfattande grönområdesnät med sammankopplade korridorer måste vägas och värderas som en viktig markanvändningstyp tillsammans med andra viktiga markanvändningssektorer. Konkurrerande och motstridiga markanvändningsintressen, svagt samarbete med viktiga intressenter (t.ex. markägare, byggsektorn, investerare) eller silotänkande inom stadsförvaltningen kan fungera som starka begränsande faktorer. Bristande kunskap om fördelar, eller erfarenhet av hur man genomför eller utformar NbS kan orsaka negativa attityder bland utövare, beslutsfattare eller medborgare.  

En omfattande översikt över begränsningar rapporteras i Europeiska miljöbyråns rapport om anpassning av städer (Europeiska miljöbyråns rapport 14/2023). De omfattar bristen på systematiska bevis på effektivitet som endast kan uppstå vid långsiktig övervakning, problem med kostnads-nyttoanalyser, begränsad teknisk kapacitet, kontextspecifika situationer som förhindrar lösningar som passar alla, eventuella hälsoproblem på grund av t.ex. myggor eller pollen. Konkurrensen om rymden är dessutom en viktig begränsande faktor för utvecklingen av grön och blå rymd, särskilt i tätbebyggda stadsområden.

Slutligen beror andra begränsande faktorer på eventuella sociala orättvisor. Att skapa nya gröna och blå utrymmen kan bidra till gentrifiering och fastighetsprisökningar som kan leda till förflyttning av samhällsmedlemmar. Om utformningen av gröna och blå utrymmen inte bygger på sociala hänsyn kan orättvisa möjligheter att få tillgång till dessa områden skapa sociala orättvisor. Bristen på och bristen på tillgång till detta utrymme kan i själva verket utsätta vissa invånare för en försämrad livskvalitet ur ett hälsomässigt, socialt och psykologiskt perspektiv (Europeiska miljöbyråns rapport 04/2025).

Kostnadsbesparingar

Förlusten av grönområden, försämringen av det naturliga ekosystemet, förtätningen av stadsstrukturen och den ökande andelen belagd mark har negativa effekter på vattnets kretslopp, luftkvaliteten och den lokala temperaturen och minskar städernas klimatresiliens. Det medför stora ekonomiska kostnader för samhället. Miljöanpassning av städer (t.ex. plantering av träd eller inrättande av nya grönområden), återställande av skadade ekosystem, val av lågintensiva förvaltningsmetoder i parker eller konstruktion av lokala naturbaserade lösningar för att kontrollera avrinningsvatten eller översvämningar kan medföra betydande direkta besparingar jämfört med traditionella teknikbaserade lösningar. Dessutom har dessa gröna åtgärder också många indirekta ekonomiska fördelar, t.ex. genom att locka investerare och skapa nya arbetstillfällen för en rad olika sektorer.  Det finns också allt fler ekonomiska argument för att integrera grått med gröna åtgärder. Grå lösningar innebär vanligtvis höga initiala kapitalinvesteringar och långsiktiga årliga underhållskostnader under projektets livstid jämfört med lösningar med gröna komponenter (policydokument från policylärandeplattformen för ett grönare Europa, 2024). Vetenskaplig forskning tyder på att NbS-infrastruktur i genomsnitt uppskattas vara 42% billigare och skapa 36% mer värde än infrastrukturlösningar som är helt grå. Detta händer när de breda sidovinsterna från NbS beaktas (Bechauf m.fl., 2022). Särskild kostnads-nyttoanalys bör dock alltid utföras och stödja valet av den bästa lösningen från fall till fall, med beaktande av det lokala sammanhanget.

Underhållskostnader

Kostnaden för UGI planering och genomförande av NbS kan variera kraftigt. De beror på många interna faktorer som rumslig skala, användning av teknik i lösningar, underhållsfrekvens och behov av reparation. Vanligtvis är underhållskostnaderna lägst i naturliga ekosystem, t.ex. restmiljöer (t.ex. stadsskogar eller våtmarker) eller halvnaturliga ekosystem (t.ex. att ersätta gräsmattor med ängar). Kostnaderna för etablering och underhåll av vissa typer av naturbetingade svårigheter täcks helt eller delvis av medborgarna (t.ex. stadsjordbruk), icke-statliga organisationer (t.ex. restaureringsåtgärder för skadade livsmiljöer) eller privata företag (stormvattendammar för förvaltning av avrinningsvatten). Europeiska unionen har gjort stora ansträngningar för att mobilisera NBS i Europa. EU underlättar en stärkt kunskapsöverföring om framgångsrika fall (t.ex. Urban Nature Atlas) och erbjuder offentliga digitala plattformar för att uppmuntra samarbete med den privata och offentliga sektorn (marknadsplatsen för smarta städer) och erbjuder ekonomiskt stöd genom den europeiska gröna given.  Finansiering för att införliva grön och blå infrastruktur i stadsplaneringen kan hämtas från det nya europeiska Bauhaus, ett policy- och finansieringsinitiativ som ”gör den gröna omställningen i bebyggda miljöer och bortom njutbar, attraktiv och bekväm för alla”. Olika verktyg finns tillgängliga, bland annat Guildelines för investerare, för att kontrollera hur och varför investeringar i projekt för bebyggd miljö kan anpassas till det nya europeiska Bauhaus.

Fördelar

Grönområden och NbS i städer kan bidra till att minska katastrofrisken, förbättra vattenförvaltningen och producera lokala kyleffekter för att bättre hantera höga temperaturer och värmeböljor. Förutom att lösa specifika miljöutmaningar erbjuder grön och blå infrastruktur sidovinster som sträcker sig utöver deras primära syfte. Parker och vattenförekomster kan till exempel förbättra stadens skönhet och samtidigt fungera som fritidsutrymmen som främjar psykiskt och fysiskt välbefinnande (Nilson och Johansson, 2021).

Andra sidovinster är bland annat följande: stödja städernas biologiska mångfald, koldioxidlagring (begränsning), begränsning av luftföroreningar, erbjuda utrymmen för rekreation, naturupplevelser och tillhandahålla ökat socialt, fysiskt och psykiskt välbefinnande. NbS i stadsområden kan bidra till flera mål för hållbar utveckling, särskilt målen för hållbara städer (11). 

De ekonomiska fördelarna kan slutligen vara kopplade till en ökning av turismekonomin. Tillgången till grönområden kan spela en viktig roll för vad städer kan erbjuda (Terkenli, et a. 2020). Detta kan leda till att turisternas val flyttas till dem, särskilt på värmestressbenägna resmål (t.ex. under den varma Medelhavssommaren).

I många EU-medlemsstater har grön stadsinfrastruktur och naturbaserade lösningar redan fått stöd genom nationell lagstiftning om markanvändningsplanering, dagvattenförvaltning, ytvatten eller skydd av den biologiska mångfalden. Incitament och betalningar uppmuntrar införandet av NbS och UGI i stället för traditionell grå infrastruktur.

Många städer har strategier för att förbättra och utöka den gröna infrastrukturen i stadsmiljön. , Till exempel innehåller Hamburgstrategin planer på att bygga ut gröna tak. Superblock-programmet i Barcelona syftar till att omforma stadsmiljön, inklusive rättvisa aspekter. Dessutom kan särskilda planeringsverktyg som biotoparealfaktorn användas vid lokal zonindelning för att kräva att en del av området lämnas som grönområde (se fallstudien från Berlin) . På samma sätt underlättar riktlinjer på nationell nivå integreringen av grön och blå infrastruktur i stadsutformningen. Exempelvis har Boverket i Sverige gett ut en guidebok om integrering av ekosystemtjänster i planering, byggande och underhåll av den byggda miljön, som även innehåller information om naturens värde för klimatanpassning. Naturvårdsverket har publicerat Nationella riktlinjer för NBS, ett verktyg för anpassning till klimatförändringar och andra samhällsutmaningar.

Europeiska unionen stöder helhjärtat konceptet grön infrastruktur och naturbaserade lösningar för att förbättra klimatresiliensen, hållbar vattenförvaltning och människors välbefinnande och den biologiska mångfalden i europeiska städer. UGI och NbS ses till exempel som nyckelbegrepp i EU:s strategi för biologisk mångfald 2030 (2020) tillsammans med EU:s lag om restaurering av natur, EU:s strategi för grön infrastruktur (2013) och EU:s ramdirektiv för vatten. Slutligen betonas i EU:s strategi för klimatanpassning från 2021 vikten av att främja naturbaserade lösningar för anpassning, även genom att de utökas på stadsnivå. 

Genomförandetiden varierar beroende på rumslig skala, från några månader till flera år. Till exempel är implementeringen av småskaliga NbS som gröna väggar eller lokala biofilter en ganska snabb process och den faktiska byggtiden tar mindre än ett år. Men planering och design, få officiella behörigheter, integration till andra planerings- och utvecklingsprocesser kan förlänga implementeringstiden. Planering och genomförande av storskaliga grönområden (t.ex. utveckling av en multifunktionell park) kan ta flera år. Det tekniska genomförandet av nya grönområden är också kortare än det fullständiga ekologiska genomförandet. Det kan ta flera år innan vegetation som planteras i grönområden eller enskilda naturliga livsmiljöer, t.ex. gröna tak, fyller sina ekosystemfunktioner fullt ut (t.ex. begränsning av klimatförändringar eller kapacitet att hålla kvar vatten och näringsämnen).  

Den förväntade livslängden för sammankopplad urban grön infrastruktur bör vara mycket lång, mycket längre än för enskilda byggnader eller infrastruktur. Åldern på ett enda grönområde kan variera från flera hundra år (t.ex. historiska parker) till några år (t.ex. gröna tak). Livslängden -tiden för enstaka N bS kan också variera, men målet är ir långsiktigt underhåll.